Jag känner mig lite inne

Det finns tydligen en och annan som gillar mina idéer! Kommunstyrelsen har tagit mitt förslag om att vi bör utöka verksamheten med en liten Bokbuss. Vågar inte riktigt tro att det är sant, det betyder ju en helt ny filial! Visserligen ska Kommunfullmäktige ta det slutgiltiga beslutet i samband med budget för 2010. Men det är oftast bara en formsak.

Jag känner mig faktiskt jävligt stolt!!!

Sånt man bara säger

Helena von Zweigbergk är en av mina favoritförfattare. Hennes bok Sånt man bara säger /2009 handlar i första hand om Sussi, en kvinna i 50-årsåldern som tar time out från livet och dess krav. Sussi behövs inte längre på sin arbetsplats, får en årslön i avgångsvederlag, lämnar en hopplös relation med en man och hans barn. Flyttar ut till deras gemensamma sommarstuga för att få ett år i ensamhet och självransakan. Så lätt kommer hon nu inte undan. Hennes syster Louise som alltid behövt hennes stöd och hjälp lämpar plötsligt över sin 15-åriga son hemma hos henne. Systern har blivit vräkt från sin lägenhet och Jonas har hoppat av grundskolan. De sociala myndigheterna vill förstås ingripa. Men Louise har lagt upp en plan, hon flyr från livet hon också, lovar att ringa när hon kommit iordning där hon tänkt sig sitt och sonens fortsatta liv. Plötsligt vänds Sussis liv upp och ner igen och hon tvingas plötsligt ta hand om en inåtvänd och känslomässigt störd 15-åring. Det här låter lite roddigt och det är det också.
Det här är inte en bok i min smak, tyvärr, jag tycker Sussi är alldeles för präktig för att jag ska kunna ta henne till mitt hjärta. Hon borde fått sitt år på landet, i ensamhet, då kanske hon verkligen hunnit och kunnat utvecklas som människa.

Känner mig lite ute

Hej, känner mig lite ute, har inte skrivit något här på länge, ledsen kompisar... förlåt...

Säg ingenting till mig

Snart finns Melissa Horns nya album Säg ingenting till mig /2009 att låna på biblioteket. Hennes andra album påminner mycket om det första, hon skriver liksom bara vidare, inte någon stor tonförändring eller utveckling. Men det är bra! Sorgsna texter om kärleken som är svår med besvikelser, trots hennes ungdom, eller kanske därför att hon är ung. Frågorna om vad man vill med sitt liv förändras kanske inte så mycket om man så är tjugofem eller femtiofem men förhoppningsvis är jag som femtiofemåring något klokare och har bestämt mig för vad jag vill och ser vad jag behöver och kan acceptera. Melissa Horn söker och letar och har helt klart en egen röst, en egen stil.
Rekommenderas!

Öppen grav

Det är med sorg och glädje jag läser Kjell Eriksson sista bok om Uppsalapoliserna, Öppen grav/ 2009. Kjell Eriksson har under lång tid varit en av mina absoluta favoriter när det gäller kriminalromaner. Han är så insiktsfull och tydlig, samtidigt så politiskt träffsäker och skriver med ett fantastiskt poetiskt språk. I boken Öppen grav skildrar han Uppsalas alla samhällsklasser, allt från nobelpristagre till tjänstefolk, alla personer han beskriver äger någon form av skuld, obefogad för flertalet, skapad av de som har makt och möjlighet att utnyttja. Alla personer i boken genomgår en förändring, en utveckling, speciellt Ann Lindell som är den polis som varit med i alla de tio böckerna. Nu är det dags för henne att göra upp med sitt förflutna, sin kärlek till mannen på Gräsö. En trädgårdsmästare dyker också upp i denna bok också han vill en förändring, här kan man om man vill tolka in Kjell Eriksson själv som ju är trädgårdsmästare vilket han arbetar som förutom att skriva. Det går inte att avslöja vad som händer denna trädgårdsmästare men jag skulle kunna säga att det är symboliskt. När Kjell Erikssons trädgård går i vila på hösten åker han utomlands för att göra research för sin nya bok. Jag är mycket nyfiken på vad som nu kan komma ur hans tankar.
Jag rekommenderar er som aldrig läst Kjell Eriksson att börja från början med hans författarskap. Första delen i serien om Uppsalapoliserna heter Den upplysta stigen /1999.

Borta bäst

Sitter här och känner hur luften på något konstigt vis gick ur mig. Herta Müller fick årets Nobelpris i litteratur. Det är bara att gratulera! Jag har inte läst något av henne men kommer med allra största sannolikhet att göra det. Hade hoppats på Oates...men troligen kommer hon aldrig att få priset. Hon är för ojämn och för publik. Så nu har jag sagt vad jag tror. Det är ju dock alltid roligt med litteraturpriser då de oftast öppnar ögonen för en ny författare och ett nytt författarskap

En bok som jag dock läst eller rättare sagt lyssnat till för någon vecka sedan var Borta bäst /2009 av Sara Kadefors. Sara läser själv och det gör hon bra. Sara Kadefors håller sig till det hon känner, den svenska medelklassen och de som är fångade i den. Huvudpersonen Sylvia blir tvungen eller kanske är det självvalt att lämna villan, förorten och sitt oreflekterande liv.
Hon bosätter sig under en tid i sin bil, som hon ställer i en skogsdunge straxt utanför Ikea i Kungens Kurva. Hon använder sig av alla dess faciliteter och gratiserbjudanden. Hon är en mycket naiv kvinna och hennes kommentarer och samtal med andra blir därför i mina ögon något bitska och även roliga. Jag gillar det! Jag gillar också hennes utveckling och hennes tro på att kunna återvända till villan och livet i förorten, vilket ju inte går, då hon under resans gång utvecklats till att bli en helt annan Sylvia. Jag gillar också titeln på boken, det är inte alltid som det är bäst hemma.
Rekommenderas!

Rättelse

Jag har inte varit i Ö-vik, jag har varit i Östersund under min semester. Funderar över vad som gjorde att jag kunde ta så fel, tänkte kanske att det inte spelade så stor roll vart jag skulle åka, den kärleken, den kärleken, oj, oj. En underbar minisemester var det som avslutades i Wij-trädgårdar. Vill dit igen, men då i slutet av juli. Ett stort tack till alla er som vi samlades hos och som vi sedan lämnade. Läste inte mer än två sidor i boken jag packat med, tiden fanns inte, finns inte. Däremot användes kameran mycket. Därför är det fortfarande en så kallad paus här på bloggen.