Igelkottens elegans

Jag har sett filmen Igelkottens elegans /2010 i regi av Mona Achache. Detta är hennes debut och jag bara älskar hennes klipp, hennes närbilder på ansiktsuttryck och att hon lyckats fånga ytterligare nyanser hos bokens karaktärer. Tempot är snabbt och för att hinna ta del av den elva åriga Palomas tankar och kreativitet var jag bara tvungen att se filmen två gånger. Paloma Josse spelas av av den fantastiskt charmiga Garance Le Guillermic. Hennes motspelerska Madam Michel spelas av Josiane Balasko. På tisdag ska vi diskutera boken Igelkottens elegans i min bokcirkel Sticka och läs och det känns så roligt att nu också ha sett filmen. Något som tog mig ganska lång tid att hitta när jag letade på nätet var vem som skrivit filmmusiken. Och ja det var förstås den libanesiska kompositören Gabriel Yared. Han har bla komponerat musiken till filmerna Den engelska patienten, Åter till Cold Mountain och senast Coco Chanel & Igor Stravinsky. Filmen är verkligen värd att se och musiken får högsta betyg. Filmen finns nu att hyra på biblioteket i Nynäshamn.

Stjärnlösa nätter:

en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt liv /2010 av Arkan Asaad.

Fyra böcker jag inte vill glömma

att jag läst.
Först ut blir Ät mig /2010 av Agnès Desarthe, översatt från franska av förlaget Sekwa. På deras hemsida står, Sekwa förlag ger ut fransk litteratur på Svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde. Ät mig, är en helt underbar roman om en kvinna i 40-års åldern som efter ett trasigt liv öppnar en restaurang i Paris. Hon både bor och arbetar i en 60 kvm stor lokal. Restaurangen heter "Chez moi", hemma hos mig, där lagar hon den mest underbara mat man kan tänka sig. Hon har också en helt fantastisk förmåga att få kontakt med människor, ibland av en slump. I sin lilla restaurang har hon en bokhylla med böcker som för henne har en relation till sitt tidigare liv. Några titlar fattas och det avslöjar henne. Boken handlar om kärlek, vänskap, uppgörelse och förlåtelse.

Tracy Chevalier tar mig med till den sydengelska staden Lyne Regis. Dit blir tre systrar förflyttade från London med en liten årsinkomst som deras gifta bror håller dem med. En av huvudpersonerna är den fattiga och unga flickan Mary Anning. Hon är fossilletare, hennes fynd blir fråntagna henne eller köps av rika manliga naturvetenskapsmän. Vi befinner oss i tidigt 1800-tal. Boken har titeln Okända väsen /2010 och syftar på de ovanliga fossiler Mary Anning hittar utmed kusten. Jag njuter av Tracy Chevaliers romantiskt, historiska och berättande historier. Hon har bla skrivit Flicka med pärlörhänge.

Fortfarande Alice /2009 av Lisa Genova läser vi i mina två bokcirklar. Boken berör mig otroligt. Lisa Genova berättar om Alice Howland som får diagnosen tidig Alzheimer, hon har nyss fyllt 50 år. Hon lever i ett lyckligt äktenskap, är professor på Harvard och är mitt uppe i sin karriär. Alice upptäcker att hon börjar glömma vad hon ska föreläsa om, tappar tråden och letar i sin minnesbank som tydligt visar på svarta hål. Fantastisk är hennes tre underbara barn som älskar och finns hos henne. Hon är fortfarande Alice trots att hon efter bara ett år inte känner igen sig själv eller sina barn utan befinner sig i ett plötsligt mörker, eller förstår de budskap hon gett sig själv att utföra den dag då allt blir hopplöst.

Ytterligare en bok som berör. Så jävla förbannad blir jag över det våld och orättvisor som barn blir utsatta för. Inte bara i Indien, Mumbai där vi förs av författaren James A. Levine utan för det våld som kvinnor och barn blir utsatta för överallt i världen. James A. Levine har skrivit boken Den blå dagboken /2010. Berätaren är den unga flickan Batuk som blir såld till en bordellägare i Mumbai av sin far då hon är nio år gammal. Hon hamnar på "burarnas gata", inlåst i en liten cell. Under de korta pauser hon har då hon inte behöver baka kaka skriver hon. Hon har fått turen att lära sig läsa och skriva då hon vårdades för tbc vid sju års ålder på ett missionssjukhus. När hon vid ett tillfälle i sin cell kommer över en penna och senare en skrivbok börjar hon berätta om sitt liv, sitt dagliga arbete och sina drömmar. James A. Levine är läkare i Minnesota och har i samarbete med FOA gett ut denna bok. All roylty i USA går till International Center for missing and Exploited Children.

Igelkottens elegans

Vi hade en fantastiskt rolig torsdagsbokcirkel nu i veckan. Vi pratade om boken Igelkottens elegans /2009 av Muriel Barbery. Jag har sparat en fjärdedel till nästa torsdag för jag tycker den är så himla bra. Pelle var helt lyrisk, den bästa bok han läst på evigheter, Karin så glad för att hon fick läsa den för andra gången, Ami tyckte den var svår, mycket som hon inte kände till och kunde förstå, Ingrid kände igen Frankrike nu, och då hon själv bodde i Paris. Att Ami upplever svårigheter berättar mer om hennes krav på att känna till konstnärer, filosofer och författare, hon vill kunna allt. Det är ju lika för oss alla egentligen, det som skiljer oss åt är att jag, Karin och Pelle bara läser förbi de bitar som vi inte förstår. Det är flödet, det fantastiska språket och personerna som ger läsupplevelsen. Jag vill läsa den en gång till känner jag just nu, ska bara läsa den sista delen först.
Om du vill veta vad boken handlar om kan du läsa det här.

Kulturbussen

Vår Kulturbuss är så fin. Liten och go! Utsidan får ni inte se förens på fredag i nästa vecka, den 25/2 klockan 13.00. Då har vi invigning.

Helena hade faktiskt rätt, golvet ser smutsigt ut ganska snabbt. Men vi få ha något med oss som vi lätt kan torka av golvet med. Datorer saknas fortfarande men kommer att finnas på plats vid invigningen. Nu i början kommer vi att dyka upp på olika platser i kommunen, bussen går att boka. Riktig turtabell kommer att finnas till hösten, kanske tidigare, det beror på hur vi får koll på restider och platser som verkligen behöver oss.

Så här får sidan se ut

ett tag. Jag gillar den limegröna färgen faktiskt. Jag har just tittat på melodifestivalen och inser att jag inte behöver se på det programmet igen. Men jag ser fram emot den nya engelska serien som snart börjar, Downton Abbey. Jag såg detta första avsnitt i september då jag var i London med min mamma. Vi firade hennes 85:e födelsedag där, tidig höst var det då, kallt men inte som nu här hemma. Önskar er en trevlig kväll och söndag.

Trixar med färger

på bloggen men det är inte lätt! Ni får ursäkta.

Kolka2

Roligt att boken Kolka av Bengt Ohlsson fick en positiv recension i dagens Go´kväll. Det betyder att den kommer att bli efterfrågad och troligen att en liten reservationskö bildas. Bengt ska komma till Nynäshamn i april och då blir våra biljetter kanske slutsålda till Alltid på en tisdag. Även om jag inte tyckte om boken Kolka så gör tydligen andra det, bra!

Kulturbussen3

Jag börjar där jag slutade igår. Det är klart att det inte är någon flopp med bussen. Idag är jag inte alls lika sur som som jag var igår. I morse var det förstås svårt att få ut min lilla bil ur snömassorna, uppförde mig som lilla My, men efter tjugo minuter var jag på väg mot garaget. Att få ut bussen var inget problem och inte att köra den heller. Mina chefskollegor som fick sig en förhandstitt på bussen blev imponerade. Vad gäller mina medarbetare så är det ju inte deras fel att jag har superkontrollbehov. Nu får det vara nog, nästa vecka får det bli ett bussmöte, nu måste jag lämna över ansvaret till dem, se till att de fördelar arbetet mellan sig så att jag kan dra mig ur. Jag måste lära mig att delegera vilket jag tror är mitt största problem. Mina medarbetare är ett fantastiskt kollektiv som bara vill arbeta och ta ansvar, så skärpning Signe. Och privatpersonen vi hyr garaget av ska ha en eloge för ett fint garage och en medkänsla som är hedersvärd. Nästa vecka ska ni få lite bilder på den riktiga bussen och dess inredning.
ps
dörren har fungerat idag också...

Kulturbussen2

Nu har jag varit ute och kört med bussen i fyra dagar. Den är hur skön som helst att köra. Jag blir bättre och bättre, att backa börjar gå riktigt bra. Nu är det ju trots allt så att det inte är jag som ska huvudansvaret för bussen, men mina medarbetare har vabbat, varit sjuka och haft semester. Den elektriskt drivna dörren in till själva biblioteksdelen har konstrat men idag varit snäll och åkt upp hela vägen och stängt sig igen utan problem. Imorgon ska bussen visas upp för alla mina chefskollegor på Barn- och utbildningsförvaltningen. Men nu sitter jag här hemma och tittar på snöstormen som viner utanför fönstret och min egen lilla bil som är totalt insnöad, hur ska jag ta mig till garaget, (som jag blivit tvungen att hyra av en privatperson), och dessutom få ut bussen i den inte plogade och isiga backen. Vårt största problem är dock att trots att vi under två månaders tid försökt få hjälp av vår It-avdelning för att få en online uppkoppling till vår bärbara dator så verkar det helt omöjligt. Visst kan vi går över till det gamla systemet av utlåning, med hjälp av kort och stämpel men det känns trots allt lite föråldrat. Jag får heller ingen hjälp av den tekniska avdelningen. De har ingen plats för bussen på kommunens bilparkering. Jag känner mig lite mobbad faktiskt. Jag börjar undra om vi är en politikerstyrd kommun, eller om det är tjänstemännen som bestämmer här i Nynäshamn. Ja, idag är jag faktiskt riktigt sur! Det känns inte roligt det här utan som stor flopp.