Sirila gentlemän sökes

Det fick bli en liten mellandagsbok, Sirila gentlemän sökes /2008 av Karin Brunk Holmqvist. Alla Karin Brunks böcker är roliga och lättlästa. Här handlar det om två äldre damer som tvångsförflyttas från sina hus då politikerna i Tomelilla beslutat att dra en ny väg över deras tomter. I väntan på nya lägenheter får de bo på Solgläntans äldreboende. Där får de lära sig ett och annat, bland annat får de diplom i datorkunskap. Det roligaste är nog att de inte drar sig för att sätta in en annons i Tomelillas tidning. Där söker de Två sirila gentlemän i passande ålder. Riktigt vad sirila betyder vet Alma och Margit inte men de tycker att det låter fint.

Något att säga dig

Hanif Kureishi har hunnit bli 54 år gammal precis som jag själv. Alltså även född 1954. I hans senaste bok Något att säga dig /2008 har också, om man vill tro att den är både självbiografisk och fiktiv, huvudpersonen åldrats i takt med honom själv. Jamal, huvudpersonen är en frånskild man som lämnat sin fru och tolvårige son. Jamal arbetar som analytiker vilket gör att han kan hålla distans till det mesta, varken förvånas eller förfäras. Sitt genombrott fick Hanif Kureishi med boken tillika filmen Förorternas Buddha /1990. Hanif Kureishi har i alla sina böcker beskrivit utanförskapet i London. Främlingskapet som pakistanier, bög, eller vad du vill som inte kan tänkas vara det "typiskt engelska". Han föraktar politiker som Thatcher och Blair, kriget mot Irak mm. I den här boken ger sig Hanif i kast med skuldfrågan. Om jag förstår det hela rätt beskriver han skuld som en form av lögn som man kan befrias ifrån om den inte blir upptäckt. Detta är inte något okänt, i alla religiösa trosuppfattningar är ju lögn och skuld ett tillåtet tillstånd. Som analytiker träffar huvudpersonen Jamal de mest dekadenta författare och musiker och extremister. Han träffar dem på obskyra sexklubbar eller exklusiva rikemansgods. Droger, sprit och prostituerade är vardagsmat. Det som Jamal tror sig längta efter är sin ungdoms kärlek men när han väl träffar henne igen är det som mycket annat endast en illusion. En mycket bra bok och annorlunda i jämförelse med svenska självutlämnande, själupptagna romaner eller deckare.
Rekommenderas!

Här kan du se David Bowie i ledmotivet till filmen Förorternas Buddha, David Bowie skrev också all övrig musik till filmen.


Om det här inslaget är från filmen Intimitet /2001 är jag osäker på. Boken med samma namn översattes till svenska år 2000. Läckert hur som, vem det är som sjunger vet jag inte heller. Kanske du vet? Du kanske också vet om denna sekvens är från filmen? Vad jag däremot vet är att Marianne Faithfull spelar karaktären Betty i filmen.

Juldag med lite rimfrost

Min utsikt från köksfönstret, observera att fönstret är nyputsat! Det är jag som syns som en spökskugga.

Julböcker till några av våra politiker

I Nynäshamn har vi som i många andra kommuner två kommunalråd. Ilija Batljan representerar socialdemokraterna och Leif Stenquist folkpartiet. Dessa båda herrar är sällsynta besökare på biblioteket men vi skulle gärna se dem här. Ilija är ju relativt välkänd, syns och hörs både här och där. Han tar också gärna snabba beslut och ibland kan man tycka utan att ha sina partikamrater bakom sig. Han är förtjust i teater, inget fel i det, men jag kan tycka att bokens kraft är överlägsen teater. Därför ger jag honom Drottningen vänder blad skriven av Alan Bennett, men bara så här genom bloggen, inte på riktigt, men kom gärna in och låna! Till Leif Stenquist som vurmar för litteraturen och biblioteken ger jag Taxfree skriven av en arbetarförfattare, observera nu levande, David Ericsson. Han skriver om hur det är att arbeta som långtradarchaufför. Leif är annars mycket förtjust i Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson, inget fel i det heller.

Till Maria Strömkvist och hennes politikerkollegor i Kultur- och fritidsnämnden ger jag barnboken När kommer bussen skriven av Ryoji Arai och Nattens bibliotek av Alberto Manguel. I boken Nattens bibliotek börjar böckerna leva sitt eget liv nattetid. Böckernas huvudpersoner börjar tala med varandra och spännande dialoger uppstår. Detta borde kunna inspirera nämndens medlemmar till djupa samtal.

Inför 2010 hoppas vi nämligen att vi ska kunna investera i en liten bokbuss, och till detta behövs mobilisering på alla fronter. Vi skulle också behöva utöka med två ytterligare bibliotekarier. Men dessa önskemål är ju bara småpotatis i kommunens totala budget.

Med detta önskar jag Nynäshamns politikerkår en God Jul och ett Gott Nytt År!

Tomtarna önskar...

Tomtarna önskar er alla en God Jul härifrån Nynäshamn. Det är lite si och så med våra tomtar, några är helt utarbetade och det kan man förstå. I morgon tänker jag dela ut lite julklappsböcker till våra politiker. Några som de kan ha nytta av under nästa år. Inte minst då vi på biblioteket kommer in med helt fullständigt unika och kostsamma önskemål!!!

And winter came

Nytt album till biblioteket, And winter came /2008 av och med Enya. Här kan du lyssna till låten Trains and Winter rains. Det är helt och hållet samma Enya, samma rytmer, samma irländska drömlandskap. Som sagt inga explosionsartade expanderande revolutionerande nyheter, men gillar man Enya så gör man ju det hur som.

Arn - Riket vid vägens slut

Filmen Arn - Riket vid vägens slut /2008 har nu kommit till biblioteket. Den bygger som säkert alla känner till på Jan Guillous bok med samma namn. Jag såg den i helgen. Inga jubelrop tränger fram ur min strupe. Jag tror inte detta är någon film som kommer att gå till historien, den har liksom ingenting av någonting.

Sista boken från Finistère

Jag bara älskar Bodil Malmsten! Hennes språk, hennes flöde, hennes tankar. Hennes förmåga att gå vidare trots motgångar. Hennes ilska och hennes mod. Jag har läst hennes två böcker om Finistère precis nu efter varandra och det har känts riktigt så trots att sju år gått mellan dem. Så mycket har hänt henne under dessa sju år och som hon skriver går hon nu vidare som en starkare och mognare kvinna. I första boken hittar hon sitt paradis i Finistère och i andra lämnar hon det, ofrivilligt. På sidan 111, skriver hon , som om hon tänkt ut det, att skriva det på just den sidan, så här:

"De tre onda männen är allt ont jag hittills mött personifierat och upphöjt till tre.
De är maktfullkomliga, tveklösa och totalsanerade på välvilja och empati.
De är föraktfulla mot allt som inte liknar dem själva och som de alltså inte förstår - de förstår ingenting utom sig själva, sitt eget, de är sina egna cirkelbevis, de är onedbrytbara.

De tre onda männen är allt jag inte kan rå på, allt jag trodde jag vuxit ifrån eller byggt upp skydd emot, de är alla underlägen jag befunnit mig i, de är som personalen på Försäkringskassan söder om Stockholm där jag bodde tills jag gav mig av, som de så kallade litteraturkritiker som skrev ned mina dikter tills jag slutade köpa tidningar.

De tre onda männen är nollor som inte vet att en nollas värde bestäms av dess plats i talet, de är tomma tunnor, de bullrar, de är tinnitus, som en smittsam sjukdom, man får kronisk värk av att de finns, bestående sår.
De tre onda männen är allt som fick mig att lämna Sverige men i nedkokad form, de är underläget, mardrömmen, det omkullvälta vattenglaset, jag vaknar av att jag ligger bredvid sängen och skriker på hjälp."

Bodil Malmsten är helt enkelt bara bäst!

En liten fredagsakvarell

The platinum collection

Jag upptäckte av en slump Mary Coughlan. Hon är aktiv jazzsångerska från Irland. Hon har gett ut skivor från början av 80-talet och hennes senaste kom nu 2008. Det albumet heter The house of Ill Repute. Du kan lyssna till lite från det albumet på hennes officiella hemsida här. Det album vi har på biblioteket är The platinum collection /2007. Jag är inte någon jazzälskare men Mary Coughlan låter sig inspireras av sina Irändska rötter och inte minst av sitt tragiska liv, det gör hennes musik för mig mer inbjudande och intressant. Det finns en bra och utförlig artikel om henne på Wikipedia. Hennes röst är djup och oerhört känslosam. Jag har helt enkelt hittat en ny favorit.

Vägen

Detta är en av de starkaste läsupplevelser jag haft på länge. Jag har läst Vägen /2008 skriven av Cormac McCarthy. I ett landskap som är dött på allt, fåglar, fiskar, träd vandrar en man och hans son. Mannen har beslutat sig för att de ska ta sig till havet, söderut, kylan, regnet och den gråa snön är på väg att ta deras liv.
Vad som har hänt får man inte veta men min fantasi säger kärnkraftverkshaverier. Det är otäcka mörka onda människor de måste hålla utkik efter under vägen. Det gäller alltid att hitta dolda prång och gömslen när de inför natten söker skydd. Natten är mörkare än mörk, men de bär elden. Mannen vet att de går mot sin död, han har två kulor sparade i sin revolver, en kula för sin son och en för till sig själv. Deras relation är stark och nära, mannen porträtteras ömsint och sonen tappar aldrig tron på det goda.
Är detta religiöst - ja.
Är detta science fiction - nej.
Är detta realistiskt - ja.
Är det troligt att detta skulle kunna hända - ja.
Var tog kvinnan vägen - hon väntar vid vägens slut.
En annan bok som flyger in är Astrid Lindgrens, Bröderna Lejonhjärta. Vi ses i Nangijala, och senare, Vi ses i Nangilima.

Once

Äntligen, äntligen efter lång väntan har filmen Once /2008 landat hos oss på biblioteket.
Jag älskar den här filmen. Vad är det då som gör just den här filmen till årets bästa!
1. Musiken.
2. Glen Hansards röst och inlevelse och fantastiska utspel.
3. Att det är en lågbudgetfilm.
4. Att Markéta Irglová är så söt.
5. Att hon också sjunger så bra.
6. Att den utspelas i Dublin som jag älskar.
7. Att det är så mycket piano.
8. Att jag älskar singersongwriter.
9. Att den inte är förutsägbar.
Det får räcka så. Om du inte sett den så tycker jag att du ska göra det!

Baby Jane

Jag har läst boken Baby Jane /2008 av Sofi Oskanen. Hennes första roman Stalins kossor som kom förra året fick mycket bra recensioner men den har jag inte läst ännu. Sofi Oskanen skriver delvis självbiografiskt men blandar med fiction. Här är berättaren en ung kvinna som flyttar in till Helsingfors och där träffar Piki som blir hennes stora kärlek. Piki är den eftertraktade flatan som är fräck och gränslös. Piki har panikångest som aldrig riktigt bryter ut, hon är arbetslös, går på mediciner och alkohol. Ingen bra kombination, och här tror jag att man kan hitta Sofis tanke med boken, att lyfta de utsattas situation och livsvillkor. Piki går knappast utanför dörren, möjligtvis sent på nätterna. Sakta men säkert dras vi in i en brutal verklighet med svartsjuka, gräl och isolering. För att få in pengar startar Baby Jane och Piki ett företag där Piki står för sex per telefon och Baby Jane för försäljning av använda underkläder till suspekta kunder. Det är en känslomässigt tung bok, men mycket läsvärd.

Knitalong

Jag tror jag börjar bli gammal. Önskar mig tillbaks till samhörigheten och det roliga i att skapa tillsammans. Boken Knitalong, celebrating the tradition of knitting together /2008 fick vi till biblioteket i somras. En så inspirerande bok! Säkert har många bibliotek redan provat idén med stickklubbar. Jag funderar på om det kunde vara något för Nynäshamn, "Sticka och läs". Kanske något att prova till nästa termin. Jag jobbar ju tisdagskvällar fram till 19.00 och varför inte fortsätta att jobba 19.00-21.00 med en bokcirkel för män och kvinnor som också gillar att sticka. Att träffas en gång per månad? Finns det någon därute som skulle vilja vara med? Eller finns någon som har erfarenhet av något liknande projekt?