Igelkottens elegans

Vi hade en fantastiskt rolig torsdagsbokcirkel nu i veckan. Vi pratade om boken Igelkottens elegans /2009 av Muriel Barbery. Jag har sparat en fjärdedel till nästa torsdag för jag tycker den är så himla bra. Pelle var helt lyrisk, den bästa bok han läst på evigheter, Karin så glad för att hon fick läsa den för andra gången, Ami tyckte den var svår, mycket som hon inte kände till och kunde förstå, Ingrid kände igen Frankrike nu, och då hon själv bodde i Paris. Att Ami upplever svårigheter berättar mer om hennes krav på att känna till konstnärer, filosofer och författare, hon vill kunna allt. Det är ju lika för oss alla egentligen, det som skiljer oss åt är att jag, Karin och Pelle bara läser förbi de bitar som vi inte förstår. Det är flödet, det fantastiska språket och personerna som ger läsupplevelsen. Jag vill läsa den en gång till känner jag just nu, ska bara läsa den sista delen först.
Om du vill veta vad boken handlar om kan du läsa det här.

Kulturbussen

Vår Kulturbuss är så fin. Liten och go! Utsidan får ni inte se förens på fredag i nästa vecka, den 25/2 klockan 13.00. Då har vi invigning.

Helena hade faktiskt rätt, golvet ser smutsigt ut ganska snabbt. Men vi få ha något med oss som vi lätt kan torka av golvet med. Datorer saknas fortfarande men kommer att finnas på plats vid invigningen. Nu i början kommer vi att dyka upp på olika platser i kommunen, bussen går att boka. Riktig turtabell kommer att finnas till hösten, kanske tidigare, det beror på hur vi får koll på restider och platser som verkligen behöver oss.

Så här får sidan se ut

ett tag. Jag gillar den limegröna färgen faktiskt. Jag har just tittat på melodifestivalen och inser att jag inte behöver se på det programmet igen. Men jag ser fram emot den nya engelska serien som snart börjar, Downton Abbey. Jag såg detta första avsnitt i september då jag var i London med min mamma. Vi firade hennes 85:e födelsedag där, tidig höst var det då, kallt men inte som nu här hemma. Önskar er en trevlig kväll och söndag.

Trixar med färger

på bloggen men det är inte lätt! Ni får ursäkta.

Kolka2

Roligt att boken Kolka av Bengt Ohlsson fick en positiv recension i dagens Go´kväll. Det betyder att den kommer att bli efterfrågad och troligen att en liten reservationskö bildas. Bengt ska komma till Nynäshamn i april och då blir våra biljetter kanske slutsålda till Alltid på en tisdag. Även om jag inte tyckte om boken Kolka så gör tydligen andra det, bra!

Kulturbussen3

Jag börjar där jag slutade igår. Det är klart att det inte är någon flopp med bussen. Idag är jag inte alls lika sur som som jag var igår. I morse var det förstås svårt att få ut min lilla bil ur snömassorna, uppförde mig som lilla My, men efter tjugo minuter var jag på väg mot garaget. Att få ut bussen var inget problem och inte att köra den heller. Mina chefskollegor som fick sig en förhandstitt på bussen blev imponerade. Vad gäller mina medarbetare så är det ju inte deras fel att jag har superkontrollbehov. Nu får det vara nog, nästa vecka får det bli ett bussmöte, nu måste jag lämna över ansvaret till dem, se till att de fördelar arbetet mellan sig så att jag kan dra mig ur. Jag måste lära mig att delegera vilket jag tror är mitt största problem. Mina medarbetare är ett fantastiskt kollektiv som bara vill arbeta och ta ansvar, så skärpning Signe. Och privatpersonen vi hyr garaget av ska ha en eloge för ett fint garage och en medkänsla som är hedersvärd. Nästa vecka ska ni få lite bilder på den riktiga bussen och dess inredning.
ps
dörren har fungerat idag också...

Kulturbussen2

Nu har jag varit ute och kört med bussen i fyra dagar. Den är hur skön som helst att köra. Jag blir bättre och bättre, att backa börjar gå riktigt bra. Nu är det ju trots allt så att det inte är jag som ska huvudansvaret för bussen, men mina medarbetare har vabbat, varit sjuka och haft semester. Den elektriskt drivna dörren in till själva biblioteksdelen har konstrat men idag varit snäll och åkt upp hela vägen och stängt sig igen utan problem. Imorgon ska bussen visas upp för alla mina chefskollegor på Barn- och utbildningsförvaltningen. Men nu sitter jag här hemma och tittar på snöstormen som viner utanför fönstret och min egen lilla bil som är totalt insnöad, hur ska jag ta mig till garaget, (som jag blivit tvungen att hyra av en privatperson), och dessutom få ut bussen i den inte plogade och isiga backen. Vårt största problem är dock att trots att vi under två månaders tid försökt få hjälp av vår It-avdelning för att få en online uppkoppling till vår bärbara dator så verkar det helt omöjligt. Visst kan vi går över till det gamla systemet av utlåning, med hjälp av kort och stämpel men det känns trots allt lite föråldrat. Jag får heller ingen hjälp av den tekniska avdelningen. De har ingen plats för bussen på kommunens bilparkering. Jag känner mig lite mobbad faktiskt. Jag börjar undra om vi är en politikerstyrd kommun, eller om det är tjänstemännen som bestämmer här i Nynäshamn. Ja, idag är jag faktiskt riktigt sur! Det känns inte roligt det här utan som stor flopp.

Kulturbussen

har anlänt till Nynäshamns bibliotek/kommun. Hon är fortfarande naken utvändigt men invändigt har hon en underbar själ.

Osynlig

Jag har läst boken Osynlig /2010 av Paul Auster. Det är faktiskt den första av hans böcker jag lyckats ta mig igenom. Det beror helt och hållet på mig, jag har troligen inte varit i fas. Denna bok av Paul Auster kan jag verkligen rekommendera. Året är 1967, det år som allt händer huvudpersonen. Huvudpersonen är Adam Walker, en ung man 1967, han ville då bli en berömd författare. Nu många år senare skickar han sin text till sin studentkamrat, Jim Freeman, som lyckades med det han misslyckades med. Hans text är indelad i fyra delar, höst, vinter, vår och sommar. Det är många historier inuti historier vilket är Paul Austers kännemärke. Här finns historiens nav, den onde Rupert Born. Kärleken till systern Gwyn, förhållandet med Rupert Borns älskarinna, resan till Paris där han träffar kvinnan som Rupert Born ska gifta sig med. Men vem är det som är osynlig?

Huvudjägarna

Jag har lyssnat till boken Huvudjägarna /2011 av Jo Nesbö. Jag känner mig mer bekant med titeln headhunter/rekryterare, arbetet med att hitta och erbjuda rätt person rätt arbete. Boken är spännande från första till sista sidan. Den som läser här är Jonas Malmsjö och han läser alldeles utmärkt. Men... jag saknar Harry Hole, min favorit bland de hårdkokta antihjältar som jag blivit förälskad i. Jag tror inte det kommer fler böcker med Harry Hole som huvudperson. Jag kommer faktiskt inte ihåg om han dog i sista boken eller om han bara blev lite trött! Att man kan bli så glömsk...lider jag av någon sorts alzheimer? Här möter jag dock den nye huvudpersonen som Jo Nesbö introducerar, Roger Brown. Roger Brown kommer med all säkerhet att komma tillbaka i nästa bok av Jo Nesbö. Allt går fel för Roger Brown, hans fru bedrar honom?, hans konst tjuvsmedarbetare lurar honom?, hans förmåga att hitta den rätta personen till toppjobbet fallerar, mannen är inte den han tror att han är?. Inget som jag tror ska hända här händer, historien är helt oförutsägbar. Gillar du inte hårdkokta deckare ska du inte läsa denna bok. Mycket blod rinner mellan raderna...