fredag 16 juli 2010

Miss Kicki

Ny film till biblioteket. Vilken regidebut Håkan Liu gör med filmen Miss Kicki /2010. Pernilla August spelar här en dysfunktionell kvinna och mor. Hon lämnade sin son hos sina föräldrar som fyraåring. Kicki har nu återvänt till Sverige efter många år utomlands och träffar sin son igen som nu är i tonåren. Mormodern vill att mor och son ska återfinna varandra och ger dom därför en resa i present. Det är Kicki som väljer resmål och det bär av till Taipei i Taiwan. Det som bla gör den har filmen så bra är allt som utelämnats, så många luckor som du måste fylla själv.
Kickis son Viktor spelas av Ludwig Palmell en 18 årig kille från Göteborg som vi absolut kommer att få se mer av.

Rekommenderas!

måndag 12 juli 2010

Bonjour Sagan

Såg en film i helgen, en som vi haft ett tag på biblioteket men som jag valt bort. Men nu vill jag verkligen rekommendera den, Bonjour Sagan /2008 (inspelad 2005). Filmen är gjord av Diane Kurys med den porträttlika skådespelerskan Sylvie Testud i rollen som Francoise Sagan.
Francoise Sagan föddes 1935 och gick bort 2004. Diane Kurys har gjort en film om Sagans utsvävande liv, hennes tunga missbruk av både alkohol och kokain, hennes liv i rikedom, när pengar fanns, hennes kärleksliv tillsammans med både män och kvinnor. Hennes bok Bonjour Tristesse kom ut 1954 och blev en bästsäljare världen över. Jag har inte läst den men har ställt mig i kö på det exemplar vi har. Boken Bonjour Tristesse finns också med titeln Ett moln på min himmel. Fantastisk när en film lyckas lyfta fram en författare som får mig att vilja läsa och lära känna ett författarskap och en människa.
I tidningen FOKUS kan du läsa en bra artikel om Francoise Sagan.

torsdag 8 juli 2010

Francys testamente

När jag körde hem från Mölle efter midsommarfirande lyssnade jag till Francys testamente /2010 av Amanda Lind uppläsare här Julia Dufvenius. Här är det inte någon hemlighet att Amanda Lind är en pseudonym. Det visste jag inte innan jag lyssnade vilket blev en rolig överraskning då jag letade efter recensioner.
Jag börjar tro att det finns en liten maffiaboss inom mig själv också då jag körde hem till Nynäshamn på sex timmar. Jag gjorde endast ett stopp på en självbetjäningmack iförd solglasögon och neddragen luva. Körde som en fartdåre gjorde jag ju.
Jag föstår att Amanda Lind måste haft roligt när hon skrev om Francy, tvåbarnsmor tillika maffiaboss. Hon tränades att ta över en av Stockholms största gangster organisationer redan som treåring av sin far. Francy är en både kallblodig mördare och en djupt deprimerad känslofull terapeutberoende kvinna. De råaste morden genomförs dock av hennes medhjälpare Lilla Marie som har en fallenhet för att samla på fetischer och de är många kan jag avslöja. Handlingen förs framåt av att en konkurerande organisation gör entré i Stockholms undre värld. Boken var riktigt rolig, spännande så det räckte för mig och jag tycker Amanda Lind har försökt göra ett djuplodande porträtt av en kvinna som har många vägval i livet att göra. Boken är väl värd att läsa.

onsdag 7 juli 2010

På andra sidan solen

I helgen lyssnade jag till boken På andra sidan solen /2010 av Maria Ernestam. Anna-Maria Käll läser och hon är en av mina favorituppläsare, bla därför att hon inte tar över i utspelande skådespeleri. Vanligare och vanligare blir det att författarna plockar in personer från sina tidigare böcker och låter händelser länka i varandra. Man behöver absolut inte läsa hennes tidigare böcker för att förstå På andra sidan solen, men lite lustigt är det. Jag tänker då på Maeve Binchy som jag skrev om i mitt förra inlägg. Lite kort om handlingen: Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar ska tillbringa påskhelgen i ett lånat hur i Skåne. Nära ligger det vårdhem där Axels mamma är intagen. Hon lider av demens och när de besöker henne vet de inte om hon kommer att känna igen eller minnas dem. Axel har sedan en tid tillbaka varit svårt sjuk och äktenskapet knakar då Axel blir allt mer elak och oigenkännbar. När Viola besöker vårdhemmet blir hon inbjuden att dricka kaffe hos Lea. Lea låter Viola läsa ett par noveller som hon skrivit. Här kommer nu det andra spåret i boken, Lea och hennes tid som missionär i Kenya och senare Kina. Boken rör sig kring de stora livsfrågorna, kärlek, sorg, lögner och svek. Jag lägger boken i min kategori braböcker.

tisdag 6 juli 2010

I själ och hjärta

I förra veckan läste jag I själ och hjärta /2009 av Maeve Binchy. Gillar du lite kärleksfulla, småputtriga problem, vanliga människor, ett myller av personer och Irland och aldrig har läst något av Maeve Binchy så har du ett femtontal böcker att läsa. Människor och platser, gator och restauranger från tidigare böcker återkommer plötsligt eller nämns i förbifarten Men med varje bok tillkommer nya personer och nya problem. Allt det här kan ju inte vara uttänkt i förväg då hennes första bok som översattes till svenska var Tänd ett litet ljus /1985 utan det måste vara Maeves helt egna sätt att skriva på. I den här boken I själ och hjärta får vi lära känna Clara Casey, en kvinna i femtioårsåldern, ensamstående och med två besvärliga döttrar som fortfarande bor hemma. Clara är en mycket självständig och driftig kvinna, hon får ett nytt arbete, hon ska bygga upp en hjärtklinik. Till kliniken kommer det män och kvinnor som haft olika hjärtproblem och som behöver förändra sin livsstil. Runt Clara finns ett otal människor och berättelsen sprättar iväg åt olika håll.
Jag gillar det här men jag gillar nog det mesta. Det finns ju dock bra, bättre och bäst och Maeve Binchy faller i kategorin bra.

måndag 5 juli 2010

De ensamma

Under min semester i Bulgarien lyssnade jag till Håkan Nessers fjärde bok, De ensamma /2010 om kommissarie Gunnar Barbarotti, bosatt i den fiktiva staden Kymlinge. Barbarotti får ett nytt fall att utreda. Håkan Nesser tar oss tillbaks till 1969 då en ung kvinna faller eller blir knuffad utför ett stup. 35 år senare faller hennes dåvarande sambo utför samma stup. Sex unga studenter 1969 åldras precis som vi andra. Var goda vänner då men är det inte nu. Något hände då, på resan genom öststaterna som tog de sex till Svarta havet där jag befann mig när jag läste boken. Är dessa bådas död självvalda eller handlar det om mord. Nesser beskriver en tid han känner väl, 70-talet. Nesser gör inte upp med den socialistiska/kommunistiska rörelsen han säkert själv var delaktig i så som Henning Mankell gör i sin bok Kinesen. Men han skildrar den. Jag tycker om den lite lågmälda berättarton Nesser har och jag skrattar ofta åt den humor som finns i dialogen mellan Barbarotti och kollegan Eva Backman. Ja jag tillhör faktiskt de som gillar Håkan Nessers böcker om den 101 tunnelbanestationen i Stockholm och Gunnar Barbarotti. Det är nog också det att Håkan Nesser läser sin bok själv som tilltalar mig.
Rekommenderas!