torsdag 30 oktober 2008

Five leaves left

Jag gjorde ett fynd igår när jag botaniserade bland bibliotekets skivor. Five leaves left /1970 av Nick Drake. Jag borde känt till honom! Jag var på tjejmiddag igår och som tur var kände inte min väninnor heller till honom. Det här är en lugn harmonisk och underbar skiva. Nick Drake föddes 1948 och blev tyvärr endast 26 år gammal, troligen dog han av en överdos av antidepressiva mediciner. Han föddes på Burma. 1952 flyttade familjen tillbaks till England, till den lilla byn Tanworth-in-Arden. Nick lärde sig spela en hel packe drös med instrument, men han blev en virtuos på gitarr. Han har enligt Wikipedia varit förebild för många artister.

tisdag 28 oktober 2008

Bibliotekskatten Dewey

Jag har läst boken Bibliotekskatten Dewey med undertitel, En småstadskatt som älskades av hela världen /2008 skriven av Vicki Myron. Vicki Myron är bibliotekarien som den 18 januari 1988 tömmer boklådan som står vid bibliotekets bokinkast. Det var kallt denna måndagsmorgon ca 10 minusgrader och extra kallt i boklådan av plåt.
"Jag vet att det där med att smälta är en kliché, men jag tror att det var det som faktiskt hände mig i det ögonblicket: jag blev helt lealös. Jag är normalt ingen smetigt sentimental människa. Jag är en ensamstående mor och jag är en bondjänta, som tagit sig fram här i livet, även när det har varit hårda bud, men det här var så ...oväntat. Jag lyfte upp kattungen ur lådan. Den försvann nästan i min händer. Vi kom senare underfund med att den var åtta veckor gammal, men den såg inte ut att vara mer än åtta dagar, om ens det. Den var så mager att jag kunde se vartenda revben. Jag kände hur hjärtat på den bankade och hur lungorna pumpade."
Vi befinner oss i delstaten Iowa, mitt i USA, i staden Spencer. Området är också kallat Amerikas brödkorg. Det här är inte bara en berättelse om Dewey utan också om ett samhälles utveckling, ett bibliotekets utveckling och inte minst handlar boken omVickis eget liv.
Tänk att få ha en katt på ett bibliotek, det skulle vara en omöjlighet i Sverige.
Men bara tänk tanken... En liten katt som hoppar omkring bland hyllorna, hälsar på besökarna, åker med bokvagnen runt hyllorna, busar med barnen eller lägger sig i någon besökares knä för att bli kelad med och vila lite. Bara tänk....
Om du ska läsa den här boken?
Självklart ska du läsa den, om du inte gillar katter så kommer du garanterat att göra det efter att ha läst om Dewey!

måndag 27 oktober 2008

Och var hör du hemma?

Nu får jag skärpa till mig kära läsare. En hel vecka har gått sedan jag skrev något nytt. Två böcker har jag läst sedan dess Och var hör du hemma? / 2007 av Anne Tyler och boken om bibliotekskatten Dewey. (Återkommer till Dewey.)
Året är 1997, två familjer väntar på flygplatsen i Baltimore, väntar på att få hämta sina efterlängtade adoptiv döttrar från Korea. Donaldsons, den bullriga stora amerikanska familjen och den mindre tystlåtna familjen Yazdans. Yazdans består av Ziba gift med Sami och hans mor Maryam. Bitsy, mamman i familjen Donaldson är progressiv och vill omedelbart införliva Yazdans i sin stora familj. Hon initierar en årlig fest för att fira flickornas ankomstdag. Anne Tyler skildrar inte enbart de två flickornas olika uppväxtvillkor utan också kulturkrockar. Återigen en bok om rötter och ursprung. Vad gör oss benägna att införlivas i en kultur och vad får oss att avstå?
Detta är bra, bra och återigen bra! Jag sträckläste denna bok vilket numera är rätt ovanligt. Jo, jag sträckläste boken om bibliotekskatten också.

måndag 20 oktober 2008

Konsten att gråta i kör

Jag har gjort slut med Filmkedjan i Nynäshamn. Efter att Per sålde butiken i slutet av sommaren har filmutbudet minimerats. Inga spännande filmer mer, endast de som garanterat hyrs av var och varannan. Nu provar jag Love film, där finns åtminstone ett något större utbud. Två filmer fick jag till helgen varav en som var/är riktigt bra. Konsten att gråta i kör /2008. Detta är den danske regisören Peter Schönau Fogs debut. Filmen bygger på en självbiografisk roman av författaren Erling Jepsen och boken är inte översatt till svenska och det kan vara en av anledningarna att vi inte har den på biblioteket.



Den här filmen är verkligen sevärd. Historien tilldrar sig på en jylländska landsbygden någon gång på 60-talet. Genom elvaårige Allans ögon får vi insyn i familjen där pappan regerar. Han styr alla med sin gråt. När han inte får som han vill gråter han och alla måste trösta. Först frun, sedan storebror, sedan storasyster och till slut Allan själv. Det handlar om att trösta genom att krypa ner under filten hos honom i vardagsrumssoffan. Grov incest genom makt. Inget ovanligt ämne men här blir det unikt då Allan har en sådan blick och kylslagen inställning till det som händer familjen. Det blir snudd på komiskt. Allan växer och börjar förstå då storasyster hamnar på psyket och pappa i fängelse, Allans slutord är "Jag tror att han till sist insåg livets allvar, inte bara en gång utan flera gånger."

söndag 19 oktober 2008

Kvinnorna på 10:e våningen

Om jag inte hade varit på bokmässan i september så hade jag nog inte läst Kvinnorna på 10:e våningen /2008 av Karin Alfredsson. Det hade varit en förlust vet jag nu efter att ha läst boken. För mig gick mässan i kvinnornas tecken, jag lyssnade till flera kvinnliga författare, bland annat Marie Oskarsson som pratade om sin bok Min lilla röda och Denice Rydberg som pratade under rubriken Hångel och romantik. Men det seminarium som gav mig mest var Mamma med risk för sitt liv.
Kattis Ahlström ledde samtalet med Karin Alfredsson och Kataraina Wennstam. Alla tre är Mammaambassadörer i föreningen RFSU. Det som dessa tre kvinnor arbetar med och säkert fler med dem är att starta projekt i tredje världen som stödjer utbildningar av bla barfotabarnmorskor. Det som har varit på gång en tid är utbildningen av barnmorskor i Nicaragua. De arbetar också med att få kvinnor i tredje världen att utbilda och informera systrar om Aids och Tbc. 5 milj. kvinnor drabbas varje år av Aids och Tbc i tredje världen. Var 6:e kvinna i Afghanistan dör under förlossningen. Detta är några av de siffror Kattis Ahlstöm lyfter fram. Varför ligger inte denna fråga högre upp på agendan inom tex FN, Röda korset och inom EU. Ett av skälen beror på att Katolska kyrkan stoppar.

Karin Alfredsson skriver i sin bok där huvudpersonen Ellen Elg arbetar på ett sjukhus i Vietnam som barnmorska att, kvinnan är gjort av tyg och mannen av guld. I Karin Alfredssons första bok om Ellen är hon i Zambia och arbetar och nu vill jag ju läsa den också, 80 grader från varmvattnet. I Zambia tar Ellen och hennes man hand om en liten flicka som de senare adopterar. Ellen och Björn är tveksamma om de kan ge sig av till Saigon med ett så litet barn men beslutar sig för att göra det då Björn har möjlighet att vara hemmapappa. Jag tycker Karin Alfredsson lyfter fram kvinnans situation i Vietnam, inte enbart de utsatta och fattigas som måste betala för att överhuvud taget komma in och få vård och hjälp på sjukhuset utan även belyser hon kvinnans position i hemmet och som yrkesarbetande. Här ligger mycket forskande bakom det förstår jag. Huvudhändelsen i boken är att från sjukhuset försvinner nyfödda barn och det som gör det till en thriller är frågan vem som ligger bakom och var tar de nyfödda barnen vägen. Ellen är inte en kvinna som tvekar, hon har inget att förlora på att ta reda på sanningen. En mycket läsvärd och informativ bok. Rekommenderas!

torsdag 16 oktober 2008

Watershed

Nu ska jag ge ett omdöme om något jag aldrig trodde jag skulle skriva om, death metal eller om du så vill kalla det, metal. Gruppen Opeth släppte sitt åttonde? album i juni i år, Watershed. Vi fick albumet till biblioteket idag och min vana trogen försöker jag lyssna till det mesta vi köper in. Åhh, tänkte jag när jag lyssnade på fösta låten, det här påminner ju om mina, bland många, favoriter Eagles. Men nej, det är det absolut inte hela vägen igenom. Här kan du lyssna till spår ett, Coil.



Det här gillar jag!
Gruppens grundare och sångare Mikael Åkerfeldt har en helt underbar röst. Hans gitarrspel är också helt fantastiskt Ytterligare ett spår jag gillar är Burden, nr 3, av sju. Jag virrar runt på olika sidor och lär mig nya ord som dödsprogmästare, blästrande blastbeats, growl och starkt outro. Min kompis Kim kan mycket om detta och det får bli en intervju där, om alla dessa ord. Det 6:e spåret är fullständigt njutbart, Hessian Peel. Nu gäller det att lyssna och åter lyssna för att ta in texterna också. För övrigt är det bara growl och åter growl och det är inte min melodi.

tisdag 14 oktober 2008

En annorlunda barndom

Vissa böcker ger oerhört många öppningar till samtal. Det har verkligen denna bok En annorlunda barndom /2007 skriven av Iris Johansson givit oss i bokcirkeln jag leder. Iris berättar om sin autism, hur hon upplevde sin tid som liten, skoltiden men också om hur hon har det nu som vuxen. Iris föddes 1945 och då fanns inte begreppet autism, om man inte var som andra var man helt enkelt efterbliven. De flesta i Iris omgivning tyckte att hon borde placeras på någon institution. Den som absolut inte accepterade detta var Iris pappa. De först åren av Iris liv var hon tillsammans med sin far, i arbetet med djuren på gården, fastspänd i en hemmagjord sele satt hon trygg på hans rygg. Det var hans fasta övertygelse att Iris en dag skulle kunna leva i denna världen och respekteras som den unika människa hon faktiskt blev och är. Det fanns några få människor i Iris närhet som kunde tränga sig förbi hennes barriärer och få henne att lämna den verkliga världen som hon kallar sin egen inre värld. Iris kan inte förstå andra människors känslor eller instruktioner. Däremot kan hon se ett ljus eller ett sken omkring en människa som blir mer spännande ju mer provocerad denna person blir. Jag tycker det är stort att kunna skriva en bok som denna. Hur många med samma problematik som Iris själv kan inte ha glädje av denna bok, inte minst anhöriga.

måndag 6 oktober 2008

Till dess din vrede upphör

Åsa Larsson är nog en av de bästa bland våra svenska kvinnliga deckarförfattare just nu. Hennes senaste Till dess din vrede upphör /2008 är riktigt, riktigt bra. Åsa Larsson får mig att förstå hur viktigt det är med rötter, att känna att man hör hemma någonstans. Jag tycker att hennes huvudperson Rebecka Martinsson är så sympatisk och medmänsklig. Rebecka har en kuslig förmåga att känna in människor, det är spännande. I den här boken tar Åsa Larsson oss tillbaka till en händelse som skedde under andra världskriget. Många i Kirunatrakten var nazivänliga och hantlangare åt tyskarna. En åkeriägare gjorde många uppdrag åt dem och hans företag blomstrade. Två ungdomar har kommit ett av dessa uppdrag och dess följder på spåret. Människorna i Åsa Larsson böcker får färg, intensitet och djup.

Några rättelser

Jag är ingen manshatare eller kvinnohatare. Tro för all del inte det. Däremot blir jag förbannad när någon förtrycker någon annan, eller utnyttjar någon annan. Och det är ju inte alls någon ovanlighet i vårt samhälle. Detta skriver jag med anledning av Gullans inlägg på min text om boken Ett glas mjölk, tack. Jag tror dock att provokationer kan skapa debatt.
Sedan vill jag också tillägga att jag gillar Hello Safrides nya skiva mycket!

fredag 3 oktober 2008

Hello Saferide

Ny skiva till biblioteket, More modern short stories from Hello Saferide /2008. Annika Norlin som under sin svenska språkdräkt går under namnet Säkert har nu återkommit i sin amerikanska som Hello Saferide. Jag kände först inte igen hennes röst som här är mjukare och något lägre. Hennes texter är verkligen som små korta berättelser, bra tycker jag. Det här är inte en skiva man tar till sig under första lyssningen, den behöver många. Men, här kommer ett men, jag gillar henne bättre som Säkert.


torsdag 2 oktober 2008

Ett glas mjölk, tack

Jag har nu sträckläst romanen Ett glas mjölk, tack /2008 skriven av Herbjørg Wassmo. Boken handlar om trafficking och människohandel. Jag sitter här och funderar över om män är ett av de största samhällsproblemen som existerar idag? Politiker världen över kanske borde fundera över om män skulle fråntas sina mänskliga rättigheter helt enkelt. Män kanske borde förslavas och leva i förtryck mellan si så där femton till tjugo års ålder. Eller kanske från att de föds till dess att de dör. Eller kanske man kunde inplantera ett chip som placerade dem med långtidsverkan på avdelningen D, med underavdelningar, på biblioteket. Så kunde man ta ut dom ibland och damma av dem och vid kortare tillfällen släppa ut dom på öppna markanden, för fortplantning tex. Vill du läsa en helt fantastisk men sorglig/insiktsfull/deprimerande roman om en ung kvinna som fråntas sitt liv, men trots det har sina drömmar och sin bakrund/sin barndom levande kvar i minne, då ska du läsa denna roman. Jag har läst många böcker som handlar om trafficking men ingen som så starkt tränger in och ger sig i kast med det inre psykologiska förloppet, det som krymper en själ från att vara stor och stark till att bli ett ynkligt litet russin.