Huvudjägarna

Jag har lyssnat till boken Huvudjägarna /2011 av Jo Nesbö. Jag känner mig mer bekant med titeln headhunter/rekryterare, arbetet med att hitta och erbjuda rätt person rätt arbete. Boken är spännande från första till sista sidan. Den som läser här är Jonas Malmsjö och han läser alldeles utmärkt. Men... jag saknar Harry Hole, min favorit bland de hårdkokta antihjältar som jag blivit förälskad i. Jag tror inte det kommer fler böcker med Harry Hole som huvudperson. Jag kommer faktiskt inte ihåg om han dog i sista boken eller om han bara blev lite trött! Att man kan bli så glömsk...lider jag av någon sorts alzheimer? Här möter jag dock den nye huvudpersonen som Jo Nesbö introducerar, Roger Brown. Roger Brown kommer med all säkerhet att komma tillbaka i nästa bok av Jo Nesbö. Allt går fel för Roger Brown, hans fru bedrar honom?, hans konst tjuvsmedarbetare lurar honom?, hans förmåga att hitta den rätta personen till toppjobbet fallerar, mannen är inte den han tror att han är?. Inget som jag tror ska hända här händer, historien är helt oförutsägbar. Gillar du inte hårdkokta deckare ska du inte läsa denna bok. Mycket blod rinner mellan raderna...

De ensamma

Under min semester i Bulgarien lyssnade jag till Håkan Nessers fjärde bok, De ensamma /2010 om kommissarie Gunnar Barbarotti, bosatt i den fiktiva staden Kymlinge. Barbarotti får ett nytt fall att utreda. Håkan Nesser tar oss tillbaks till 1969 då en ung kvinna faller eller blir knuffad utför ett stup. 35 år senare faller hennes dåvarande sambo utför samma stup. Sex unga studenter 1969 åldras precis som vi andra. Var goda vänner då men är det inte nu. Något hände då, på resan genom öststaterna som tog de sex till Svarta havet där jag befann mig när jag läste boken. Är dessa bådas död självvalda eller handlar det om mord. Nesser beskriver en tid han känner väl, 70-talet. Nesser gör inte upp med den socialistiska/kommunistiska rörelsen han säkert själv var delaktig i så som Henning Mankell gör i sin bok Kinesen. Men han skildrar den. Jag tycker om den lite lågmälda berättarton Nesser har och jag skrattar ofta åt den humor som finns i dialogen mellan Barbarotti och kollegan Eva Backman. Ja jag tillhör faktiskt de som gillar Håkan Nessers böcker om den 101 tunnelbanestationen i Stockholm och Gunnar Barbarotti. Det är nog också det att Håkan Nesser läser sin bok själv som tilltalar mig.

Rekommenderas!

Blå gryning

Solen skiner här i Nynäshamn idag. Jag jobbar, typiskt! Livet är trist och jag fyller min tid med att läsa böcker och titta på dåliga filmer.

Vad jag har väntat på denna fjärde och sista del Blå gryning/ av Ann Cleeves och vilket antiklimax det blev, bara så dålig. Här kan du läsa vad jag tyckte om de tre första delarna.

Jag tror att Ann Cleeves blivit ombedd att göra oss läsare besvikna då Shetlandsöarna troligen invaderats av skandinaviska turister. Jag tänker inte skriva någonting om denna bok här, du får läsa själv, kanske du gillar den.

Flickan under jorden

I förra veckan läste jag Elly Griffiths två böcker, debuten Flickan under jorden /2009 och Janusstenen /2010. Lite annorlunda miljö och helt läsvärda, underhållning helt enkelt.

Jag kommer absolut att läsa tredje delen när den kommer, jag vill ju veta hur det går för arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommisarien Harry Nelson. Harry Nelson är lite smådum när det gäller utredningar och får ta hjälp av den intelligenta Ruth. Han är en hårdhudad kommissarie med ett tufft temperament men med ett varmt och vänligt sinne. Ruth är en trygg kvinna som valt ett liv i ensamhet tillsammans med sina två katter, då är man ju förstås inte helt ensam. Hon bor i ett gammalt litet hus vid det fuktiga kustlandskapet alldeles vid saltängarna.

Vi befinner oss på Englands östkust straxt utanför King´s Lynn i Norfolk.

Förstås så handlar böckerna om ouppklarade mord och gamla upphittade bendelar som Ruth är expert på att datera.

Lite kärlek hör ju också till gengren och ett lite annorlunda förhållande växer fram mellan Ruth och Harry.

Lärarinnan i Villette

I helgen lyssnade jag till Lärarinnan i Villette /2008 skriven av Ingrid Hedström. Inläsare här var Marie Richardson. Så här efteråt är jag lite sur på mig själv att jag inte hade en anteckningsbok vid sidan om, där jag kunde antecknat alla namn och platser. För mig som inte är holländsktalande eller fransktalande gled namnen samman och var svåra att hålla isär. Recensenten i Expressen har räknat till 33 personer i denna första del. Alla dessa kommer förstås inte finnas med i den andra delen Flickorna i Villette / 2009 men säkert många av dem.
Ulrika Knutsson skriver en bra, rolig och utförlig recension i DN, jag håller med henne i allt.
Vi befinner oss i Belgien. En 60-årig lärarinna blir påkörd av en bilist, mördad. Lärarinnan bär på kunskaper om ett massmord som skedde så sent som på 60-talet i staden Villette. Martine Poirit, undersökningsdomare får ta hand om fallet. Martines man Thomas är historiker och forskare. När man ska bygga ett nytt affärscentrum hittar man en massgrav från medeltiden, denna utredning ligger på Thomas bord. Martines och Thomas undersökningar visar sig ha samband med varandra.
Det jag tycker är nytt och spännande med Ingrid Hedströms debutbok är det historiska perspektivet Hon visar att pengar, makt och politisk position går före både moral och etik. Allt går att dölja om man äger makten. Visserligen inte någon nyhet, men hon får verkligen ihop intrigen och det politiska falskspelet snyggt!
Snart men inte än ska jag absolut läsa både den andra och tredje delen i serien.

Eldätaren

Nu kan vi börja snacka kriminalroman!

I helgen läste jag boken Eldätaren /2004 av Kristian Lundberg. I mitt förra inlägg påstod jag att det var min uppgift att hålla mig uppdaterad och kunnig, nu erkänner jag - jag är inte det! Jag vill förstås som många av er andra läsa Yarden /2009 av samme författare, men reservationerna år många på den boken. Kristian Lundberg tilldelades den 23 februari i år Ivar Lo:s personliga pris på 310 000 kronor för sin bok Yarden - en berättelse.

Grattis Kristian Lundberg!

För att lära känna denna för mig nya författare valde jag att läsa första delen av fem om kriminalkommisarie Nils Forsberg, Eldätaren.

Lena, nu har jag läst två böcker av de fem som handlar om polisen Nils Forsberg. Den andra delen Grindväktaren /2005 var inte lika stark som den första, Eldätaren. Kanske för på att jag vant mig vid stilen, kanske för att handlingen/intrigen inte var lika stark som i första delen. Men det här är nog bland det bästa jag läst av svensk kriminallitteratur. Detta är inte spännande, detta fängslar och ger mig en knockout, detta är en samhällsanalys på högsta nivå. Vad trött jag blir på Visby, Kalmar eller Fjällbacka, polisromaner från samhällen med ordinära poliser som löser mord, alla mer eller mindre lika varandra och som följer precis samma upplägg. I Kristian Lundbergs böcker får vi följa en polis med ett trovärdigt livsöde, en människa som känner och ser, ibland i dimmor men som går på magkänsla som söker. Vi befinner oss i Malmö, i en stad så nära Europa med alla de problem som gärna söker sig till en stad där alla internationalliteter finns. En stad som inte kan ta hand om dessa komplexa problem som uppstår då människor möts utan att mötas. De här böckerna är skrivna av en människa som levt detta liv. Jag kommer att läsa de tre följande delarna, Malmömannen, Grymhetens stad och den som inom kort kommer ut, De som ska dö, med stor vördnad/respekt.

Svinajakten

Varför läste jag nu Svinajakten /2009 av Anna Bovaller. Jo av den enkla anledningen att hennes andra bok Svärmaren /2010 kommer till biblioteket vilken dag som helst. Dessutom tycker jag om att läsa deckare och det gäller ju i mitt yrke att hålla sig uppdaterad. Tyvärr måste jag nog ändå göra er besvikna, detta var ingen höjdare. Inget nytt under solen så att säga. Mycket lättläst och en stunds avkoppling dock, inget fel i det och jag kommer att rekommendera den till våra låntagare men med ett litet men. Det har jag nu lärt mig genom att följa Let´s dance att man faktiskt alltid har med det där lilla men...

Huvudpersonen här är jurist, Petra Wester, hon blir indragen i en bouppteckning då en tidigare vän och älskare, Sten Backman, dör av ett vådaskott. I Sten Backmans nytecknade testamente finns en klar önskan att just Petra ska ta hand om bouppteckningen. Petra blir indragen i intriger, dolda affärsuppgörelser och leker katt och råtta lek med poliserna på Österlen. Här finns inte tillstymmelse till politisk insikt eller samhällsanalys, inget djup eller funderingar över människors inre kaos.

Öppen grav

Det är med sorg och glädje jag läser Kjell Eriksson sista bok om Uppsalapoliserna, Öppen grav/ 2009. Kjell Eriksson har under lång tid varit en av mina absoluta favoriter när det gäller kriminalromaner. Han är så insiktsfull och tydlig, samtidigt så politiskt träffsäker och skriver med ett fantastiskt poetiskt språk. I boken Öppen grav skildrar han Uppsalas alla samhällsklasser, allt från nobelpristagre till tjänstefolk, alla personer han beskriver äger någon form av skuld, obefogad för flertalet, skapad av de som har makt och möjlighet att utnyttja. Alla personer i boken genomgår en förändring, en utveckling, speciellt Ann Lindell som är den polis som varit med i alla de tio böckerna. Nu är det dags för henne att göra upp med sitt förflutna, sin kärlek till mannen på Gräsö. En trädgårdsmästare dyker också upp i denna bok också han vill en förändring, här kan man om man vill tolka in Kjell Eriksson själv som ju är trädgårdsmästare vilket han arbetar som förutom att skriva. Det går inte att avslöja vad som händer denna trädgårdsmästare men jag skulle kunna säga att det är symboliskt. När Kjell Erikssons trädgård går i vila på hösten åker han utomlands för att göra research för sin nya bok. Jag är mycket nyfiken på vad som nu kan komma ur hans tankar.
Jag rekommenderar er som aldrig läst Kjell Eriksson att börja från början med hans författarskap. Första delen i serien om Uppsalapoliserna heter Den upplysta stigen /1999.

Hypnotisören

Jag har lyssnat till Hypnotisören /2009 av Lars Kepler. Uppläsare är Peter Andersson, hans mörka lite spännande röst gör sig här. Boken är skriven under pseudonym och det är författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril som döljer sig bakom Lars Kepler. Det tog inte många månader innan tidningen Expressen lyckades spåra dessa två. Men under de månader spekulerades det vilt. Detta gjorde förstås sin del till att boken såldes explosionartat till förlag världen över. Svenska kriminalförfattare går bra utomlands men jag undrar verkligen om de utlänska förlagen gjorde en så bra affär denna gång. Efter genomläsning så sänker jag boken helt. Visst en bladvändare med spänning. I alla fall första halvan av boken, sedan byter författarna spår och den tappar fart.
Handlingen i stort: Läkaren tillika hypnotisören Erik Maria Bark blir inkallad för att hypnotisera en ung pojke som ligger inlagd på ett sjukhus svårt knivskuren. Han hittades i hemmet där modern och yngre syster slaktats. Fadern har hittats i ett omklädningsrum också han slaktad. Nu vill kommissarie Joona Linna att Erik Maria Bark ska hypnotisera den unga pojken för att få reda på vad som hänt och för att om möjligt rädda den äldre systern som är försvunnen. Mycket tidigt i boken avslöjas att den unge pojken är den troliga mördaren. Pojken rymmer från sjukhuset och nu följer en jakt på honom. Pojken är ute efter att mörda alla, så nu ligger Erik Maria Bark pyrt till, så även hans hustru och deras son. Jag blir sjuk av allt detta våld mot unga människor och av unga. Spekulation anser jag. Det som boken också saknar är ett samhällsengagemang som annars ger kriminalromanen ett berättigande. En bra kriminalroman vill jag ska ge mig en insikt! Men här blir det bara trams.
Författarparet Alexandra och Alexander Coelho Ahndoril skriver annars mycket bra och seriösa böcker. Inte några höga siffror på utlån men de läses!
Alexander skrev boken Regissören /2006 som handlar om Ingmar Bergman och Alexandra kom samma år med boken Birgitta och Katarina som handlar om Heliga Birgitta. Båda dessa böcker blev mycket uppmärksammade.

Bjurö

Jag har varit tillsammans med väninnor på ön Bjurö under helgen, kom hem för en stund sedan, Waxholmsbåt igen fram och åter, inget fel med det, tvärtom, men ganska dyrt, 75:- enkel resa. Vi har haft det underbart skönt, fint väder, god mat, god dricka, varm brasa inomhus sent på kvällen då mörkret blev svart. Nu är det höst! Hav är hav och klippor är klippor och träd är träd, eller? Jag har i åtta timmar lyssnat till boken Hypnotisören /2009 av Lars Kepler. Boken är så tyngd av adjektiv så att jag kunde faktiskt använda den som sömnmedel. Jag tror att jag lyssnade till varje cd åtminstone två gånger, ca tio minuter/cd, sov en timme, fick sedan börja om igen. Jo, det är en hemsk berättelse och spännande, men att den redan sålts till 25 språk/länder är faktiskt otroligt, så jäkla bra är den faktiskt inte! (Återkommer till pseudonymen Lars Kepler. Också till pseudonymen Hans Koppel, som också är intressant, läs hans koppel, mannens koppel, som jag/vi tror är Jonas Karlsson.) (Det var ett sidospår.)

Stråk av rött

Stråk av rött /2009 av Elizabeth George. Jag gör det lätt för mig, jag länkar vidare. 700 sidor är ändå 700 sidor. Fem hundra för många kan jag tycka så här efteråt, precis som Johanna. Nu har jag läst dom och vet att Thomas Lynley kommer igen efter Helénes förfärliga död i förra boken. Johanna K. tittar inte på tv-filmerna vilket jag gör med stor behållning. Jag har läst alla och då menar jag alla böcker skrivna av Elizabeth George. Så ni förstår att hon tillhör en av mina favoriter. Men tyvärr måste jag säga, sidorna har passerat in genom ena ögat och ut någon annan väg.

Här på Bokhora kan du läsa en synnerligen utmärkt recension av Stråk av rött, Johanna K. skriver.

Flickan under gatan

För någon vecka sedan lyssnade jag till boken Flickan under gatan /2007 av Anders Roslund och Börge Hellström. Uppläsare är Shanti Roney, han är helt suverän, jag älskar hans torra osentimentala röst. Ungefär samtidigt som jag lyssnade till boken höll Jan Guillou sitt sommarprogram, han pratade om Roslund/Hellström och menade att dom är de bästa svenska kriminalförfattarna just nu. Jag är böjd att hålla med trots att Guillou är jävig. Han äger ca 40 % av piratförlaget som ger ut deras böcker. Roslund och Hellström har gjort ett fantastisk förarbete och har mycket på fötterna innan dom skriver sina böcker, tillsammans. Detta är deras fjärde roman och jag kommer absolut att läsa alla. Ewert Grens är den poliskommissarie som tillsammans med bla Marianne Hermansson får flera fall att lösa. En natt står 43 barn på gatan, i lika kläder men utan tillhörigheter. De är rädda och drogade, pratar inte svenska. Samtidigt sitter en ung flicka i kyrkan (kommer inte ihåg vilken), stilla i många timmar. Henne får vi följa i tid och tankar då hon återupplever sin tid under gatan i Stockholms kloaktunnlar/tunnelbanenedgångar och försvarsutrymmen. Det finns verkligen en samhällskritik här, dessa barn som inte någon tar ansvar för utan används i ett vinstdrivande spekulationssyfte. Och vem idag tar sitt ansvar för dessa unga hemlösa människor som lever i en skuggvärld. Jo ideella föreningar och kyrkan, människor utanför den kommunala verksamheten. Det är bra men också mycket skrämmande.
Rekommenderas!

Mordbyn

Jag kan bara sälla mig till alla andra som skrivit omdömen om Mordbyn /2008 av Andrea Maria Schenkel. Detta är en fantastiskt bra kriminalroman. Här finns visserligen ingen kriminalare men då hennes roman bygger på en verklig händelse och rapporter från en polisutredning så låt gå, det får vara en kriminalroman. Hon fängslar från första sidan. I en ensligt liggande bondgård bor en familj bestående av en man och en kvinna, deras dotter och dotterns två små barn. Vi får i korta, eftertänksamma kapitel berättelser från människor i byn om vad som kan ha hänt familjen denna ödesdigra natt våren 1955. Rysligt bra är det!

"Andrea Maria Schenkel, född 21 mars 1962 i Regensburg i Tyskland, är en tysk författare av deckarlitteratur. Hennes debutbok Tannöd från 2006 blev mycket framgångsrik och har fått flera priser. Den bygger på en verkligt mordfall som inträffade på bondgården Hinterkaifeck i Bayern på 1920-talet. Bokens handling utspelar sig dock 1955 och bondgården heter Tannöd. Den har översatts till flera språk. På svenska heter boken Mordbyn. 2008 tilldelades den Svenska Deckarakademins internationella pris The Martin Beck Award, som ges till årets bästa deckare i svensk översättning.
Hennes andra bok Kalteis (på svenska Fallet Kalteis) utgavs 2007."
Hämtad från Wikipedia.

Svart som natten

Svart som natten /2007 är den första delen i en tänkt kvartett. Ann Cleeves är en välkänd författare i England. Denna serie är dock den första som översatts till svenska. Jag lyssnade till Svart som natten och så läste jag andra delen Vita nätter /2008. Och nu lyssnar jaga till Rött stoft /2009. Jag har verkligen fastnat för denna serie, en ny miljö för mig, Shettlandsöarna. Dessa karga, vindpinade öar, med små samhällen där ingen kan känna sig anonym, alla vet allt om alla. Jimmy Perez är kommissarien som får uppdragen att ta sig an de mord som sker även i denna lilla värld.
Rekommenderas!

Den dubbla tystnaden

Jag har lyssnat till Den dubbla tystnaden /2009 av Mari Jungstedt. Inläsare Katarina Ewerlöf. Jag kan tycka att Katarina Ewerlöf är något för teatralisk, hon lämnar lite för lite till min egen fantasi. Men det är ju ett eget val, jag kunde ju ha läst boken. Precis som Anna Jansson gjorde, tog oss med till Gotska Sandön, i sin senaste deckare, tar Mari Jungstedt här med oss till Stora Karlsön. Det räcker inte längre med Gotland. Det är sommar och Bergmanvecka på Fårö och de tre sammansvetsade familjerna från det fina villaområdet utanför Visby gör sin årliga gemensamma semesterresa. Först hittas den duktiga regissören mördat på Gotska Sandön där de tillbringar sina första dagar. Samtidigt försvinner en av fruarna. Vem är mördaren, en i gruppen eller någon utifrån. Kommissarie Anders Knutas och Karin Jacobsson får ytterligare ett fall att lösa.
Helt klart en sommarbok som fångade mig en stund men som också lika fort försvunnit ur mitt minne.

Rätvisans mörker

Äntligen en bok som jag kan rekommendera, Rättvisans mörker /2009 av Donna Leon. Tretton titlar av henne har vi på biblioteket, hon har nästan gjort en "Oates". Hennes kommissarie heter Guido Brunetti, han är en sympatisk människa med lågmäld humor. Är han socialist, ja det förefaller så. Också det sympatiskt. Han älskar sin fru och sina barn och lever i ett lyckligt äktenskap vilket är ovanligt i kriminal litteraturen. Intrigen i denna bok är att en ung pojke hittas hängd på en privat kadettskola vilket leder vidare till maktspel och korruption. Brunetti funderar mycket på vad som formar unga människor, till stor del påverkas de av sina föräldrar, rika korrupta föräldrar skapar unga lika avskyvärda söner. Så är det förstås, men några ungdomar gör ju som tur är uppror mot sina föräldrar och drar iväg åt helt motsatt håll. Detta är inte hårdkokt, tvärtom och har du satt tänderna i en Donna Leon så finns det alltså fler.
Att få följa Brunettis steg i Venedig är inte heller helt fel!

Rymmaren

Kunde klarat mig utan denna politiska thriller, Rymmaren /2008 av Thomas Bodström. Men visst en stunds avkoppling. Ibland blir jag så trött på mig själv, att jag lägger ner så många timmar på böcker som inte ger mer än förströelse. Thomas Bodström håller sig till miljöer han känner, inifrån fängelser, trista advokater, polismakten och inifrån regeringsbyggnaden Rosenbad. En trist "kvinnlig" moderat justitieminister som framställs som rent dum men med en något klokare press sekreterare. Kärlek förstås mellan en ensamstående jurist och en gift advokat. Dessa miljöer och personer är inramningen till denna thriller.
Den dumma advokaten hjälper en torped tillika klient med ett eller rättare sagt två rymningsförsök. Den gode advokaten brottas med rättssystemet och inre moraliska konflikter då han bedrar sin fru. Ja, har ni hört det förut?

Inte ens det förflutna

Jag slukade Anna Janssons nionde deckare Inte ens det förflutna /2008 under och efter helgen. En av hennes bästa tycker jag. Hennes rollfigurer finns fortfarande med, Maria Wern, Per Arvidsson och Hartman, alla kriminalkommisarier i Visby. Maria Wern måste komma bort från Visby under en tid då hon mordhotas av ett maffiagäng vars ledare sitter inne i väntan på rättegång. Hon följer med sin bästa väninna till Gotska Sandön för att där leva vildmarksliv. En kurs som anordnats av en psykolog som tror på att det öde landskapet ska ge en inre ro. Men så blir inte fallet, de sju kvinnorna hamnar i en helvetessituation, en efter en försvinner de och hittas mördade. En hel vecka utan kontakt med yttervärlden, ingen elektricitet, inga mobiltelefoner och Maria Wern får verkligen kämpa för att lyckas överleva. Jag har länge tänkt att ta mig till Gotska Sandön, båtar går ju härifrån Nynäshamn men nu vet jag inte. Eller kanske blir det ännu mer spännade nu. Det blåser bra här i Nynäshamn idag och gästhamnen är full av båtturister som söker skydd inför natten.



"Anna Maria Angelika Jansson, född 13 februari 1958 i Visby, är en svensk författare och sjuksköterska sen 25 år tillbaka. Hennes deckare med Maria Wern som kriminalinspektör utspelar sig i huvudsak på Gotland där Anna växte upp. De har översatts till ett stort antal språk. År 2008 blev Janssons bok Främmande fågel teveserie med Eva Röse i huvudrollen. Förutom kriminalromaner har Anna Jansson skrivit böcker i vårdetik och ett antal barnböcker för Bonnier utbildning, samt ett Fantomenäventyr (publicerat i Fantomen nr 14/2009)." hämtat från Wikipedia.

Lilla hjärtat

Under våra restimmar i husbilen lyssnade vi till Lilla hjärtat /2009 skriven av Sophie Hannah. En spännande historia om en ung kvinna som just fått sitt första barn. Hennes man och svärmor är inte så vänliga som de verkar på ytan. Alice, huvudpersonen, bestämmer sig för att spela ett spel. För att undkomma hotet att förlora både sitt eget liv och dottern Florences beslutar hon sig för att ljuga, hon säger att Florence inte är hennes barn. Hon säger att Florence blivit utbytt då hon under ett kortvarigt besök på sin arbetsplats varit hemifrån. Jo visst spännande och läsvärd men alltför förutsägbar.

Aldrig mera fri

Detta är Sara Blaedels fjärde deckare. Alla översatta till svenska. I Aldrig mera fri/ 2009 förläggs handlingen till Köpenhamn som tidigare. Jag tycker inte att det är någon speciellt nytänkande. Lite Liza Marklund fast i dansk tappning. En kvinnlig journalist och en kvinnlig poliskommissarie som är goda vänner och som lyssnar till varandra och tipsar varanadra. Visst det är spännande och visst jag fångas, gott så. Men handlingen känns igen, prostitution, hallickar, den här gången från forna Jugoslavien, spädbarn som lämnas, präster som våndas, och barn som får sitta i kläm när de vuxna måste arbeta alldeles för mycket. Om jag nu ska plocka fram mina bananer så blir det inte fler än två i betyg.