Ale Möller Band

Nu blir det så där pinsamt igen. Jag kände inte till Ale Möller Band. Jag mötte Dolle, (Donald Högberg), chef för Folkets Hus i Nynäshamn, tillika skådespelare med samma namn idag på förmiddagen. Han sa, ja du Signe, sa han inte, men i alla fall, du den 12 september måste du komma på konserten med Ale Möller Band, det måste passa dig!
-Ja, självklart, sa jag, jo absolut, jag ska kolla in det.
-Har du inte läst vår reklamfolder, frågar Dolle.
-Jo säger jag och plockar med mig en in på biblioteket där det faktiskt redan drösar av deras reklam. Hmm, kollar in om vi har deras musik och det var ju skönt, tre cd´n har vi, känns trots allt bra. Men vilka är dom. Googlar lite och hittar Ale Möller Band, "Svenskt världsmusikband med en brokig skara musiker från olika kulturer. Bandet leds av den svenska folkmusiklegenden Ale Möller.
Ale Möller Band är det utpräglade livebandet vars första platta "Bodjal" som utkom 2004blev en hyllad Grammisvinnare. Det som kan skapas framför en hängiven publik kan aldrig göras på samma sätt i en studio. Där letar bandet i stället efter det befriade tillstånd som kan uppstå när man spelar runt köksbordet, alltså det som tillåter en musikant att ta fram nerven i spelet. Det är just den kökskänslan Ale Möller sökt efter i arbetet med gruppens andra CD "Djef djel" som släpptes den 22 mars 2007." hämtat från Wikipedia.
Nu är frågan den, ska jag köpa biljetter till denna konsert eller inte? Jag får fundera på det.
Låten du kan lyssna till här är Bail från deras album Djef Djel /2007.

Stråk av rött

Stråk av rött /2009 av Elizabeth George. Jag gör det lätt för mig, jag länkar vidare. 700 sidor är ändå 700 sidor. Fem hundra för många kan jag tycka så här efteråt, precis som Johanna. Nu har jag läst dom och vet att Thomas Lynley kommer igen efter Helénes förfärliga död i förra boken. Johanna K. tittar inte på tv-filmerna vilket jag gör med stor behållning. Jag har läst alla och då menar jag alla böcker skrivna av Elizabeth George. Så ni förstår att hon tillhör en av mina favoriter. Men tyvärr måste jag säga, sidorna har passerat in genom ena ögat och ut någon annan väg.

Här på Bokhora kan du läsa en synnerligen utmärkt recension av Stråk av rött, Johanna K. skriver.

Flickan under gatan

För någon vecka sedan lyssnade jag till boken Flickan under gatan /2007 av Anders Roslund och Börge Hellström. Uppläsare är Shanti Roney, han är helt suverän, jag älskar hans torra osentimentala röst. Ungefär samtidigt som jag lyssnade till boken höll Jan Guillou sitt sommarprogram, han pratade om Roslund/Hellström och menade att dom är de bästa svenska kriminalförfattarna just nu. Jag är böjd att hålla med trots att Guillou är jävig. Han äger ca 40 % av piratförlaget som ger ut deras böcker. Roslund och Hellström har gjort ett fantastisk förarbete och har mycket på fötterna innan dom skriver sina böcker, tillsammans. Detta är deras fjärde roman och jag kommer absolut att läsa alla. Ewert Grens är den poliskommissarie som tillsammans med bla Marianne Hermansson får flera fall att lösa. En natt står 43 barn på gatan, i lika kläder men utan tillhörigheter. De är rädda och drogade, pratar inte svenska. Samtidigt sitter en ung flicka i kyrkan (kommer inte ihåg vilken), stilla i många timmar. Henne får vi följa i tid och tankar då hon återupplever sin tid under gatan i Stockholms kloaktunnlar/tunnelbanenedgångar och försvarsutrymmen. Det finns verkligen en samhällskritik här, dessa barn som inte någon tar ansvar för utan används i ett vinstdrivande spekulationssyfte. Och vem idag tar sitt ansvar för dessa unga hemlösa människor som lever i en skuggvärld. Jo ideella föreningar och kyrkan, människor utanför den kommunala verksamheten. Det är bra men också mycket skrämmande.
Rekommenderas!

Bommersvik

Här kan du hitta programmet för våra konferensdagar och vilka böcker som presenterades. Bilden får illustrera känslan vi hade på Bommersvik.

Torsdag-Fredag-Lördag

=bokkollo på Bommersvik. Här hos Helena kan du läsa en förnämlig recension av våra gemensamma fortbildnings dagar! Idag, på jobbet, fick jag ett samtal från Anna på Bommersvik som ville höra hur vi haft det, en liten efterintervju. Jag sa som det var att vi var helt supernöjda med mat, boende, miljö, personal, konferenslokaler... hon började nästan gråta, trodde inte det var sant! Hon behövde inte ställe en enda fråga, poserlativen/superlativen bara trillade som vattendroppar ur min mun. Jag kommer att återkomma med mer, men har inte haft tid, håller på att skriva på utvärdering och program för dagarna som jag tänker länka till här för er som vill veta allt! Efter en tredjedel läst av Döden löser alla problem av Reginald Hill slutade jag. Den var så tråkig, ingen spänning alls, tyvärr. Döden löser ju faktiskt inte alla problem, inte för de som blir kvar i vilket fall.

Sanditon

Jag vill härmed be om ursäkt till Vivi Edström. Hon har verkligen tagit med Jane Austens sista bok Sanditon i sin biografi. Jag läste kapitelindelnignen alldeles för spattigt. Vi är inne på vår sista dag här på Bommersvik. Det blev en sen kväll igår. Vi såg filmen Slumdog Millionaire. Boken hade vi diskuterat under dagen och jag måste säga att jag gick till sängs med upprörda känslor. Kan en films innehåll skilja sig så mycket från bokens genuina stoff. Får manusförfattare göra hur dom vill?

Bokkollo

Just nu bör jag läsa in mig på Jane Austen, boken Livets gåtor /2009 av Vivi Edström. Jag ska presentera boken Sanditon /1975 på bibliotekets bokkollo. Vi åker till Bommersvik i morgon och blir där i tre dagar för att läsa, prata böcker, se film och förhoppningsvis bli klokare!!! De tolv första kapitlen i boken Sanditon är skrivna av Jane Austen och de övriga av någon som kallar sig Marie Dobbs. Någon framsidesbild har jag inte lyckats hitta till denna utgåva. Den jag hittade är från en engelsk upplaga från 2009. Den har jag fått låna av Gunilla. Det var också hon som tipsat mig om boken Sanditon. I denna nya upplaga från 2009 är medförfattaren en helt annan, Juliette Shapiro. Samtidigt bör jag fortsätta läsa Reginald Hills bok Döden löser alla problem /2009. Denna bok är en parafras på Sanditon men i detektivromanens form.
Men det gör jag alltså inte, jag läser Ikea katalogen som låg i brevlådan. En stor njutning, som alltid, kan jag upplysa om. Redan på sidan nitton kan jag läsa "Gör om ditt vardagsrum utan att göra hål i plånboken", men tänk om jag redan har hål i den då? Det enda jag skulle vilja ha från det uppslaget är den fantastiska datorn, en Mac, värd ca 30 000 kronor. Samarbete där alltså, Apple och Ikea. På sidan tjugonio öppnas ögonen på vid gavel. En matta, en mycket liten sådan, för nitton kronor, hör och häpna den heter Signe! Tänk att jag nu också ska bli trampad på av ett stort antal människor jorden runt, inte roligt alls. Det kunde vällan varit en matta för tretusen eller mer. Ut åker Ikea katalogen. Nu får jag skärpa till mig.
Sanditon är en utsökt bok i verklig Jane Austen anda. Men den är inte omnämnd i någon biografi, inte i Vivi Edström heller. Det är alltså ingen bok av Jane Austen måste jag nu konstatera.
Men vad är det då?
Jag återkommer nog inte till bloggen förrens på söndag efter våra dagar på Bommersvik. Men då hoppas jag kunna rapportera om mycket.

Milk

Hemmabio blev det igår kväll, jag såg filmen Milk /2008 i regi av Gus Van Sant. Det här är än så länge årets bästa film! Sean Penn gör ett helt bedårande porträtt av Harvey Milk. Harvey Milk var den förste i USA som öppet gick ut med sin homosexuella läggning. Han stred för att de homosexuella i USA skulle få samma rättigheter som övriga medborgare. 1978, samma år som Harvey Milk mördades lyckades han och hans partikamrater genomdriva en lagändring. Kärlek mellan män/kvinnor var innan dess en kriminell handling. Samtida med Harvey drev den kristna fundamentalisten Anita Bryant, som vann sina väljare genom att tala om det "orena" och "guds vilja" i motsatt riktning. Gamla journalfilmer gör filmen mycket autentisk. Okunnig som jag är måste jag erkänna att jag inte kände till denna politiska kamp i USA. 1.a kunskap skulle mina kollegor säga!
Filmen kommer inom kort att finnas att hyra på biblioteket.
Rekommenderas!

Mordbyn

Jag kan bara sälla mig till alla andra som skrivit omdömen om Mordbyn /2008 av Andrea Maria Schenkel. Detta är en fantastiskt bra kriminalroman. Här finns visserligen ingen kriminalare men då hennes roman bygger på en verklig händelse och rapporter från en polisutredning så låt gå, det får vara en kriminalroman. Hon fängslar från första sidan. I en ensligt liggande bondgård bor en familj bestående av en man och en kvinna, deras dotter och dotterns två små barn. Vi får i korta, eftertänksamma kapitel berättelser från människor i byn om vad som kan ha hänt familjen denna ödesdigra natt våren 1955. Rysligt bra är det!

"Andrea Maria Schenkel, född 21 mars 1962 i Regensburg i Tyskland, är en tysk författare av deckarlitteratur. Hennes debutbok Tannöd från 2006 blev mycket framgångsrik och har fått flera priser. Den bygger på en verkligt mordfall som inträffade på bondgården Hinterkaifeck i Bayern på 1920-talet. Bokens handling utspelar sig dock 1955 och bondgården heter Tannöd. Den har översatts till flera språk. På svenska heter boken Mordbyn. 2008 tilldelades den Svenska Deckarakademins internationella pris The Martin Beck Award, som ges till årets bästa deckare i svensk översättning.
Hennes andra bok Kalteis (på svenska Fallet Kalteis) utgavs 2007."
Hämtad från Wikipedia.

Grattis Haninge kommun

Igår var jag inne en stund på biblioteket, tänkte att jag skulle hitta en ny ljudbok. Jag gjorde inte det men fann i stället en inbjudan till Haninge kulturhus och deras invigning av den nya Bokbussen. Grattis!!! Detta är något som också ligger som ett förslag hos Kultur- och fritidsnämnden för beslut här i Nynäshamn, ett förslag jag tagit fram, en bokbuss i stället för en ny filial i Stora Vika. Det handlar om mycket pengar och vad jag hört kommer det besparingkrav 2010. Inga nya pengar till kulturen. Det finns ju dessutom ett mycket kostsamt projekt, det så kallade "Litteraturhuset" som behöver ca 10 miljoner kronor och det vurmar våra politiker för. Det ska bli spännande att följa hur kulturfrågorna behandlas i min kommun, där politikerna tänker mer på turism, att synas utåt i Sverige, än kommuninvånarnas behov. Man kan ju tycka att vi fått det behovet, att synas menar jag, mer än väl fyllt med de två Gotlandsbåtarna som gick in i varandra!

Ett till försök med...

Ett försök med akvarellfärgerna

Bodil Malmsten

Det är alltid lika givande att lyssna till eller läsa Bodil Malmsten. Idag var hon sommarpratare i P1. Med sin ärlighet lyckas hon alltid få mig att känna mig modig. Hon får mig att förstå att tiden går så fort och att det finns så få stunder av riktig lycka. Att ta vara på de stunderna är livsnödvändigt och jag ser förfärat att även min tid rinner och porlar iväg.
Tack Bodil, du har i mig en mycket stor beundrarinna.

I gårdagens Nynäshamns Posten fanns en intervju med min chef, Nynäshamns Kultur- och fritidschef. Den gjorde mig så upprörd. Män i maktens korridorer som tar åt sig äran av mitt arbete, sådant gör mig förbannad. Ni som följer min blogg vet att jag skrivit om Arthur Hultling och den fantastiska skulpturutställning han skapat under femton somrar på ön Öja/Landsort. Arthur börjar bli gammal och vill att någon annan ska driva denna verksamhet vidare. I april skänkte han därför i ett gåvobrev organisationen "Kulturbryggan" till kommunen. Några veckor efter detta fick jag efter under ett samtal med min chef i uppdrag att se över om biblioteket och vår konsthall skulle kunna inrymma denna verksamhet under rådande budget. Jag satte mig på tvären, rent av vägrade och sa att man kan inte driva ett sådant projekt i kommunal verksamhet utan extra ekonomiska resurser, och under den budget som jag idag har finns ingen som helst möjlighet. Vid ytterligare ett samtal en vecka senare frågade jag vad som skulle kunna hända mig nu när jag vägrat.
- Självklart kan du få sparken om du vägrar, blev svaret. Min chef är inte dummare än att han tog mig på allvar och vi beslöt att ha ett samtal tillsammans med Arthur Hultling för att diskutera vad verksamheten utifrån hans perspektiv har kostat, förutom de månader av eget engagemang han lagt ner på detta efter sin pensionering.
Vi gjorde upp en budget som min chef nu lagt fram för Kultur- och fritidsnämnden. Förslaget kommer troligen att tas då nämnden har sitt första höstmöte i augusti. Beslut i frågan måste självklart tas av kommunfullmäktige och om de tillstyrker ge biblioteket extra ekonomiska resurser på si så där 250 000 kronor/år. Att det är min chef som blir intervjuad kan tyckas är en självklarhet för många men inte för mig. Att bli helt förbigången får mig att se rött och självklart ett ärende för uppsägning och då av mig själv!!!
Om jag är orolig för kommentarer från högre ort, nej inte ett dugg, det är ändå ingen i denna kommun som läser min blogg, om det i maktens korridorer läses något överhuvudtaget.

Svart som natten

Svart som natten /2007 är den första delen i en tänkt kvartett. Ann Cleeves är en välkänd författare i England. Denna serie är dock den första som översatts till svenska. Jag lyssnade till Svart som natten och så läste jag andra delen Vita nätter /2008. Och nu lyssnar jaga till Rött stoft /2009. Jag har verkligen fastnat för denna serie, en ny miljö för mig, Shettlandsöarna. Dessa karga, vindpinade öar, med små samhällen där ingen kan känna sig anonym, alla vet allt om alla. Jimmy Perez är kommissarien som får uppdragen att ta sig an de mord som sker även i denna lilla värld.
Rekommenderas!

Fållnäs konsthall

Igår söndag var jag och Saga och tittade på utställningen som just nu pågår på Fållnäs konsthall. Konsthallen drivs av Bodil Toll och konstnärlig ledare för sommaren är Sam Westerholm. Anders Petersen ställer ut sina fantastiska svartvita fotografier. Tyvärr kunde jag inte vara där under lördagen, då var Anders där under vernissagen och berättade om sina bilder. Det hade varit mycket intressant. Anders kommer verkligen otroligt nära de människor han fotograferar, det kan ta flera år innan han får personens förtroende och får ta den där unika bilden. Utställningen är öppen to 17-20, lö-sö 11-16, men inte så länge till, fram tom den 16 augusti. Passa på att ta en tur till Lisö, åk via Sorunda eller Ösmo, eller från Nynäshamn. Från Stockholm en timmes bilfärd. Trots den långa resan kommer ni till en unik plats! (Saga fotograferade)