fredag 14 januari 2011

Kolka

En bok som jag vill glömma att jag läst är Kolka /2010 av Bengt Ohlsson. Boken handlar om en man och hans tonårsdotter ursprungligen från Estland. Pappan gifter sig med en rik engelska och och både han och hans dotter flyttar in i fruns fina hem i England. De får en ny stor familj. Dottern har svårigheter med att acklimatisera sig och hon lever därför via sin dator där hon är mycket språkligt intelligent och smart. Dottern mår inte bra, troligen pga förfärliga upplevelser i sitt tidigare hemland. Varför läsa denna bok när man kan läsa den helt suveräna boken Stalins kossor av Sofi Oksanen. Det känns inte roligt att skriva ner en bok men tyvärr är jag bara helt tvungen. Det skulle faktiskt vara roligt att prata om boken Kolka tex i en bokcirkel, kanske har jag förstått allting fel.

3 kommentarer:

Den luttrade bibliotekarien sa...

Ja ibland undrar man varför man ödslade så mycket tid på något som man inte gillade, fast ibland hoppas man ju att en bok ska ta sig efterhand. Som tur är så händer det inte så ofta nu för tiden eftersom jag mestadels bara slår ihop boken och slutar att läsa.
Tycker det är intressant att läsa om böcker folk inte gillar.

Kim sa...

Signe, du får ju chansen att prata med Bengt Ohlsson själv när han besöker Nynäshamns bibliotek i april. Och säkert är det fler där då som har läst boken :)

Själv har jag inte läst Kolka än, men jag brukar gilla hans sätt att skriva.

Anonym sa...

Jag är som du, den luttrade, jag slutar efter ett antal sidor om jag inte finner boken läsvärd. Den kan ju dock bli det vid ett senare tillfälle. För mig beror det mycket på sinnesstämning och humör om jag ska tycka om en bok eller inte. Som Kim skriver så kommer jag att träffa Bengt i april och kan då fösiktigt fråga varför han skrivit just denna bok. Vad det är han vill lyfta fram som ingen annan gjort tidigare. Visserligen finns det inte mycket att beskriva som aldrig beskrivits tidigare, är jag synisk nu? men det måste finnas en ny vinkling i berättelsen något nytt som skildrar händelser så att jag som läsare berikas med ny kunskap.
Men trots allt,jag gillade Bengts bok Hennes mjukaste röst,2007. Syster som kom förra året tyckte jag oclså var dålig. Gregorius har jag inte läst men borde göra innan april.
hälsningar
Signe