Lista

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna lägga in en lista. Det här blev ju inte bra. Jag tänker lägga in alla böcker i ett worddokument så får vi se om jag överföra böckerna jag läst 2010.

Nyårsafton 2010

Sitter hemma i mysmyxor, valde att inte åka med syster och svåger till Åbo. Vill tänka igenom året. Jag håller på att göra en lista på årets lästa böcker, det blev inte så många som jag trodde. Jag ska också fundera över årets höjdpunkter och dalar, dessa kommer jag inte skirva om här, men det känns som att det behövs ett avslut. Jag har just bakat en bröddeg som ska få jäsa en timme och så får jag goda frallor till mina räkor. Olle ska hem till vänner och äta middag och det känns också bra! Jag mår bra och ser fram emot ett nytt år, inga löften dock!!! Utanför hör jag just en helikopter och det brukar inte båda gott, vi får se.
GOTT NYTT alla kära barn, barnbarn, vänner och läsare.
Kram Signe

Ett par böcker...

Om du inte vet vad du ska läsa nu när du är ledig under nyårshelgen, som du ska fira hemma eller borta, inte så många dagar, men kanske du går förbi pocketshop och behöver något på din långa tågresa/bussresa dit eller hem. Då kan jag verkligen rekommendera Kunzelmann & Kunzelmann skriven av Carl-Johan Vallgren. En familjetragedi om en son som förlorar sin far och som han inte egentligen vet något om. Det visar sig att pappan var konstförfalskare, vilket leder sonen tillbaks till före andra världskriget. Den handlar mycket om konst och måleriteknik vilket jag verkligen tycker är intressant och också om kärleksproblem och identitetsproblem.


Ytterligare en bok som säkert kommer i pocket inom kort är En dag skriven av David Nicholls. Boken är också planerad att bli film. En historia om en ung kvinna och en ung man som utvecklas tillsammans men också i frånvaro från varandra under en så lång tid som femton år. En riktigt bra bok som man inte vill lägg ifrån sig i första taget. England, 90-00 tal, snabb karriär, ingen karriär, unga drömmar, alkohol, droger. Den här boken kan du låna på biblioteket!

God jul slut!

Nu när snart julen är slut vill jag vidarebefordra denna julhälsning. Jag fick den av Yngve i Södertälje och tycker den är helt fantastiskt genomarbetad. Efter detta önskar jag er som läser detta ett Gott Nytt år!

Nu är det snart jul!

Den där fönstervanten tror jag är ett fynd. Den ska jag använda hela dagen i morgon för att putsa alla ytor i lägenheten. Att lägga pussel gillar vi i min familj. Lite har jag pysslat till det och absolut inte för mycket.

Jag är den första att tävla mot Ernst. Kolla här mina vänner vad som bjuds på julafton! Välkomna!

Anthony & the Johnsons, Swanlights

Är jag tillbaks eller är jag inte? Jag går inte att lita på, men jag skulle önska att det vore så. En ny platta med min favorit Antony Hogarty, Swanligthts. Hans röst är unik, det finns ingen som han, den här plattan är lika bra som hans tidigare. Här kan du lyssna till Thank you for your love, det är bara att gråta, le eller skratta. Bästa spår är nog trots allt duetten med Björk.

Miss Kicki

Ny film till biblioteket. Vilken regidebut Håkan Liu gör med filmen Miss Kicki /2010. Pernilla August spelar här en dysfunktionell kvinna och mor. Hon lämnade sin son hos sina föräldrar som fyraåring. Kicki har nu återvänt till Sverige efter många år utomlands och träffar sin son igen som nu är i tonåren. Mormodern vill att mor och son ska återfinna varandra och ger dom därför en resa i present. Det är Kicki som väljer resmål och det bär av till Taipei i Taiwan. Det som bla gör den har filmen så bra är allt som utelämnats, så många luckor som du måste fylla själv.
Kickis son Viktor spelas av Ludwig Palmell en 18 årig kille från Göteborg som vi absolut kommer att få se mer av.
Rekommenderas!

Bonjour Sagan

Såg en film i helgen, en som vi haft ett tag på biblioteket men som jag valt bort. Men nu vill jag verkligen rekommendera den, Bonjour Sagan /2008 (inspelad 2005). Filmen är gjord av Diane Kurys med den porträttlika skådespelerskan Sylvie Testud i rollen som Francoise Sagan.
Francoise Sagan föddes 1935 och gick bort 2004. Diane Kurys har gjort en film om Sagans utsvävande liv, hennes tunga missbruk av både alkohol och kokain, hennes liv i rikedom, när pengar fanns, hennes kärleksliv tillsammans med både män och kvinnor. Hennes bok Bonjour Tristesse kom ut 1954 och blev en bästsäljare världen över. Jag har inte läst den men har ställt mig i kö på det exemplar vi har. Boken Bonjour Tristesse finns också med titeln Ett moln på min himmel. Fantastisk när en film lyckas lyfta fram en författare som får mig att vilja läsa och lära känna ett författarskap och en människa.
I tidningen FOKUS kan du läsa en bra artikel om Francoise Sagan.

Francys testamente

När jag körde hem från Mölle efter midsommarfirande lyssnade jag till Francys testamente /2010 av Amanda Lind uppläsare här Julia Dufvenius. Här är det inte någon hemlighet att Amanda Lind är en pseudonym. Det visste jag inte innan jag lyssnade vilket blev en rolig överraskning då jag letade efter recensioner.
Jag börjar tro att det finns en liten maffiaboss inom mig själv också då jag körde hem till Nynäshamn på sex timmar. Jag gjorde endast ett stopp på en självbetjäningmack iförd solglasögon och neddragen luva. Körde som en fartdåre gjorde jag ju.
Jag föstår att Amanda Lind måste haft roligt när hon skrev om Francy, tvåbarnsmor tillika maffiaboss. Hon tränades att ta över en av Stockholms största gangster organisationer redan som treåring av sin far. Francy är en både kallblodig mördare och en djupt deprimerad känslofull terapeutberoende kvinna. De råaste morden genomförs dock av hennes medhjälpare Lilla Marie som har en fallenhet för att samla på fetischer och de är många kan jag avslöja. Handlingen förs framåt av att en konkurerande organisation gör entré i Stockholms undre värld. Boken var riktigt rolig, spännande så det räckte för mig och jag tycker Amanda Lind har försökt göra ett djuplodande porträtt av en kvinna som har många vägval i livet att göra. Boken är väl värd att läsa.

På andra sidan solen

I helgen lyssnade jag till boken På andra sidan solen /2010 av Maria Ernestam. Anna-Maria Käll läser och hon är en av mina favorituppläsare, bla därför att hon inte tar över i utspelande skådespeleri. Vanligare och vanligare blir det att författarna plockar in personer från sina tidigare böcker och låter händelser länka i varandra. Man behöver absolut inte läsa hennes tidigare böcker för att förstå På andra sidan solen, men lite lustigt är det. Jag tänker då på Maeve Binchy som jag skrev om i mitt förra inlägg. Lite kort om handlingen: Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar ska tillbringa påskhelgen i ett lånat hur i Skåne. Nära ligger det vårdhem där Axels mamma är intagen. Hon lider av demens och när de besöker henne vet de inte om hon kommer att känna igen eller minnas dem. Axel har sedan en tid tillbaka varit svårt sjuk och äktenskapet knakar då Axel blir allt mer elak och oigenkännbar. När Viola besöker vårdhemmet blir hon inbjuden att dricka kaffe hos Lea. Lea låter Viola läsa ett par noveller som hon skrivit. Här kommer nu det andra spåret i boken, Lea och hennes tid som missionär i Kenya och senare Kina. Boken rör sig kring de stora livsfrågorna, kärlek, sorg, lögner och svek. Jag lägger boken i min kategori braböcker.

I själ och hjärta

I förra veckan läste jag I själ och hjärta /2009 av Maeve Binchy. Gillar du lite kärleksfulla, småputtriga problem, vanliga människor, ett myller av personer och Irland och aldrig har läst något av Maeve Binchy så har du ett femtontal böcker att läsa. Människor och platser, gator och restauranger från tidigare böcker återkommer plötsligt eller nämns i förbifarten Men med varje bok tillkommer nya personer och nya problem. Allt det här kan ju inte vara uttänkt i förväg då hennes första bok som översattes till svenska var Tänd ett litet ljus /1985 utan det måste vara Maeves helt egna sätt att skriva på. I den här boken I själ och hjärta får vi lära känna Clara Casey, en kvinna i femtioårsåldern, ensamstående och med två besvärliga döttrar som fortfarande bor hemma. Clara är en mycket självständig och driftig kvinna, hon får ett nytt arbete, hon ska bygga upp en hjärtklinik. Till kliniken kommer det män och kvinnor som haft olika hjärtproblem och som behöver förändra sin livsstil. Runt Clara finns ett otal människor och berättelsen sprättar iväg åt olika håll.

Jag gillar det här men jag gillar nog det mesta. Det finns ju dock bra, bättre och bäst och Maeve Binchy faller i kategorin bra.

De ensamma

Under min semester i Bulgarien lyssnade jag till Håkan Nessers fjärde bok, De ensamma /2010 om kommissarie Gunnar Barbarotti, bosatt i den fiktiva staden Kymlinge. Barbarotti får ett nytt fall att utreda. Håkan Nesser tar oss tillbaks till 1969 då en ung kvinna faller eller blir knuffad utför ett stup. 35 år senare faller hennes dåvarande sambo utför samma stup. Sex unga studenter 1969 åldras precis som vi andra. Var goda vänner då men är det inte nu. Något hände då, på resan genom öststaterna som tog de sex till Svarta havet där jag befann mig när jag läste boken. Är dessa bådas död självvalda eller handlar det om mord. Nesser beskriver en tid han känner väl, 70-talet. Nesser gör inte upp med den socialistiska/kommunistiska rörelsen han säkert själv var delaktig i så som Henning Mankell gör i sin bok Kinesen. Men han skildrar den. Jag tycker om den lite lågmälda berättarton Nesser har och jag skrattar ofta åt den humor som finns i dialogen mellan Barbarotti och kollegan Eva Backman. Ja jag tillhör faktiskt de som gillar Håkan Nessers böcker om den 101 tunnelbanestationen i Stockholm och Gunnar Barbarotti. Det är nog också det att Håkan Nesser läser sin bok själv som tilltalar mig.

Rekommenderas!

Boys Outside

Jag gick igenom skivbeståndet på biblioteket igår. Det är nämligen så att när jag är borta så passerar många plattor mina händer. Jag tror inte att någon vill djävlas med mig eller så men så blir det i alla fall. Nu så hittade jag denna fantastiska cd, Boys Outside /2010 med och av Steve Mason. Detta är pop i sin mjukaste och textmässigt dystraste kategori vilket är helt och hållet min melodi. I bananer blir det 4,bananskal. Per Sindling-Larsen ger mig fler ledtrådar bakåt i tiden om Steve Mason, inte helt ointressan faktiskt, hans blogg och info hittar du här.
Bästa spår: Lost & Found och den låten kan du lyssna till nedan.

Grattis Höganäs

En så fin bokbuss ni fått ni som bor i Höganäs kommun och så väl genomtänkt! Den kan komma till dig när du minst anar det då bussen åker dit näsan pekar. Väder, vind och andra aktiviteter som händer i kommunen får avgöra bussens turer. Det var lite roligt att upptäcka att Nynäshamn och Höganäs har så mycket gemensamt, som antal invånare och förutsättningar, bara några exempel. Också lite samma tänk, inte boka upp för många fasta turer utan kunna åka till de som verkligen vill ha besök. Vi i Nynäshamn kommer att få en likadan buss som Höganäs men kommer att utforma den i vår speciella stil med en del förändringar. Ett stort tack till er som tog emot mig så hjärtligt i Höganäs och berättade om era tankar och framtida idéer. Lycka till!

Bildbevis

I was there!

Önskar er en skön midsommar

Inser att jag inte kommer att hinna skriva om Håkan Nesser eller Sofi Oksanen och deras senaste böcker. Imorgon onsdag far jag till Borås för att hälsa på polisaspiranten och sedan vidare ner till Mölle för att fira midsommar.
På torsdag har jag bokat in ett besök på Höganäs bibliotek för att få en visning av deras sprillans nya lilla bokbuss. Det visar sig vara så turligt att vår upphandling av bokbil/buss i Nynäshamn kommer att bli från samma företag som Höganäs har köpt sin. Det ska bli roligt att få dela deras erfarenheter från upphandling till färdig rullande bokbuss. Så nu önskar jag er en skön och trevlig midsommarhelg.
På återhörande!

Och så blev det

den sjunde dagen. Om några timmar hämtar bussen upp mig här på hotellet och hemresan påbörjas. Allt har gått bra för killarna och mig och jag har inte behövt göra någon utryckning.
Jag återkommer till Håkan Nesser mfl. Jag litar inte på internetanknytningen utan ger mig nu utan fler spaningar.
Vi hörs snart igen.

Dag sex

Nu får jag låtsas att det är dag sex, igår fanns ingen anslutning här på hotellet. På kvällen åkte jag in till Nessebar old town. Jag tänkte göra en annan typ av spaning. Detta var den enda noteringen jag kunde hitta men i turiststråken som jag promenerade i så vore det märkligt om jag hade hittat något roligare.



Ja vem vill inte ha mer...

Dag fem...

Idag har det varit fantastisk väder igen. Har solat som sören för imorgon väntas åska och regn igen. Ni som eventuellt väntar på bilder på gamla byggnader, kyrkor, ruiner eller liknande kan glömma det. Under denna resa kommer inget intellektuellt eller kulturellt att införlivas i min minnesbank. Nu handlar det enbart om vila. Och jag är glad så länge jag inte hör något från killarna, då vet jag att allt är bra. Igår berättade jag för er om mina nya grannar, de engelsktalande damerna. Senare på kvällen då jag satt ute på altanen och njöt av de ljumma vindarna och mörkret som sakta föll satte sig en dam bredvid mig i soffan och frågade om jag var från England. Hon blev nog lite ledsen för hon trodde att jag var en av de 49 engelska singlarna som anlänt under dagen. Hon var en av dem och kunde ju rimligtvis inte veta att jag inte tillhörde sällskapet. Roligt med ett resebyrå som arrangerar den typen av resor. Men nu till vårt samtal. Hon frågade givetvis hur mina första dagar här hade varit och jag berättade lite om ditt och datt och mitt samtal med den unge taxichauffören jag haft. Vi kom in på resor till andra länder vi gjort och de stora skillnader som finns mellan fattiga och rika. Den skillnaden finns överallt menar jag. Då säger hon plötsligt att det är så skön att det inte finns någon fattigdom i England. Att alla har det så bra med stora tv-skärmar och datorer. Och har man inget arbete så får ju alla bidrag av olika slag. Jag höll på att sätta sugröret i halsen och drinken sprutade upp i näsan. Innan jag sa godnatt så hann hon också berätta att hon läst en bok av Stieg Larsson och den roligaste bok hon läst på länge var Benny and Shrimp, på svenska Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Idag har det varit dåligt med bokspaning, folk börjar titta lite underligt när jag går runt och smygkikar.

Dag fyra...

Morgonen började med mulet väder och slutade på eftermiddagen med ösregn och åska. Min spaning går dock vidare och vad ser jag inte från min balkong. Jag sätter på mitt zoomobjektiv på kameran och får en ganska bra bild uppe från fjärde våningen. Även denna upplaga på nederländska, Mannen die vrouwen haten. Tio euro för denna pocketupplaga, ett bra pris tycker jag. Själv har jag haft Håkan Nesser i öronen hela dagen, inte helt fel! På balkongen intill har det flyttat in två engelsktalande väninnor i övre medelåldern, alltså precis i samma ålder som jag. Det är så härligt att lyssna till deras samtal, how lovely, no cleaning, no dinner to make, but I will long for my afternoon tea.
Elakhet är nog min bästa egenskap tror jag!

Dag tre...

Jag har det fortfarande bra, det är varmt och skönt. Solar och badar precis som jag tänkt mig men aldrig att jag åker på all inclusive igen. All denna mat som semesterfirarna lassar på och sedan bara lämnar, vilket slöseri. Det finns mer som gör det hela absurt men finner inte ord. Det roliga är att se barnen som upptäcker de små sakerna som vi vuxna inte ser. Som tex en fantastisk labyrint i mosaik på altanenes golv. Den måste jag fotografera imorgon. Jag har slutat lyssna till Ann Rosmans bok Själakistan, den började så helt fel med en skolklass som upptäcker ett lik utan huvud när de är på utflykt till Marstrand. Samtidigt upptäcker en gammal kvinna ett huvud uppsatt på en påle i sin trädgård. Nej, det här klarar jag bara inte hur bra krimhistoria det än kan utvecklas till att bli. Jag roar mig med att gå på spaning, finns det någon som läser, jo de flesta läser, men är det någon översatt svensk författare bland de böcker jag smygtittar på. Jo vem hittar jag inte om Jens Lapidus på holländska och dessutom lånad på mannens hemmabibliotek! Se här! Jag fortsätter min spaning för att se om jag hittar flera.

Dag två i Bulgarien

Idag på förmiddagen beslöt jag mig för att besöka mina medresenärer som bor en halvtimmes färd härifrån i Sunny Beach. Från vänster, Filip, Marc och min son Olle. När lokalbussen äntligen kom efter 40 minuters väntan var den förstås fullsatt. Det var bara att snabbt haffa en svarttaxi.12 leva, ca 60 svenska kronor senare och ett intressant samtal med en ung student som för att kunna fortsätta studera tagit sig hit till kusten för att få in pengar till nästa termin, var jag framme vid målet. Den unge taxichauffören var inte glad över Bulgariens medlemskap i EU då han menade att medlemskapet endast understöder den inhemska korruptionen. Hans syster har flyttatt till England och där utbildat sig till lärare. Det är säkert en möjlighet om man har ett startkapital. Min taxichaufför menade att korruptionen har ökat oerhört de senaste åren. De rika blir rikare och de vanliga arbetarna får det sämre. Själv har jag troligen gynnat de redan rika genom av befinna mig i landet.

I vargars följe

Det har tagit mig ett antal veckor att läsa ut I vargars följe /2009 av Stef Penney. Det har kommit några andra böcker emellan. Stef Penney är bosatt i Skottland men skildrar Kanadas vildmark fantastiskt. Hon kanske har vuxit upp där, det är mer än vad jag känner till. Detta är hennes debut och det är bara att hoppas på fler böcker av henne med samma intressanta upplägg. Tiden är 1870-tal och nybyggarsamhällen växer upp som svampar ur marken. Pälsjägare och dess inhemska spårare är huvudpersonerna i denna spänningsroman. Man skulle kunna tro att Mrs Ross är den enda huvudpersonen, men alla personer som vi får följa i denna roman är sin egen huvudperson. Ett hett tips är, anteckna personerna och deras olika uppgifter, för de är många. Mrs Ross är en stark kvinna som beslutar sig för att följa en helt okänd man för att leta efter sin son Francies som försvann samma dag som Mr Jammet hittas mördad. Mrs Ross är helt övertygad, det kan inte vara hennes son som utfört detta hemska mord. Samtidigt som detta är en spännande berättelse så är det en historisk skildring av lite annorlunda slag än de traditionella nordamerikanska indianböcker jag är van att läsa.

Dag ett i Bulgarien

Ja jag har bränt mig! Sun Nessebar Palace, några kilometer söder om Nessebar, och här vid poolen har jag tillbringat min första semesterdag. Ganska skönt faktiskt att ligga i solen med hörlurar i öronen och ta en simtur då och då. De tre ungdomarna jag reser tillsammans med roar sig i Sunny Beach. Jag ska åka dit imorgon och se hur de har det. Hoppas jag får fotografera dem och lägga ut bilden här.

Fröken polis

Ett stort grattis till min dotter Emelie som igår tog sin examen. Hon och femhundra andra unga människor blev igår klara poliser. De gratulerades med tal av bla Sveriges polischef, Sveriges Justitieminister och polishögskolans rektor. Vacker sång och pampig polisorkester. Nu flyttar Emelie till Borås blir sambo och kommer där att göra sitt halvår som aspirant.



Återigen ett grattis till dig Emelie!

Det som klarade vinter

Batteriet är laddat och här kommer bilden.

Bara en av mina krukors innehåll klarade av den hårda vintern. Nu försöker jag skylla ifrån mig, jag tog inte väl hand om dom som jag borde ha gjort, lindat in krukorna och täckt växternas rötter mm. Men körsbärsbenveden och klematisen George klarade sig. Kul. En annan sommar får det bli nya växter i mina krukor.

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott

Sitter och tittar på filmen Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott /1988 en film av Pedro Almodóvar. Den är fortfarande helaktuell vad gäller kvinnors förväntan på mäns trohet och kvinnors relationer till varandra. Jag känner att jag skulle kunna ha huvudrollen i den filmen. Den är helt underbar.
Jag tänkte visa er vad som finns kvar av växtligheten på min balkong efter vintern vilket nästan är nada. Skulle just ta fotot och får beskedet att jag måste byta batteri. Vilken paradox.
Idag när jag hade varit på undersökning hos min tandläkare upptäckte jag att syrenarna nästan stod i full blom. Var är jag, vilken tid är det, vilken månad? Jag jobbar, läser, går på möten, är innesluten i mig själv. Jag har helt enkelt så tråkigt!
Så är det tyvärr just nu. Ska till Bulgarien den 12 juni i en vecka för att passa tonårspojkar, det ska bli riktigt skönt och roligt. Jag tänker ge er lite info därifrån. Hoppas att det reportaget blir lite roligare än detta.

Det enda rationella

Jag såg filmen Det enda rationella /2009 i regi av Jörgen Bergmark häromkvällen. Filmen har fått riktigt bra recensioner och man skulle kunna tro att med fyra av sveriges främsta skådespelare så bara måste filmen vara bra, Stina Ekblad, Pernilla August, Claes Ljungmark och Lars Lassgård. Men nej då, fy vilken dålig film. Vilken tur att vi inte köpt in den till biblioteket. Hur kan man komma på en så idiotisk idé att tro att när två personer blir förälskade i varandra ska kunna leva i ett fyraförhållande där de två som lämnas och fortfarande älskar ska finna sig i den situationen. Filmen går under kategorin dramakomedi, jag kände inte av något drama alls och inte drog jag på smilbanden en endaste gång. Jag är annars ganska lättroad. Synd!

Blå gryning

Solen skiner här i Nynäshamn idag. Jag jobbar, typiskt! Livet är trist och jag fyller min tid med att läsa böcker och titta på dåliga filmer.

Vad jag har väntat på denna fjärde och sista del Blå gryning/ av Ann Cleeves och vilket antiklimax det blev, bara så dålig. Här kan du läsa vad jag tyckte om de tre första delarna.

Jag tror att Ann Cleeves blivit ombedd att göra oss läsare besvikna då Shetlandsöarna troligen invaderats av skandinaviska turister. Jag tänker inte skriva någonting om denna bok här, du får läsa själv, kanske du gillar den.

Flickan under jorden

I förra veckan läste jag Elly Griffiths två böcker, debuten Flickan under jorden /2009 och Janusstenen /2010. Lite annorlunda miljö och helt läsvärda, underhållning helt enkelt.

Jag kommer absolut att läsa tredje delen när den kommer, jag vill ju veta hur det går för arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommisarien Harry Nelson. Harry Nelson är lite smådum när det gäller utredningar och får ta hjälp av den intelligenta Ruth. Han är en hårdhudad kommissarie med ett tufft temperament men med ett varmt och vänligt sinne. Ruth är en trygg kvinna som valt ett liv i ensamhet tillsammans med sina två katter, då är man ju förstås inte helt ensam. Hon bor i ett gammalt litet hus vid det fuktiga kustlandskapet alldeles vid saltängarna.

Vi befinner oss på Englands östkust straxt utanför King´s Lynn i Norfolk.

Förstås så handlar böckerna om ouppklarade mord och gamla upphittade bendelar som Ruth är expert på att datera.

Lite kärlek hör ju också till gengren och ett lite annorlunda förhållande växer fram mellan Ruth och Harry.

Med livet framför sej

En liten pärla, eller förresten en stor diamant är denna bok Med livet framför sej /2010 av Émile Ajar. Detta är en nyutgåva i pocket. Boken kom ut i original 1975. Romain Gary, eg. Romain Kacew, skrev det mesta under namnet Romain Gary men han tyckte det var fantastiskt att skriva under pseudonymen Émile Ajar. Romain Gary hade inte något lätt liv om man får tro Stefan Lindberg som skrivit förordet till denna utgåva.
Huvudpersonen i denna bok kallas Momo för enkelhets skull, Mohammed är alldeles för långt. Momo blir lämnad hos Madame Rosa vid tre års ålder, hon får en postanvisning en gång i månaden för att ta hand om honom. Madame Rosa tar sig an många små barn, de flesta är barn till prostituerade, vilket Madame Rosa tidigare också varit. Barnen blir efter hand, om möjlighet yppar sig, utplacerade i familjer. Momo känner inte till någon annan mamma än Madame Rosa, han älskar henne men hatar samtidigt det stora ansvar han får ta då han blir äldst i barnaskaran. Momo berättar i en enda stor utandning sin historia från första till sista dagen som han tillbringar tillsammans med Madame Rosa och sitt liv i stadsdelen Bellville i Paris. Detta är en helt underbar bok om en pojke utan barndom. Läs den!

Hachiko

Jag tror Lasse Hallström gillar hundar och då tänker jag först och främst på filmen Mitt liv som hund som var en riktigt bra film, det var visserligen inte en hundfilm men ändå. Den film han nu regisserat Hachiko, en vän för livet /2010 bygger på en japansk film med samma namn från 1987. Här är det hunden som har huvudrollen. Denna trofasta och lojala hund Hachi väljer Richard Gere att bli sin husse. Hachi skickas som valp från Japan till någon, men hamnar på fel station i en stad i USA, och där finns denne vänlige musikprofessor Parker som tar hem honom. Ja visst rann ett litet flöde av tårar utefter min kind då Mr Parker dör och Hachi dag efter dag sitter och väntar på sin husse utanför tågstationen. En så trofast vän, tänk om man hade det ändå! Filmmusiken tillika pianoklinket, som recensenten i GP uttrycker det, är skriven utav den polske kompositören Jan A.P. Kaczmarek. Jag tycker nog musiken är den största behållningen i denna överdrivet rörande film.
Filmen finns att hyra på Nynäshamns bibliotek.

Jag ska bara fixa en grej i köket

Ingrid dricker vin varje dag, ibland vet hon inte om det bara blev tre glas som hon från början tänkt sig. När det är dags att på måndagsmorgonen följa sin dotter Juni till skolan och sig själv till arbetet mår hon ibland så dåligt att hon borde legat kvar i sängen. Ingrid är ensamstående och har lätt att dölja sitt drickande inför Juni. Ingrid bär på så stark ångest, en malande smärta i magen och det enda som får henne att slappna av är ett par glas vin. Moa Herngren har skrivit en omtumlande roman, Jag ska bara fixa en grej i köket / 2010. Hon beskriver inte bara de dagliga överlevnads strategierna som Ingrid tar till utan också både det sociala och genetiska arvet. Ingrid har en mamma som är alkoholist och som Ingrid kan gömma sig bakom, jag dricker ju inte lika mycket som mamma gör i alla fall. Det är inte lätt för omgivningen att göra något för Ingrid, då hon låser in sig i ensamhet och lever bara för sin dotter Juni. Ingen ser vad som händer. Juni blir lämnad åt sig själv ju mer Ingrid dricker och som i sin ensamhet inte vill annat än att dö. Ytterligare en tragisk bok. Jag har inte läst någon riktigt rolig bok på länge, jag skulle verkligen behöva det...

Precious

Jag såg filmen Precious /2010 för någon vecka sedan. Lee Daniels har regisserat och Geoffrey Fletcher har skrivit manus utifrån boken Push /1996 av författaren Sapphire.
Vissa filmer släpper inte taget och det här är en av dem. Den unga flickan Precious har under sin uppväxt utnyttjats av sina föräldrar och förvägrats ett liv. Du är dum, du är värdelös, du kan ingenting du kommer aldrig att lyckas med någonting är det hon får höra i stort sätt varje dag. När det uppdagas att Precius väntar sitt andra barn blir hon avstängd från skolan. Hon blir erbjuden att börja i en klass i undervisningsprojektet "Each one teach one". Där träffar hon vänner som precis som hon själv varken kan läsa eller skriva. Sakta men säkert får hon sin självkänsla tillbaka. Att det är hennes pappa som är far till hennes två barn lyckas inte socialtjänsten utröna innan det är för sent, kanske kan denna film ingå i utbildningen av socialarbetare i USA. I Sverige är vi absolut mycket duktigare på att upptäcka när det går illa för barn och ungdomar, eller?! En tung och tragisk film men verkligen sevärd. Filmen kommer inom kort att finnas att hyra på biblioteket i Nynäshamn.

Lärarinnan i Villette

I helgen lyssnade jag till Lärarinnan i Villette /2008 skriven av Ingrid Hedström. Inläsare här var Marie Richardson. Så här efteråt är jag lite sur på mig själv att jag inte hade en anteckningsbok vid sidan om, där jag kunde antecknat alla namn och platser. För mig som inte är holländsktalande eller fransktalande gled namnen samman och var svåra att hålla isär. Recensenten i Expressen har räknat till 33 personer i denna första del. Alla dessa kommer förstås inte finnas med i den andra delen Flickorna i Villette / 2009 men säkert många av dem.
Ulrika Knutsson skriver en bra, rolig och utförlig recension i DN, jag håller med henne i allt.
Vi befinner oss i Belgien. En 60-årig lärarinna blir påkörd av en bilist, mördad. Lärarinnan bär på kunskaper om ett massmord som skedde så sent som på 60-talet i staden Villette. Martine Poirit, undersökningsdomare får ta hand om fallet. Martines man Thomas är historiker och forskare. När man ska bygga ett nytt affärscentrum hittar man en massgrav från medeltiden, denna utredning ligger på Thomas bord. Martines och Thomas undersökningar visar sig ha samband med varandra.
Det jag tycker är nytt och spännande med Ingrid Hedströms debutbok är det historiska perspektivet Hon visar att pengar, makt och politisk position går före både moral och etik. Allt går att dölja om man äger makten. Visserligen inte någon nyhet, men hon får verkligen ihop intrigen och det politiska falskspelet snyggt!
Snart men inte än ska jag absolut läsa både den andra och tredje delen i serien.

Håpas du trifs bra i fengelset

Detta är en bok jag inte kommer att glömma i första taget. Susanna Alakoski läser sin egen roman Håpas du trifs bra i fengelset /2010. Det är berättaren och huvudpersonen Annis dotter som skriver detta (romanens titel) till sin morbror Sami som sitter i fängelse. Susanna Alakoski fortsätter att beskriva den historia hon känner, som började på 60-talet i hennes bok Svinalängorna med den finska arbetskraftsinvandringen. Denna invandring av arbetskraft höjde Sveriges välstånd men hur gick de för de som kom hit? "En arbetarklass under arbetarklassen", skriver Maria Schotenius i DN. Nu har barnen i Svinalängorna blivit vuxna. För storebror Sami går det inte bra, han hamnar fel redan från början. Anni följer honom som en skugga, förmanar, uppmuntrar, blir förbannad, villa aldrig se honom mer, älskar honom, hoppas på ett under. Detta är en stark, tät och insiktsfull berättelse om medberoende.
Susanna Alakoski har dedicerat boken "Till alla anhöriga".

Berättelsen om Edgar

Hej igen alla där ute, det har gått några veckor sedan sist och jag har precis som ni också haft en lång och skön Påskhelg. Jag har hunnit läsa några böcker under dessa veckor och först ut här blir Berättelsen om Edgar / 2009. Detta är David Wroblewskis debut och boken mottogs med jubel i USA om man får tro baksidestexten. Vad säger ni om 610 sidor! Berättelsen tilldrar sig på en gård i Wisconsin. På gården bor Gar och Trody som driver en kennel som skapades av Gars far. Gar och Trody längtar efter ett barn och efter flera missfall föds Edgar. Edgar föds stum. Han hör och av en tillfällighet kommer en kvinna till gården som är teckenspråkslärare då Edgar bara är ett halvår gammal. Vid Edgars sida finns från första dagen en tik som heter Almondine och hon blir den som läser av Edgars behov och blir hans röst men framförallt hans bästa vän. En vacker dag dyker Gars bror Claude upp och då börjar det hända saker. Jag sträckläser de 200 första sidorna men sedan blir berättelsen bara för mycket ord och de religiösa och övermänskliga händelserna gör att jag börjar snabbläsa. Det här är en tragisk familjehistoria som säkert kan få många ögon att tåras så även mina. Men berättelsen är bara för mycket!

Eldätaren

Nu kan vi börja snacka kriminalroman!

I helgen läste jag boken Eldätaren /2004 av Kristian Lundberg. I mitt förra inlägg påstod jag att det var min uppgift att hålla mig uppdaterad och kunnig, nu erkänner jag - jag är inte det! Jag vill förstås som många av er andra läsa Yarden /2009 av samme författare, men reservationerna år många på den boken. Kristian Lundberg tilldelades den 23 februari i år Ivar Lo:s personliga pris på 310 000 kronor för sin bok Yarden - en berättelse.

Grattis Kristian Lundberg!

För att lära känna denna för mig nya författare valde jag att läsa första delen av fem om kriminalkommisarie Nils Forsberg, Eldätaren.

Lena, nu har jag läst två böcker av de fem som handlar om polisen Nils Forsberg. Den andra delen Grindväktaren /2005 var inte lika stark som den första, Eldätaren. Kanske för på att jag vant mig vid stilen, kanske för att handlingen/intrigen inte var lika stark som i första delen. Men det här är nog bland det bästa jag läst av svensk kriminallitteratur. Detta är inte spännande, detta fängslar och ger mig en knockout, detta är en samhällsanalys på högsta nivå. Vad trött jag blir på Visby, Kalmar eller Fjällbacka, polisromaner från samhällen med ordinära poliser som löser mord, alla mer eller mindre lika varandra och som följer precis samma upplägg. I Kristian Lundbergs böcker får vi följa en polis med ett trovärdigt livsöde, en människa som känner och ser, ibland i dimmor men som går på magkänsla som söker. Vi befinner oss i Malmö, i en stad så nära Europa med alla de problem som gärna söker sig till en stad där alla internationalliteter finns. En stad som inte kan ta hand om dessa komplexa problem som uppstår då människor möts utan att mötas. De här böckerna är skrivna av en människa som levt detta liv. Jag kommer att läsa de tre följande delarna, Malmömannen, Grymhetens stad och den som inom kort kommer ut, De som ska dö, med stor vördnad/respekt.

Julie & Julia

Ytterligare en ny film till biblioteket, Julie & Julia /2009 i regi av Nora Ephron. Jag såg den igår kväll och det är den roligaste film jag sett på riktigt länge! Filmen är uppbyggd kring två historier. En kring Julia Child som skrev den berömda kokboken The french chef cookbook /1968, Paul Child har gjort illustrationer och fotograferat. Nora Ephron har skrivit manus efter Julia Childs bok My life in France och Julie Powells bok Julie and Julia; my year of cooking dangerously /2006. Meryl Streep gör nog här, i mitt tycke, sin bästa roll hitills som Julia Child, det är hon som gör hela filmen, hennes man Paul Child spelas av Stanley Tucci. Vi befinner oss i Paris och Marseille på 50-talet.
I den andra historien får vi följa Julie som beslutar sig för att laga alla de 524 recepten på 365 dagar. Hon skriver om detta på sin blogg 2002.
Jag hittade intressant information på Wikipedia:
"On August 18, 2004, a documentary filmed during her lifetime premiered. Produced by WGBH, the one-hour feature, Julia Child! America's Favorite Chef, was aired as the first episode of the 18th season of the PBS series American Masters. The film combined archive footage of Child with current footage from those who influenced and were influenced by her life and work. In August 2002, Julie Powell started documenting online her daily experiences cooking each of the 524 recipes in Child's Mastering the Art of French Cooking. Powell later rewrote the blog, "The Julie/Julia Project," into a memoir, Julie & Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen (Little, Brown, 2005), the paperback version of which was retitled Julie and Julia: My Year of Cooking Dangerously (Back Bay Books, 2006). Julia Child noted that she was not impressed with Powell's endeavor, saying, "I don't think she's a serious cook." Nora Ephron wrote the screenplay for the film Julie & Julia, which she adapted from Child's memoir My Life in France and from Julie Powell's memoir. The film, directed by Ephron, was released on August 7, 2009 with Meryl Streep playing Child. Streep's performance has been nominated for numerous awards, winning the Golden Globe for Best Actress in a Leading Role in a Musical or Comedy."

Om du kommer att titta på filmtrailern nedan så tar det ca 20 sekunder innan den kommer igång.

Svinajakten

Varför läste jag nu Svinajakten /2009 av Anna Bovaller. Jo av den enkla anledningen att hennes andra bok Svärmaren /2010 kommer till biblioteket vilken dag som helst. Dessutom tycker jag om att läsa deckare och det gäller ju i mitt yrke att hålla sig uppdaterad. Tyvärr måste jag nog ändå göra er besvikna, detta var ingen höjdare. Inget nytt under solen så att säga. Mycket lättläst och en stunds avkoppling dock, inget fel i det och jag kommer att rekommendera den till våra låntagare men med ett litet men. Det har jag nu lärt mig genom att följa Let´s dance att man faktiskt alltid har med det där lilla men...

Huvudpersonen här är jurist, Petra Wester, hon blir indragen i en bouppteckning då en tidigare vän och älskare, Sten Backman, dör av ett vådaskott. I Sten Backmans nytecknade testamente finns en klar önskan att just Petra ska ta hand om bouppteckningen. Petra blir indragen i intriger, dolda affärsuppgörelser och leker katt och råtta lek med poliserna på Österlen. Här finns inte tillstymmelse till politisk insikt eller samhällsanalys, inget djup eller funderingar över människors inre kaos.

Bröllopsfotografen

Ny film till biblioteket, Bröllopsfotografen /2009 i regi av Ulf Malmros. Har du inte sett denna film så gör det! En må bra film där skratt och gråt blandas i en härlig kompott. Alla är så rekorderliga och snälla i Wärmland, som det verkar. Speciellt 28-åriga Robin som fortfarande bor hemma hos mamma och pappa. När fabriken i Molkom läggs ner förlorar de flesta i kommunen sina arbeten, så även Robin. Robin gör då slag i saken, köper en dunderkamera, beger sig till Stockholm för att uppfylla sin dröm om att bli fotograf. Björn Starrin gör en sanslöst bra rollprestation här. En scen som sitter kvar är när Robin under en bröllopsfotografering får en syrlig kommentar, här klär vi oss i frack, lyfter kameran mot armbågen och skjuter av en rad bilder som om kameran vore ett automatvapen. Den scenen får symbolisera filmens budskap, den så kallade klasskampen!

Vågorna 2

Hermia, jag tror att Vågorna kommer bli en läsupplevelse för dig. Du tycker ju om poesi och VW skriver här verkligen poetiskt. Vi hade bokcirkel idag och det var bara en av oss i gruppen som nästan läst ut boken. Pelle hade kämpat, läst förordet sju gånger. Han tyckte att boken gav honom minnesbilder av egna upplevelser, upptäckte att han fann sig utomhus i sina egna bilder och fick återvända till texten med besvär. Vi var alla överens om att det här var den svåraste text vi tagit oss an. Boken innehåller avsnitt med kursiv stil, dessa partier är författarens egna, vi får följa henne under en dag i hennes liv, (tror vi), resten av texten följer sex personer från bardom till ålderdom. Vi beslutade att vi till nästa vecka läsa endast de kursiverade avsnitten och diskutera dem. Karin och jag slog på måfå upp varsin sida och lovade att utifrån texten måla varsin bild, jag hamnade på sidan 212 och Karin på sidan 194. Ja som ni förstår hade vi ett riktigt bra och roligt samtal idag.
ps
jag har för tillfället gett upp e-ljudboken jag lånat och i stället gett mig en bladvändare att läsa

Vågorna

Nu lägger jag bort Vågorna /1931 av Virginia Woolf. Den här historien övergår helt klart min intellektuella förmåga, jag förstår ingenting. Stackars min torsdagsgrupp som jag lurat på denna bok. Men man ska aldrig säga aldrig, kanske överraskar dom mig och förklarar allt om hur personerna i denna bok utvecklas och förhåller sig till varnadra. Sex barn som blir vuxna, är de en och samma person och vad gör dom egentligen. Nu har i stället lånat min första strömmande e-ljud bok via biblioteket, får se om det kan vara ett bra sätt att lyssna, tror inte det då man måste vara uppkopplad mot internet hela tiden. Vi får se, jag testar.

Photoshop

Jag har nyligen återlämnat den dator jag haft i tre år. Jag ville inte köpa ut den, ansåg att prislappen var för hög. Nu har jag en ny liten laptop som jag är jättenöjd med. Jag saknar dock en enda sak och det är att jag hade programmet photoshop. Vad mycket roligt jag kunde göra med mina bilder. Att köpa programmet kostar över 11 000 kronor! Hur kan ett program kosta så mycket? Är det någon därute som vet eller känner till om det finns något bra billigare eller gratisprogram att ladda ner? Jag tar tacksamt emot förslag.

Prinsessa

Igår eftermiddag såg jag filmen Prinsessa /2009. Regisören Teresa Fabik gjorde för några år sedan filmen Hip hip hora som blev en stor succé. Den filmen har visats för många ungdomar runt om i Sveriges skolor. Jag är helt säker på att även denna film kommer att bli ett vapen i antimobbningarbetet på många skolor. Tyvärr beslutade vi att inte köpa in filmen Prinsessa till biblioteket, men man kan ju ändra sig. Filmen handlar framförallt om Maja, spelad av Zandra Andersson (helt suverän), som har drömmar om att bli skådespelare. Hon har stor potential men hennes kroppsstorlek sätter käppar i hjulet. I den teatergrupp hon ingår i på gymnasiet finns också Alex även han en udda existens. Båda vill bara bli sedda precis så som de är. Erika Sohlman, spelad av Moa Silén, upptäcker Maja och vill följa henne i hennes vardag och göra en dokumentärfilm.
Här följer det vanliga, kommersialism kontra realism. De redan etablerade vill göra kommersiell vinst på humorn i Majas situation, vilket slutar i en tragedi. Majas mamma, spelad av Maria Lundqvist (min personliga favorit), får slutordet i filmen då Maja är på väg att ge upp när hon inser att det inte finns någon annan att lita på än sig själv. Majas mamma ger henne självförtroendet tillbaka genom att avsluta med, "Att vara skådespelare är inte att spela någon annan. Det är att spela sig själv."

Semesterdag

Tänk vad skönt det är att ibland lyxa till livet med en extra ledig dag. Jag har varit ute i solen, gick ner till hamnen och matade fåglarna. Där var båten Bamse i full färd med att köra runt för att ge sjöfåglarna tillgång till öppet vatten.



Resten av dagen har gått åt till att lyssna till boken Italienska skor /2006 av Henning Mankell. Philip Zandén läser. Nu förstår jag varför alla hyllat denna bok. Ja och så har jag pysslat lite med bloggen, lite kul med förändringar.

Flickan

Blanca Engström spelar Flickan /2009. Blanca gör en strålande prestation i filmen som den tillbakadragna skuggfigur hon blir tvungen att bli då hon blir lämnad ensam hemma i villan när mamma, pappa och storebror åker till Afrika för att arbeta. Faster, spelad av Tova Magnusson-Norling, ska egentligen ta hand om henne men hon är som hon är, trasig, tänker mer på sig själv och sin lycka och sticker iväg med sin kärlek till varmare trakter. Filmen handlar om allt som kan hända under en sommar då man är tio år men här tydliggörs händelserna och blir oförglömliga just i det att hon är ensam. Hon går från liten flicka till insiktsfull vuxen under denna sommar. Hon inser att man kan bli sviken men också hur det känns att svika någon annan. Detta är en film som kryper nära, med långa filmsekvenser, en grind som öppnas och som sakta gungar fram och tillbaka. Filmen gungar mig till ro trots det tragiska budskapet.
Rekommenderas!

Hassle

Sitter på jobbet och peppar inför kvällens konsert med Erik Hassle på Södra teatern i Stockholm. Min dotter Saga tyckte att hon och jag skulle ge oss ut tillsammans på äventyr. Så jag sitter och lyssnar på skivan Hassle /2009 av och med Erik Hassle. (bibliotekets ex.) Här kan du lyssna till låten Hurtful. Det ska bli riktigt riktigt roligt trots att Hassle inte ligger högt på min favoritlista.

The courage of others

Här rullar skivorna in till biblioteket som ett brustet pärlhalsband. Senaste tillskottet är Courage of others /2009 med gruppen Midlake. För att ta till sig Midlakes nya platta behöver man nog vara i rätt sinnesstämning, gärna lite ledsen och känna för att dra till skogs. Men det gör man ju då och då, så den här skivan kommer att rulla hemma hos mig då jag behöver förstärka skogsångestdepressionen. Jag tycker att Nils Hansson skriver en bra och kunnig recension om gruppen Midlake och dess utveckling i DN, som du kan läsa här.

Blå dahlia

Helgen som gått har varit fullspäckad med aktiviteter men trots det har jag också hunnit med att lyssna till boken Blå dahlia /2008 skriven av Nora Roberts. Uppläsare här var skådespelerskan Anna Maria Käll. Det är inte ofta jag läser sådana här smaskiga kärleksromaner men då och då är det så skönt att lämna det verkliga livet och drömma sig bort i kärleksblå dimmor där man och kvinna finner varandra och allt slutar i lycka efter smärtsamma irrvägar däremellan. Detta är första delen i en trilogi där andra delen heter Svart ros /2009. Får ta till den nästa gång jag behöver döva livet. Vill du läsa mer om vad Blå dahlia handlar om kan du göra det här.

Here´s the tender coming

Här en riktig liten pärla, verkligen musik i min smak, The Unthanks tredje album Here´s the tender coming /2009. Systrarna Rachel och Becky Unthank sjunger folkmusik från norra England, deras dialekt är härlig. Det här är nog mitt favoritspår, The testimony of Patience Kershaw. Skivan kom till biblioteket för någon vecka sedan.

Och här står

Nisse, också utanför köksfönstret, som ska ta mig till Vårby bibliotek imorgon. Njae, det blir nog återbud, mer snö ska ju komma inatt och pendeltågstrafiken från Nynäshamn är ju rena katastrofen. Det blir nog så att jag träffar mina vänner som vanligt i min torsdagsbokcirkel på biblioteket.

Jag minns mina

barndoms vintrar. Då det alltid var mycket snö och då vi alltid var ute och grävde i snöhögar för att bygga snökojor, inredde med gamla trasmattor och lådor. Det var en väg in i vuxenlivet, en lustfylld förberedelse. Utanför mitt köksfönster finns nu en enorm snöhög som jag inte kommer att ge mig ikast med, men det lockar lite, spade och hacka, levande ljus och trasmatta...

Coco - Livet före Chanel

En riktigt bra ny film till biblioteket, Coco - Livet före Chanel /2009. Andrey Tautou spelar Coco Chanel. Hon är en fantastiskt bra skådespelerska och så vacker. Filmen bygger på en biografi, World of Coco Chanel /2005 skriven av Edmonde Charles-Roux. Tyvärr har vi/biblioteket eller jag inte den boken. Jag hoppas verkligen att den kommer att översättas till svenska. Coco Chanel måste varit en mycket självständig kvinna, en förebild som står sig även idag. Det här är en film som jag säkert kommer att se fler gånger.

Alfahannen

Har åkt flera timmar fram och tillbaks till Stockholm i helgen, passade på att lyssna till boken Alfahannen/ 2009 av Katarina Wennstam. Ja vad säger man om den, inte mycket, att det sker sexualbrott även inom film/teatervärlden. Att kvinnor som utsätt för sexuella övergrepp får bära skulden då de känner att de själva inte tydligt nog sagt nej. Inte speciellt originellt Katarina ger tyvärr inte något nytt budskap till kvinnor som anmäler sexuella övergrepp. Synd för hon kan ju skriva.

I lördags fikade jag, Dagny och Ellen på café Gunnarssons på Hornsgatan. Där intog jag årets lyxsemla!

Fler blir det inte detta år.

Av Ellen fick Dagny och jag Herman. Han ska skötas under tio dagar och efter det bli en unik vänskapskaka, tänk om han visar sig vara prinsen jag väntar på?!. Olle är mycket engagerad och har rört i smeten hur många gånger som helst (får bara röras i 2-4 gånger per dygn), han ser verkligen fram emot en smaskig kaka.

Idag var min kära mor och jag och besökte Saga. Hon har äntligen flyttat hem till Stockholm från Kalmar. Min älskade dotter som nu är klar sjuksköterska, fått lägenhet i Midsommarkransen och arbete på Karolinska sjukhuset i Solna. Jag är så glad att hon nu finns nära och att det går så bra för henne!!!

D.J. Salinger 1919-2010

Vem har inte läst Räddaren i nöden /1951 av Salinger, alla jag känner i alla fall. Den har inte satt så djupa spår i mig som hos många andra. Däremot filmen Chapter 27, en av de bättre filmer jag sett. Den bygger på romanfiguren Holden Caulfield och den man som mördade John Lennon. Absolut bör du läsa romanen Räddaren i nöden om du inte gjort det men jag rekommenderar ännu mer filmen Chapter 27.

If on a winter´s night

Ny musik till biblioteket, Sting - If on a winter´s night.
Njutbar, rekommenderas!

Tänker fortsätta

blogga här trots allt. Om lite av varje. Inte som förut med så stora krav på förnuft utan lite som det kommer sig. Först ut en vinterbild från julen 2009, den första och sista julen i Nyköpingsskogarna. Tänk att det fortfarande är så här vackert ute, snö...