Familjehemligheter

Niclas Ericsson gör sin debut med spänningsromanen Familjehemligheter /2009.

Huvudpersonen Patrik gör sin praktik på KvällsKuriren i Stockholm och redan andra dagen får han förflyttning till krimavdelningen. Ett mord, troligen hatbrott mot en homosexuell man som Patrik känner personligen gör hans insiderkunskaper värdefulla. Tänk att journalister är ett sådant modigt släkte, att de ge sig i kast med brottslingar och mördare utan att blinka. Och visst lyckas Patrik i sitt uppdrag att ta fast skurken. Men mycket blod rinner det.

Johan Hilton skriver i Expressen: "Om Lisa Marklunds Annika Bengtzon-deckare är vuxenversioner av Kitty-böckerna är forne Expressen-reportern Niclas Ericssons thrillerdebut Tintin på videoklubb." Roligt skrivet och jag håller med.
Niclas Ericsson rör sig snyggt och lätt i gayvärlden. Den mest färgstarka personen i boken måste ändå vara den två meter långa transan Mandy tillika Patriks bästa vän och räddaren i nöden.
Mycket rolig dialog de två emellan.
Rekommenderas!

Give me that slow knowing smile

Tänk att tiden går så fort. För femton år sedan slog Lisa Ekdahl igenom med låten Vem vet. Fram tills nu har hon skrivit på svenska, men på hennes senaste album Give me that slow knowing smile /2009 har hon skrivit sina texter på engelska. Jag har inte varit något större fan av hennes musik tidigare men det här albumet går runt runt hos mig just nu. Riktigt bra, mjukt, varmt och nära.
Albumet finns att låna på Nynäshamns bibliotek.

Vårens sista Bok och Baguette

En person kom till min högläsning idag. Bättre än ingen, eller hur?! Det blev ingen högläsning men jag passade på att göra reklam för våra sommarpåsar. From nästa vecka finns dessa överraskningspåsar att låna på biblioteket. Meningen är att du inte ska veta vilka böcker som ligger i påsen, kanske du får lust att läsa en författare du aldrig skulle valt själv.

Jag avslutar Gotlandshelgen med

en riktig försommarbild. Dagarna gick i denna varma färg.

Lördag på Gotland

Vi bor hos Sune i Visby, hans trädgård är helt fantastisk. Blommor, träd, fågelholkar och vackra gamla dörrar. Ett utflyktsmål var till DrakJohan, verkligen fina drakar och vindflöjlar.

Det slutade regna på eftermiddagen

Vi for norröver idag. Fårö runt och tillbaks till Visby.

Det regnar på Gotland

Hans och jag anlände till Gotland igår eftermiddag. Underbart sommarväder var det, vi satt ute i solen hela kvällen. Idag på morgonen bara öser det ner. Men en utflykt till Fårö blir det ändå. Vi har ju regnkläder.

Sorgesång

Siri Hustvedt har återigen skrivit en fantastisk roman, Sorgesång /2009.

Jag har väntat på denna roman efter det att jag läste hennes bok Vad jag älskade /2004. Siri Hustvedt har en förmåga att trollbinda, hennes gestalter cirklar runt varandra, in i varandra och utvecklas med hjälp av varandra. Detta är en sorglig bok som handlar om kärlek, ensamhet, förluster och hemligheter.

Persongalleri:

Erik Davidsen, psykoterapeut, medelålders och frånskild.

Inga, syster till Erik, författare, ensamstående efter att hennes man Max dött i cancer några år tidigare. Inga och Max har en dotter, Sonia.

Sonia studerar litteratur och lever med ett trauma efter 11 september och saknaden efter sin far.

Lars Davidsen, nyss avliden, far till Erik och Inga.

Miranda och hennes femåriga dotter, nyss inflyttade som hyresgäster hos Erik.

Listan kan göras lång men alla personer har beröringspunkter och skapar tillsammans en väv av minnen.

Berättelsen äger också hopp och framtidstro, när sanningar uppdagas och man vänder sin blick inåt finns möjligheter till förståelse av det egna jagets märkliga labyrinter och som förhoppningsvis är utvecklande.

Emelie och Signe

Emelie min dotter och mitt barnbarn Molly, men som också bär mitt namn Signe. Jag är så stolt! Kunde tyvärr inte vara med då polishögskolan hade öppet hus i lördags. Men visst är de fina.

Pojken i randig pyjamas

Härom kvällen såg jag filmen Pojken i randig pyjamas /2009. En stark skildring från Auschwitz. Filmen bygger på en bok med samma namn av författaren John Boyne. Kollade för skoj skull hur många gånger boken varit utlånad hos oss i Nynäshamn sedan den kom 2007, tio gånger och det är inte många gånger. Jag har inte läst boken måste sägas trots rekommendationer. Handlingen bygger på åttaåriga Brunos upplevelser, som tillsammans med sin familj flyttar från ett förunderligt levande Berlin 1943 till en villa, väl ingärdad med murar och stängsel och som bara ligger några hundra meter från Auschwitz. Brunos pappa är en högt uppsatt millitär. Det Bruno upptäcker i sin iver att finna vänner är för honom obegripligt. Innanför taggråd och stängsel går människors omkring i pyjamasar hela dagarna. Han tycker det verkar som ett paradis. I hushållet finns en man som Bruno tror inte varit duktig nog som läkare då han valt att arbeta med att skala potatisar hemma hos familjen. Det är en fantastisk film ur ett barnperspektiv där ingen ondska finns, men som sakta men säkert uppdagas för oss som medvetna åskådare. Brunos oskuldsfullhet och okunskap leder till döden. Men jag undrar nu, vem kommer att se och ta lärdom av denna film? Inte kan man visa den för åttaåringar i skolorna. För helt normala femtonåringar är den för seg. Och för mig som är någorlunda upplyst blir det bara ett sorgligt och förfärligt tidsdokument.