måndag 29 december 2008

Sirila gentlemän sökes

Det fick bli en liten mellandagsbok, Sirila gentlemän sökes /2008 av Karin Brunk Holmqvist. Alla Karin Brunks böcker är roliga och lättlästa. Här handlar det om två äldre damer som tvångsförflyttas från sina hus då politikerna i Tomelilla beslutat att dra en ny väg över deras tomter. I väntan på nya lägenheter får de bo på Solgläntans äldreboende. Där får de lära sig ett och annat, bland annat får de diplom i datorkunskap. Det roligaste är nog att de inte drar sig för att sätta in en annons i Tomelillas tidning. Där söker de Två sirila gentlemän i passande ålder. Riktigt vad sirila betyder vet Alma och Margit inte men de tycker att det låter fint.

fredag 26 december 2008

Något att säga dig

Hanif Kureishi har hunnit bli 54 år gammal precis som jag själv. Alltså även född 1954. I hans senaste bok Något att säga dig /2008 har också, om man vill tro att den är både självbiografisk och fiktiv, huvudpersonen åldrats i takt med honom själv. Jamal, huvudpersonen är en frånskild man som lämnat sin fru och tolvårige son. Jamal arbetar som analytiker vilket gör att han kan hålla distans till det mesta, varken förvånas eller förfäras. Sitt genombrott fick Hanif Kureishi med boken tillika filmen Förorternas Buddha /1990. Hanif Kureishi har i alla sina böcker beskrivit utanförskapet i London. Främlingskapet som pakistanier, bög, eller vad du vill som inte kan tänkas vara det "typiskt engelska". Han föraktar politiker som Thatcher och Blair, kriget mot Irak mm. I den här boken ger sig Hanif i kast med skuldfrågan. Om jag förstår det hela rätt beskriver han skuld som en form av lögn som man kan befrias ifrån om den inte blir upptäckt. Detta är inte något okänt, i alla religiösa trosuppfattningar är ju lögn och skuld ett tillåtet tillstånd. Som analytiker träffar huvudpersonen Jamal de mest dekadenta författare och musiker och extremister. Han träffar dem på obskyra sexklubbar eller exklusiva rikemansgods. Droger, sprit och prostituerade är vardagsmat. Det som Jamal tror sig längta efter är sin ungdoms kärlek men när han väl träffar henne igen är det som mycket annat endast en illusion. En mycket bra bok och annorlunda i jämförelse med svenska självutlämnande, själupptagna romaner eller deckare.
Rekommenderas!

Här kan du se David Bowie i ledmotivet till filmen Förorternas Buddha, David Bowie skrev också all övrig musik till filmen.



Om det här inslaget är från filmen Intimitet /2001 är jag osäker på. Boken med samma namn översattes till svenska år 2000. Läckert hur som, vem det är som sjunger vet jag inte heller. Kanske du vet? Du kanske också vet om denna sekvens är från filmen? Vad jag däremot vet är att Marianne Faithfull spelar karaktären Betty i filmen.

torsdag 25 december 2008

Juldag med lite rimfrost


Min utsikt från köksfönstret, observera att fönstret är nyputsat! Det är jag som syns som en spökskugga.

måndag 22 december 2008

Julböcker till några av våra politiker

I Nynäshamn har vi som i många andra kommuner två kommunalråd. Ilija Batljan representerar socialdemokraterna och Leif Stenquist folkpartiet. Dessa båda herrar är sällsynta besökare på biblioteket men vi skulle gärna se dem här. Ilija är ju relativt välkänd, syns och hörs både här och där. Han tar också gärna snabba beslut och ibland kan man tycka utan att ha sina partikamrater bakom sig. Han är förtjust i teater, inget fel i det, men jag kan tycka att bokens kraft är överlägsen teater. Därför ger jag honom Drottningen vänder blad skriven av Alan Bennett, men bara så här genom bloggen, inte på riktigt, men kom gärna in och låna! Till Leif Stenquist som vurmar för litteraturen och biblioteken ger jag Taxfree skriven av en arbetarförfattare, observera nu levande, David Ericsson. Han skriver om hur det är att arbeta som långtradarchaufför. Leif är annars mycket förtjust i Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson, inget fel i det heller.

Till Maria Strömkvist och hennes politikerkollegor i Kultur- och fritidsnämnden ger jag barnboken När kommer bussen skriven av Ryoji Arai och Nattens bibliotek av Alberto Manguel. I boken Nattens bibliotek börjar böckerna leva sitt eget liv nattetid. Böckernas huvudpersoner börjar tala med varandra och spännande dialoger uppstår. Detta borde kunna inspirera nämndens medlemmar till djupa samtal.

Inför 2010 hoppas vi nämligen att vi ska kunna investera i en liten bokbuss, och till detta behövs mobilisering på alla fronter. Vi skulle också behöva utöka med två ytterligare bibliotekarier. Men dessa önskemål är ju bara småpotatis i kommunens totala budget.
Med detta önskar jag Nynäshamns politikerkår en God Jul och ett Gott Nytt År!

söndag 21 december 2008

Tomtarna önskar...

Tomtarna önskar er alla en God Jul härifrån Nynäshamn. Det är lite si och så med våra tomtar, några är helt utarbetade och det kan man förstå. I morgon tänker jag dela ut lite julklappsböcker till våra politiker. Några som de kan ha nytta av under nästa år. Inte minst då vi på biblioteket kommer in med helt fullständigt unika och kostsamma önskemål!!!



onsdag 17 december 2008

And winter came

Nytt album till biblioteket, And winter came /2008 av och med Enya. Här kan du lyssna till låten Trains and Winter rains. Det är helt och hållet samma Enya, samma rytmer, samma irländska drömlandskap. Som sagt inga explosionsartade expanderande revolutionerande nyheter, men gillar man Enya så gör man ju det hur som.

tisdag 16 december 2008

Arn - Riket vid vägens slut

Filmen Arn - Riket vid vägens slut /2008 har nu kommit till biblioteket. Den bygger som säkert alla känner till på Jan Guillous bok med samma namn. Jag såg den i helgen. Inga jubelrop tränger fram ur min strupe. Jag tror inte detta är någon film som kommer att gå till historien, den har liksom ingenting av någonting.

söndag 14 december 2008

Sista boken från Finistère

Jag bara älskar Bodil Malmsten! Hennes språk, hennes flöde, hennes tankar. Hennes förmåga att gå vidare trots motgångar. Hennes ilska och hennes mod. Jag har läst hennes två böcker om Finistère precis nu efter varandra och det har känts riktigt så trots att sju år gått mellan dem. Så mycket har hänt henne under dessa sju år och som hon skriver går hon nu vidare som en starkare och mognare kvinna. I första boken hittar hon sitt paradis i Finistère och i andra lämnar hon det, ofrivilligt. På sidan 111, skriver hon , som om hon tänkt ut det, att skriva det på just den sidan, så här:

"De tre onda männen är allt ont jag hittills mött personifierat och upphöjt till tre.
De är maktfullkomliga, tveklösa och totalsanerade på välvilja och empati.
De är föraktfulla mot allt som inte liknar dem själva och som de alltså inte förstår - de förstår ingenting utom sig själva, sitt eget, de är sina egna cirkelbevis, de är onedbrytbara.

De tre onda männen är allt jag inte kan rå på, allt jag trodde jag vuxit ifrån eller byggt upp skydd emot, de är alla underlägen jag befunnit mig i, de är som personalen på Försäkringskassan söder om Stockholm där jag bodde tills jag gav mig av, som de så kallade litteraturkritiker som skrev ned mina dikter tills jag slutade köpa tidningar.

De tre onda männen är nollor som inte vet att en nollas värde bestäms av dess plats i talet, de är tomma tunnor, de bullrar, de är tinnitus, som en smittsam sjukdom, man får kronisk värk av att de finns, bestående sår.
De tre onda männen är allt som fick mig att lämna Sverige men i nedkokad form, de är underläget, mardrömmen, det omkullvälta vattenglaset, jag vaknar av att jag ligger bredvid sängen och skriker på hjälp."

Bodil Malmsten är helt enkelt bara bäst!

fredag 12 december 2008

torsdag 11 december 2008

The platinum collection

Jag upptäckte av en slump Mary Coughlan. Hon är aktiv jazzsångerska från Irland. Hon har gett ut skivor från början av 80-talet och hennes senaste kom nu 2008. Det albumet heter The house of Ill Repute. Du kan lyssna till lite från det albumet på hennes officiella hemsida här. Det album vi har på biblioteket är The platinum collection /2007. Jag är inte någon jazzälskare men Mary Coughlan låter sig inspireras av sina Irändska rötter och inte minst av sitt tragiska liv, det gör hennes musik för mig mer inbjudande och intressant. Det finns en bra och utförlig artikel om henne på Wikipedia. Hennes röst är djup och oerhört känslosam. Jag har helt enkelt hittat en ny favorit.


söndag 7 december 2008

Vägen

Detta är en av de starkaste läsupplevelser jag haft på länge. Jag har läst Vägen /2008 skriven av Cormac McCarthy. I ett landskap som är dött på allt, fåglar, fiskar, träd vandrar en man och hans son. Mannen har beslutat sig för att de ska ta sig till havet, söderut, kylan, regnet och den gråa snön är på väg att ta deras liv.
Vad som har hänt får man inte veta men min fantasi säger kärnkraftverkshaverier. Det är otäcka mörka onda människor de måste hålla utkik efter under vägen. Det gäller alltid att hitta dolda prång och gömslen när de inför natten söker skydd. Natten är mörkare än mörk, men de bär elden. Mannen vet att de går mot sin död, han har två kulor sparade i sin revolver, en kula för sin son och en för till sig själv. Deras relation är stark och nära, mannen porträtteras ömsint och sonen tappar aldrig tron på det goda.
Är detta religiöst - ja.
Är detta science fiction - nej.
Är detta realistiskt - ja.
Är det troligt att detta skulle kunna hända - ja.
Var tog kvinnan vägen - hon väntar vid vägens slut.
En annan bok som flyger in är Astrid Lindgrens, Bröderna Lejonhjärta. Vi ses i Nangijala, och senare, Vi ses i Nangilima.

fredag 5 december 2008

Once

Äntligen, äntligen efter lång väntan har filmen Once /2008 landat hos oss på biblioteket.
Jag älskar den här filmen. Vad är det då som gör just den här filmen till årets bästa!
1. Musiken.
2. Glen Hansards röst och inlevelse och fantastiska utspel.
3. Att det är en lågbudgetfilm.
4. Att Markéta Irglová är så söt.
5. Att hon också sjunger så bra.
6. Att den utspelas i Dublin som jag älskar.
7. Att det är så mycket piano.
8. Att jag älskar singersongwriter.
9. Att den inte är förutsägbar.
Det får räcka så. Om du inte sett den så tycker jag att du ska göra det!


onsdag 3 december 2008

Baby Jane

Jag har läst boken Baby Jane /2008 av Sofi Oskanen. Hennes första roman Stalins kossor som kom förra året fick mycket bra recensioner men den har jag inte läst ännu. Sofi Oskanen skriver delvis självbiografiskt men blandar med fiction. Här är berättaren en ung kvinna som flyttar in till Helsingfors och där träffar Piki som blir hennes stora kärlek. Piki är den eftertraktade flatan som är fräck och gränslös. Piki har panikångest som aldrig riktigt bryter ut, hon är arbetslös, går på mediciner och alkohol. Ingen bra kombination, och här tror jag att man kan hitta Sofis tanke med boken, att lyfta de utsattas situation och livsvillkor. Piki går knappast utanför dörren, möjligtvis sent på nätterna. Sakta men säkert dras vi in i en brutal verklighet med svartsjuka, gräl och isolering. För att få in pengar startar Baby Jane och Piki ett företag där Piki står för sex per telefon och Baby Jane för försäljning av använda underkläder till suspekta kunder. Det är en känslomässigt tung bok, men mycket läsvärd.

måndag 1 december 2008

Knitalong

Jag tror jag börjar bli gammal. Önskar mig tillbaks till samhörigheten och det roliga i att skapa tillsammans. Boken Knitalong, celebrating the tradition of knitting together /2008 fick vi till biblioteket i somras. En så inspirerande bok! Säkert har många bibliotek redan provat idén med stickklubbar. Jag funderar på om det kunde vara något för Nynäshamn, "Sticka och läs". Kanske något att prova till nästa termin. Jag jobbar ju tisdagskvällar fram till 19.00 och varför inte fortsätta att jobba 19.00-21.00 med en bokcirkel för män och kvinnor som också gillar att sticka. Att träffas en gång per månad? Finns det någon därute som skulle vilja vara med? Eller finns någon som har erfarenhet av något liknande projekt?

söndag 30 november 2008

ps

Förlåt, det låter så kort och sakligt när jag läser mitt inlägg om Gävle, men det var verkligen roligt och trevligt! Det var pirrigt att träffa den luttrade, kunde inte prata så länge, det stod fler i kö som ville ha hjälp. Det är alltid lika roligt att träffa Tomas och Eva, roligt var också att Kerstin var med. Livet här och nu var på dagordningen men även samtal om barndomen.

Lördag i Gävle




Jag träffade Den luttrade, gick rätt på och fann henne! Hermia jobbade inte just denna lördag, men man kan ju inte ha tur jämt. Det var förvånande roligt och improviserat, hon såg inte ut som jag tänkt mig, hasande tofflot hade hon inte. Gävlebocken stoltserade, jag är inte den som sätter pengar på bränning, ännu står han!





Det ser precis ut som hos oss i Nynäs, beställningskatalogen ligger vi sidan om, och inte har vi helt koll på vilka böcker som verkligen är nyheter!

Mamma Mia!

Jaså, jaha, jag hade ju filmen liggande hemma och hade bestämt att jag skulle se den som söndagsfilm. Såg den tillsammans med Olles kompis Sandra, vi beslutade tillsammans att ge den tre bananer. Alla känner ju till filmen och säkert har ni sett den, om ni inte gjort det så gör det. Jag tycker att det bästa var att de gjort om en del låtar till lite mer nutida sing/songwriterstuk. Ja, en fadeoffilm. Kan man yttrycka sig så?


fredag 28 november 2008

Gävlehelg

Idag bär det av till Gävle tillsammans med kompis Kerstin. Vi ska besöka bror och svägerska. Ett besök på Gävle bibliotek kommer det bli under lördagen, och har jag tur kanske jag träffar på Hermia eller Den luttrade, det skulle verkligen vara en fullträff. Jag kommer inte att släpa med mig den stora tunga boken Underground av Haruki Murakami utan för eventuell kvällsläsning väljer jag Baby Jane av Sofi Oksanen. Jag önskar er alla en skön helg!

onsdag 26 november 2008

Drottningen vänder blad

Alan Bennett har skrivit en rolig och underhållande liten roman om drottningen av England, Drottningen vänder blad /2008. Tydligen har den inte väckt så stort ståhej i England som man skulle kunna tro då den åttioåriga drottningen plötsligt upptäcker att det faktiskt finns något så märkligt som bokbussar och ännu märkligare att man kan låna böcker och det alla märkligaste av allt att det faktiskt är fängslande att läsa böcker. Att man faktiskt kan göra något för att det bara är roligt. Som smör på moset förstår hon att det också kan innebära att man kan tillåta sig att tänka egna tankar, vilket hon tidigare inte varit van vid.

"Läsningens lockelse, tänkte hon, bodde i dess likgiltighet. Litteraturen hade något upphöjt över sig. Böcker brydde sig inte om vem som läste dem eller om man läste dem eller inte. Alla läsare, däribland hon själv, var jämbördiga. Litteraturen, tänkte hon, är ett samvälde, och breven en republik. Faktiskt hade hon hört den frasen - brevens republik, the republic of letters - förut, i samband med examinationsceremonier, promoveringar av hedersdoktorer och liknande, men då hade hon inte riktigt förstått innebörden. På den tiden hade hon uppfattat allt tal om republiker som lätt förolämpande - och minst sagt taktlöst i hennes närvaro. Det var först nu som hon förstod vad det betydde. Böcker anpassade sig inte. Alla läsare var jämbördiga. Tanken tog henne tillbaka till barndomen. Bland det mest spännande hon varit med om som flicka var kvällen då krigsslutet firades den 8 maj 1945. Hon och hennes syster hade smitit ut genom grindarna och gett sig in i folkmassan utan att bli igenkända. Nu upplevde hon att läsningen hade något liknande över sig. Den var anonym, den var delad, den var gemensam. Och hon, som hade levt ett så isolerat liv, kände nu ett plötsligt begär efter detta. Här, på de här sidorna och mellan de här pärmarna, kunde hon röra sig utan att bli igenkänd."

Den här boken är en liten pärla. Rekommenderas!

söndag 23 november 2008

Dödergök

Helgen har varit så full av upplevelser så jag vet inte var jag ska börja eller sluta. Jag har läst ut boken Dödergök / 2008 av Katarina Wennstam, jag har sett filmen Skådespelerskor /2008, jag har samtalat med Bengt Göransson fd kulturminister under en fantastisk middag hos vänner, jag har lyssnat till musiken tillika filmen Once, jag har arbetat under lördagen, jag har stickat, jag har lyssnat till en tredjedel av Bodil Malmstens uppläsning av sin bok Sista boken från Finistère /2008. Jag har handlat, och lagat middagar till Olle. Jag har försökt läsa boken Anna Svärd av Selma Lagerlöf ur vilken jag ska läsa ur på tisdag, "Bok och Baguette", observera försökt, men inte velat, varför har jag lovat något så dumt förstår jag inte. Jag har målat julkort till personalen och tittat på mitt favoritprogram Idol.
Du som bara legat och slumrat hela helgen kan nu få dåligt samvete!!!
Och nu ska jag avsluta söndagskvällen med att skriva ett omdöme om boken Dödergök. Det gör jag med glädje. Jag önskar att jag vore lika insiktsfull och kompetent som Katarina Wennstam, hon analyserar och ger en så klok bild av det samhälle vi lever i idag så jag tappar nästan andan. Jag tänker på min dotter Emi som nu utbildar sig till polis och undrar vad hon kommer att inkludera, att uppleva, om hon kommer att bli kall och okänslig av all ondska. Kanske kommer hon att bli mjukare och känslosammare av de kvinnoöden hon helt säkert kommer att konfronteras med. I Dödergök följer vi Maria Allende, hennes man Tobias och deras dotter. Dom letar efter ett hus i utkanten av Stockholm, hittar ett som av mäklaren beskrivs som ett scoop, men det han inte berättar är att en kvinna brutalt mördats och misshandlats här, i just detta hus och att säljaren är polis och sitter inne för mord. Samtidigt utreder åklagaren Madeleine Edwards ett hedersmord på en ung man som man först tror tagit sitt eget liv. Dessa två brott sammanfaller inte, vilket jag från början undrade och tvivlade på, kan dessa brott höra ihop? Det gör dom inte heller men båda handlar om brott mot oskyldiga kvinnor. Mordet på kvinnan i huset har anknytning till Madeleine och hennes tidigare domslut av den morddömda polisen. I boken finns också kärlek, ny kärlek som spirar men också frågan om gammal kärlek kan hålla utan input, eller kan livfull kärlek leva utan självförtroende? Lätt kan det vara att hitta ny kärlek när partnern tappar fotfästet, föder barn, blir hemma och kickad från tidigare jobb. En kort presentation av en innehållsrik bok.
Detta är en samhällsanalys som kan bli historisk!

onsdag 19 november 2008

Safe trip home

Vad jag har väntat på denna skiva. För snart tre år sedan var jag och Ingegerd på spårkkurs i England. Vi åkte bil ner till Cornwall från Stockholm, under resan lyssnade vi till flera musik-cd som Ingegerd laddat. Jag minns bla låten Sand in my shoes och vi lyssnade om och om igen. Jag tror att det var under den här tre veckor långa resa som mitt musikintresse vaknade på nytt. Dido Armstrong har utvecklats och låtit tiden gå tills hon nu äntligen kommer med albumet Safe trip home /2008. Albumet är verkligen ingen besvikelse. Här finns lite nya rytmer, lite mer orkestrering och lite mer djup. Dido har mognat. Skivan finns snart att låna på biblioteket. Här kan du lyssna till låten Don´t belive in love.

Bokimpro

Idag har jag varit med om något urbra, bokimpro! Johanna vår barnbibliotekarie kör för andra året bokimpro tillsammans med Ad Lib improvisationsteater. Alla sexor i centrala Nynäshamn har under var sin timme fått uppleva bokprat där Johanna berättat en bokbörjan, skådespelarna Kalle och Kari från Ad Libhar tagit vid och improviserat fortsättningen. Eleverna fick också själva lämna boktips och en kort beskrivning av bokens handling, skådespelarna skapade inför deras ögon korta teaterpjäser. Mycket skratt och värme fyllde vår konsthall. Alla var med och gav idéer till börjor och slut. Kunskaper om genrer, om att olika bilder skapas i huvudet kring varje berättelse beroende på vem man är och vilka erfarenheter man äger insöps. Konceptet har utarbetats av Johanna och skådespelare från Ad Lib. Timmen inleddes med lite lära känna varandra och kroppslig uppvärmning. Den här timmen tror jag gav eleverna en helt ny syn på böcker och texter och en upplevelse som dom aldrig kommer att glömma. Jag tror att vi i Nynäshamn har en av Sveriges duktigaste barnbibliotekarier!

måndag 17 november 2008

Så här ordnar jag min bokhylla

Frågan har löpt runt bland många litteratur/läsbloggar, hur ordnar du din bokhylla? Ja hos mig ser det ut så här, jag ska vara den ordningsamma organisatören, bibliotekarien som vet hur man ordnar det liksom. Mitt arbetsrum ser tyvärr lika illa/trevligt ut, men konstigt nog trivs jag i röran. Jag har allt jag håller kärt inom nära räckhåll. Inte allt jag håller kärt men det som får min hemmavardag att leva, nu får jag ju inte blanda in Olle, hans order, så hans och honom blir inte aktuellt här på bloggen. Om jag nu kommer att resa med husbil i Provence i sommar kommer det att bli svårt att ta fram kartböckerna som är placerade längst ner i vänstra bokhögen, men så dags är det ju bara att riva boktraven och låta resten ligga. Eller hur? Jag är ingen boksamlare, köper jag böcker så ger jag bort dom när jag läst dem, det är liksom för mig charmen, att dela.

söndag 16 november 2008

David Cook

Jaha, nu har jag blivit kär igen, den luttrade tipsade om Amerikas Idolvinnare 2008 David Cook. Och visst har han en röst som får mig att smälta. Ingen i svenska idol vinner i jämförelse. Suck och oj och suck. Här kan du lyssna till honom med låten Billie Jean.


En lanthandel i Provence

Nu vill jag verkligen ha min husbil! Om jag säger det tillräckligt många gånger så kommer det troligen att stå en utanför mitt fönster en vacker dag. Tror inte du det? Nästa sommar blir det i så fall Provence. Detta är en kärlekskomedi, rar och precis som man kan förvänta sig. Pojke möter flicka, problem med sjuk pappa som gör att den förlorade sonen måste återvända hem från storstadslivet. Lite trassel och hemligheter. Sonen tar över den mobila lanthandeln och det är dessa resor och vyer som tänder mig. Och visst han blir lycklig. Se den och njut av det franska språket och landskapet.
Finns inom kort att hyra på biblioteket.

fredag 14 november 2008

En liten fredagsakvarell


Nu får ni tycka att jag är banal

Jag måste bara följa TV-programmet Idol! Jag ser på dessa slutprogram och bara njuter, jag följer dessa unga sprudlande, livsglade blivande artister och deras utveckling. Ryser, känner, vibrerar och är med. Det är inte viktigt för mig vem som blir idolvinnare utan jag är bara glad över att få dela deras sångglädje och entusiasm. Det är bara att önska dem lycka till, alla.
Tittar du på Idol?

What doesn´t kill you makes you stronger

Vilken underbar titel på en biografi. Joanna Rubin Dranger är min favoritserieförfattare. Ni som kommer ihåg min gamla blogg vet att jag hade en fredagsruta med bilder ur hennes bok Alltid redo att dö för mitt barn. Hualigen vad jag saknar min gamla blogg, hur kunde jag vara så självdestruktiv och att jag bara suddade ut allt jag skrivit, fy på mig! Men i alla fall så kanske det blir en ny fredagsruta med bilder/texter ur denna fantastiska bok What doesn´t kill you makes you stronger /2008. Varför tycker jag då att Joanna är så bra, jo för att hon är äkta mänsklig. Hon ser inte bara det komiska i våra liv utan vågar även se det mörka och det ljusa. Hon ironiserar inte på något elakt sätt i förhållandet till de inre svagheter vi har utan plockar fram det och belyser det på ett sådant sätt att man älskar livet. Hon har också en förmåga att se kvinnligt och manligt beteende i en strålkastarbelysning som får mig att bara säga, ja just så här är det i livet, så här fungerar vi. Joanna Rubin Dranger har tillsammans med Lawen Mohtad och Anna Petterson analyserat hennes bilder och texter och skrivit en mycket intressant bok. Superbra, fem bananer och därtill en hel klase.

tisdag 11 november 2008

Flickorna från Riyadh

Bokcirkeln läser Flickorna från Riyadh /2007 av Rajaa Alsanea. Det kommer verkligen att bli spännande att prata om den på torsdag. Detta är återigen en bok som sexuell frigörelse och jag kan inte låta bli att dra likheter till de två filmerna Sex and the city och Caramel där det också handlar om fyra kvinnor. Den här boken känns hundra gånger viktigare än någon av filmerna. Detta är Rajaa Alsaneas debutbok och vi får följa fyra flickors öden under ett år. Hur de söker kärlek, frihet och utbildning. Att de unga kvinnorna tillhör det övre skiktet i samhället har inte så stor betydelse då författarinnan talar för alla kvinnor i Saudarabien. Saudarabien ar det land där de muslimska religionsreglerna följs. Flickor har absolut ingenting att säga till om och har inga som helst möjligheter att göra egna val. Rajaa bygger upp sin historia som om hon skickade ut ett massmail varje fredag efter morgonbönen. Hon berättar om sina vänners kärlekskval, utbildningar och samvetsförebråelser men också om hur det går att ta sig förbi regelverket. Mailskriverskan får vansinnigt många svar vilkas innehåll kan var både skeptiska och hatiska. Den svenska pocketutgåvan har i slutet av boken en intervju med författarinnan. Hon bor nu i Chicago där hon går en specialistutbildning, hon är utbildad tandläkare och 26 år gammal.
"Romanen var skriven av en saudier, en kvinna, och piskade upp en hätsk debatt i hela arabvärlden.
- När jag började få dödshot och hörde vad folk sade om mig och min familj, fick jag bli mycket försiktigare. Jag utger mig inte för att vara talesperson för alla kvinnor. Jag talar bara för de som vill ha fler rättigheter i samhället. Det kanske är svårt för en västerländsk kvinna att förstå detta, men alla kvinnor i Saudarabien vill inte ha fler rättigheter."
Detta är en mycket läsvärd bok. Rekommenderas!

söndag 9 november 2008

Syfestival på Kistamässan








Karin Öberg har tagit fram ett lingarn som heter Kalinka. På hennes hemsida kan du se många modeller som hon också skapat. Jag träffade henne på Kistamässan i lördags och köpte garn till en tröja som jag ska sticka. Min kommer dock att bli helsvart och framtill kommer det dessutom finnas en ficka i två andra färger. Jag får visa när den blir klar. Det var en lyckad och rolig dag tillsammans med vänner och dagen avslutades med en god middag hemma hos Anna.

Idag söndag skulle jag egentligen lärt Bosse med kompisar att baka lussebullar, observera deras förslag, men pga sjukdom har vi fått skjuta fram det. Hm, inte så dumt faktiskt för jag har kunnat ägna mig åt stickning, lite läsning och lyssning på Frida Hyvönens nya skiva.

fredag 7 november 2008

Berättelse om herr Roos

Det här är nog Håkan Nessers sorgligaste bok. Troligen tycker jag det för att den klingar an i just mitt hjärta. Valdemar Roos är nämligen en mycket ensam man, grå och själsligt instängd person. (Observera, det är inte jag!) Av hans första fru beskrivs han som ett glas ljummet vatten och av kvinnan som han lämnar som en gammal soffa. Ibland känner jag mig sådan och drömmer om att göra precis det som han gjorde den dagen han vann två miljoner på tipset. Han bestämde sig för att rymma, lämna sitt arbete, sin fru och styvdöttrar. Han drömmer om att bara få sitta på en pinnstol i solen någonstans där ingen stör och bara tänka, lyssna och vara nöjd.
Boken heter Berättelsen om herr Roos /2008 och är den tredje i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti.
Barbarotti infinner sig inte förrens efter ungefär 200 sidor men innan dess trollbinds jag av Valdemar Roos och hans objudna gäst som finner en säker och trygg plats i hans nyinköpta torp. Anna Gambowska som är den objudna gästen har också rymt, men från en institution där hon, denna ljuva blomma, ska renas från droger och hennes f.d. langare. Deras möte är så osannolikt men ändå inte omöjligt. När det hela börjar rasera blir jag på allvar ledsen och vi sluta läsa, men det kan jag ju inte ändå, jag vill ju vet hur det hela slutar.
Boken är bra men absolut inte Håkan Nessers bästa.

tisdag 4 november 2008

Caramel

Jag såg två filmer i helgen, först Caramel, en förförisk komedi om vänskap i krigets skugga /2008. Den andra filmen jag såg var Sex and the city, the film /2008. Det går på något sätt inte att låta bli att jämföra dessa två. Båda handlar om kvinnor, fyra stycken till antalet, och vänskap, singelliv och sex. Båda filmerna handlar om kärlek och förhoppningar, om att trots singellivets förträffligheter så finns där ändå en väntan på att den rätte en dag ska dyka upp. Kvinnorna i filmen Caramel befinner sig i Beirut i skuggan av kriget. De arbetar alla på samma skönhetssalong, de lever absolut inte i fattigdom men i jämförelse är kontrasten stor. Kvinnorna i Sex and the city lever mer eller mindre lyxliv med yrken som advokat, kolumnist, PR-kvinna och gallerist. Visst kan man tycka att handlingen och deras liv är oerhört glassigt men samtidigt skrattar man åt deras rappa kommentarer och deras tro att de är överlägsna männen. Antingen gillar man tv-serien och filmen Sex and the city eller så förkastar man båda helt fullständigt som larv och opolitiskt dravel. Känner ni mig så förstår ni vad jag tycker.
Tillbaks till Caramel, filmen är skapad av Nadine Labaki som också spelar rollen som ägarinnan till skönhetssalongen, hon kallar sig för Layale. Layale har ett förhållande med en gift man, Rima upptäcker sin kärlek till kvinnor, Nisrine måste sy ihop sig lite nertill för att det förväntas att hon är oskuld när giftemålet stundar. Den fjärde kvinnan är deras stamkund som för att hålla sig ung gör en och annan skönhetsoperation. Egentligen handlar problemen om samma sak i de båda filmerna, skönhet, sex och tillfälliga upplevelser men filmen Caramel tar upp kvinnornas liv på ett mycket mer seriöst sätt då problematiken är mycket mer tabubelagd i Libanon. Politik och krig tas inte upp i filmen men däremot det religiösa hyckleriet som finns inom både Muslimska och Kristna grupper. Båda filmerna finns att låna/hyra på biblioteket.


söndag 2 november 2008

Bryter Layter

Kanske det går bättre att lyssna till till den här låten Northen Sky från albumet Bryter Layter. Jag ser att de tagit bort kopieringsmöjligheterna till den förra jag lagt till ´Cello song. De flesta av Nick Drakes låtar kan du lyssna till på YouTube. Jag har haft en helhelg med Nick Drake, lyssnat igen albumen, Time of no reply, Pink moon, Bryter Layter och Five leaves left. Nick Drakes ton är genomgående mjuk, men albumen har ändå helt olika karaktär. Jag tror jag tycker bäst om Bryter Layter, här tar han in fler instrument och orkestrering, även fler röster. Ett varierat album.
Jag får nog hålla med Anders som lånat ut sina skivor att han hör hemma på toptiolistan.

En plats i solen

Lisa Marklund lyckas alltid att hålla spänningen vid liv. Detta genom att låta journalisten Annika Bengtzon ge sig iväg på uppdrag utan skyddsnät. Hon sätter sitt eget liv på spel utan att reflektera. Annika funderar en hel del över sig själv i den här boken och försöker se sig själv i andras ögon och hon inser att hon inte alltid är så smidig. Jag gillar Annika Bengtzon därför att hon vågar, vågar gå vidare, vågar släppa gammal sorg och för att hon inte ger sig förrens hon hittat sanningen. Tyvärr måste jag trots detta ge boken En plats i solen /2008 ett sämre betyg en hennes tidigare böcker. Handlingen är roddig med alltför komplicerat upplägg. För många personer och för många platser och för mycket som syftar tillbaka till tidigare böcker. Du måste ha läst hennes bok Livstid för att överhuvudtaget förstå någonting. Att dessutom inkludera en fiktiv berättelse skriven på 50-talet och med suspekta familjerelationer gör inte saken ett dugg bättre. Har du läst En plats i solen? Vad tycker du?

fredag 31 oktober 2008

torsdag 30 oktober 2008

Five leaves left

Jag gjorde ett fynd igår när jag botaniserade bland bibliotekets skivor. Five leaves left /1970 av Nick Drake. Jag borde känt till honom! Jag var på tjejmiddag igår och som tur var kände inte min väninnor heller till honom. Det här är en lugn harmonisk och underbar skiva. Nick Drake föddes 1948 och blev tyvärr endast 26 år gammal, troligen dog han av en överdos av antidepressiva mediciner. Han föddes på Burma. 1952 flyttade familjen tillbaks till England, till den lilla byn Tanworth-in-Arden. Nick lärde sig spela en hel packe drös med instrument, men han blev en virtuos på gitarr. Han har enligt Wikipedia varit förebild för många artister.

tisdag 28 oktober 2008

Bibliotekskatten Dewey

Jag har läst boken Bibliotekskatten Dewey med undertitel, En småstadskatt som älskades av hela världen /2008 skriven av Vicki Myron. Vicki Myron är bibliotekarien som den 18 januari 1988 tömmer boklådan som står vid bibliotekets bokinkast. Det var kallt denna måndagsmorgon ca 10 minusgrader och extra kallt i boklådan av plåt.
"Jag vet att det där med att smälta är en kliché, men jag tror att det var det som faktiskt hände mig i det ögonblicket: jag blev helt lealös. Jag är normalt ingen smetigt sentimental människa. Jag är en ensamstående mor och jag är en bondjänta, som tagit sig fram här i livet, även när det har varit hårda bud, men det här var så ...oväntat. Jag lyfte upp kattungen ur lådan. Den försvann nästan i min händer. Vi kom senare underfund med att den var åtta veckor gammal, men den såg inte ut att vara mer än åtta dagar, om ens det. Den var så mager att jag kunde se vartenda revben. Jag kände hur hjärtat på den bankade och hur lungorna pumpade."
Vi befinner oss i delstaten Iowa, mitt i USA, i staden Spencer. Området är också kallat Amerikas brödkorg. Det här är inte bara en berättelse om Dewey utan också om ett samhälles utveckling, ett bibliotekets utveckling och inte minst handlar boken omVickis eget liv.
Tänk att få ha en katt på ett bibliotek, det skulle vara en omöjlighet i Sverige.
Men bara tänk tanken... En liten katt som hoppar omkring bland hyllorna, hälsar på besökarna, åker med bokvagnen runt hyllorna, busar med barnen eller lägger sig i någon besökares knä för att bli kelad med och vila lite. Bara tänk....
Om du ska läsa den här boken?
Självklart ska du läsa den, om du inte gillar katter så kommer du garanterat att göra det efter att ha läst om Dewey!

måndag 27 oktober 2008

Och var hör du hemma?

Nu får jag skärpa till mig kära läsare. En hel vecka har gått sedan jag skrev något nytt. Två böcker har jag läst sedan dess Och var hör du hemma? / 2007 av Anne Tyler och boken om bibliotekskatten Dewey. (Återkommer till Dewey.)
Året är 1997, två familjer väntar på flygplatsen i Baltimore, väntar på att få hämta sina efterlängtade adoptiv döttrar från Korea. Donaldsons, den bullriga stora amerikanska familjen och den mindre tystlåtna familjen Yazdans. Yazdans består av Ziba gift med Sami och hans mor Maryam. Bitsy, mamman i familjen Donaldson är progressiv och vill omedelbart införliva Yazdans i sin stora familj. Hon initierar en årlig fest för att fira flickornas ankomstdag. Anne Tyler skildrar inte enbart de två flickornas olika uppväxtvillkor utan också kulturkrockar. Återigen en bok om rötter och ursprung. Vad gör oss benägna att införlivas i en kultur och vad får oss att avstå?
Detta är bra, bra och återigen bra! Jag sträckläste denna bok vilket numera är rätt ovanligt. Jo, jag sträckläste boken om bibliotekskatten också.

måndag 20 oktober 2008

Konsten att gråta i kör

Jag har gjort slut med Filmkedjan i Nynäshamn. Efter att Per sålde butiken i slutet av sommaren har filmutbudet minimerats. Inga spännande filmer mer, endast de som garanterat hyrs av var och varannan. Nu provar jag Love film, där finns åtminstone ett något större utbud. Två filmer fick jag till helgen varav en som var/är riktigt bra. Konsten att gråta i kör /2008. Detta är den danske regisören Peter Schönau Fogs debut. Filmen bygger på en självbiografisk roman av författaren Erling Jepsen och boken är inte översatt till svenska och det kan vara en av anledningarna att vi inte har den på biblioteket.



Den här filmen är verkligen sevärd. Historien tilldrar sig på en jylländska landsbygden någon gång på 60-talet. Genom elvaårige Allans ögon får vi insyn i familjen där pappan regerar. Han styr alla med sin gråt. När han inte får som han vill gråter han och alla måste trösta. Först frun, sedan storebror, sedan storasyster och till slut Allan själv. Det handlar om att trösta genom att krypa ner under filten hos honom i vardagsrumssoffan. Grov incest genom makt. Inget ovanligt ämne men här blir det unikt då Allan har en sådan blick och kylslagen inställning till det som händer familjen. Det blir snudd på komiskt. Allan växer och börjar förstå då storasyster hamnar på psyket och pappa i fängelse, Allans slutord är "Jag tror att han till sist insåg livets allvar, inte bara en gång utan flera gånger."

söndag 19 oktober 2008

Kvinnorna på 10:e våningen

Om jag inte hade varit på bokmässan i september så hade jag nog inte läst Kvinnorna på 10:e våningen /2008 av Karin Alfredsson. Det hade varit en förlust vet jag nu efter att ha läst boken. För mig gick mässan i kvinnornas tecken, jag lyssnade till flera kvinnliga författare, bland annat Marie Oskarsson som pratade om sin bok Min lilla röda och Denice Rydberg som pratade under rubriken Hångel och romantik. Men det seminarium som gav mig mest var Mamma med risk för sitt liv.
Kattis Ahlström ledde samtalet med Karin Alfredsson och Kataraina Wennstam. Alla tre är Mammaambassadörer i föreningen RFSU. Det som dessa tre kvinnor arbetar med och säkert fler med dem är att starta projekt i tredje världen som stödjer utbildningar av bla barfotabarnmorskor. Det som har varit på gång en tid är utbildningen av barnmorskor i Nicaragua. De arbetar också med att få kvinnor i tredje världen att utbilda och informera systrar om Aids och Tbc. 5 milj. kvinnor drabbas varje år av Aids och Tbc i tredje världen. Var 6:e kvinna i Afghanistan dör under förlossningen. Detta är några av de siffror Kattis Ahlstöm lyfter fram. Varför ligger inte denna fråga högre upp på agendan inom tex FN, Röda korset och inom EU. Ett av skälen beror på att Katolska kyrkan stoppar.

Karin Alfredsson skriver i sin bok där huvudpersonen Ellen Elg arbetar på ett sjukhus i Vietnam som barnmorska att, kvinnan är gjort av tyg och mannen av guld. I Karin Alfredssons första bok om Ellen är hon i Zambia och arbetar och nu vill jag ju läsa den också, 80 grader från varmvattnet. I Zambia tar Ellen och hennes man hand om en liten flicka som de senare adopterar. Ellen och Björn är tveksamma om de kan ge sig av till Saigon med ett så litet barn men beslutar sig för att göra det då Björn har möjlighet att vara hemmapappa. Jag tycker Karin Alfredsson lyfter fram kvinnans situation i Vietnam, inte enbart de utsatta och fattigas som måste betala för att överhuvud taget komma in och få vård och hjälp på sjukhuset utan även belyser hon kvinnans position i hemmet och som yrkesarbetande. Här ligger mycket forskande bakom det förstår jag. Huvudhändelsen i boken är att från sjukhuset försvinner nyfödda barn och det som gör det till en thriller är frågan vem som ligger bakom och var tar de nyfödda barnen vägen. Ellen är inte en kvinna som tvekar, hon har inget att förlora på att ta reda på sanningen. En mycket läsvärd och informativ bok. Rekommenderas!

torsdag 16 oktober 2008

Watershed

Nu ska jag ge ett omdöme om något jag aldrig trodde jag skulle skriva om, death metal eller om du så vill kalla det, metal. Gruppen Opeth släppte sitt åttonde? album i juni i år, Watershed. Vi fick albumet till biblioteket idag och min vana trogen försöker jag lyssna till det mesta vi köper in. Åhh, tänkte jag när jag lyssnade på fösta låten, det här påminner ju om mina, bland många, favoriter Eagles. Men nej, det är det absolut inte hela vägen igenom. Här kan du lyssna till spår ett, Coil.



Det här gillar jag!
Gruppens grundare och sångare Mikael Åkerfeldt har en helt underbar röst. Hans gitarrspel är också helt fantastiskt Ytterligare ett spår jag gillar är Burden, nr 3, av sju. Jag virrar runt på olika sidor och lär mig nya ord som dödsprogmästare, blästrande blastbeats, growl och starkt outro. Min kompis Kim kan mycket om detta och det får bli en intervju där, om alla dessa ord. Det 6:e spåret är fullständigt njutbart, Hessian Peel. Nu gäller det att lyssna och åter lyssna för att ta in texterna också. För övrigt är det bara growl och åter growl och det är inte min melodi.

tisdag 14 oktober 2008

En annorlunda barndom

Vissa böcker ger oerhört många öppningar till samtal. Det har verkligen denna bok En annorlunda barndom /2007 skriven av Iris Johansson givit oss i bokcirkeln jag leder. Iris berättar om sin autism, hur hon upplevde sin tid som liten, skoltiden men också om hur hon har det nu som vuxen. Iris föddes 1945 och då fanns inte begreppet autism, om man inte var som andra var man helt enkelt efterbliven. De flesta i Iris omgivning tyckte att hon borde placeras på någon institution. Den som absolut inte accepterade detta var Iris pappa. De först åren av Iris liv var hon tillsammans med sin far, i arbetet med djuren på gården, fastspänd i en hemmagjord sele satt hon trygg på hans rygg. Det var hans fasta övertygelse att Iris en dag skulle kunna leva i denna världen och respekteras som den unika människa hon faktiskt blev och är. Det fanns några få människor i Iris närhet som kunde tränga sig förbi hennes barriärer och få henne att lämna den verkliga världen som hon kallar sin egen inre värld. Iris kan inte förstå andra människors känslor eller instruktioner. Däremot kan hon se ett ljus eller ett sken omkring en människa som blir mer spännande ju mer provocerad denna person blir. Jag tycker det är stort att kunna skriva en bok som denna. Hur många med samma problematik som Iris själv kan inte ha glädje av denna bok, inte minst anhöriga.

måndag 6 oktober 2008

Till dess din vrede upphör

Åsa Larsson är nog en av de bästa bland våra svenska kvinnliga deckarförfattare just nu. Hennes senaste Till dess din vrede upphör /2008 är riktigt, riktigt bra. Åsa Larsson får mig att förstå hur viktigt det är med rötter, att känna att man hör hemma någonstans. Jag tycker att hennes huvudperson Rebecka Martinsson är så sympatisk och medmänsklig. Rebecka har en kuslig förmåga att känna in människor, det är spännande. I den här boken tar Åsa Larsson oss tillbaka till en händelse som skedde under andra världskriget. Många i Kirunatrakten var nazivänliga och hantlangare åt tyskarna. En åkeriägare gjorde många uppdrag åt dem och hans företag blomstrade. Två ungdomar har kommit ett av dessa uppdrag och dess följder på spåret. Människorna i Åsa Larsson böcker får färg, intensitet och djup.

Några rättelser

Jag är ingen manshatare eller kvinnohatare. Tro för all del inte det. Däremot blir jag förbannad när någon förtrycker någon annan, eller utnyttjar någon annan. Och det är ju inte alls någon ovanlighet i vårt samhälle. Detta skriver jag med anledning av Gullans inlägg på min text om boken Ett glas mjölk, tack. Jag tror dock att provokationer kan skapa debatt.
Sedan vill jag också tillägga att jag gillar Hello Safrides nya skiva mycket!

fredag 3 oktober 2008

Hello Saferide

Ny skiva till biblioteket, More modern short stories from Hello Saferide /2008. Annika Norlin som under sin svenska språkdräkt går under namnet Säkert har nu återkommit i sin amerikanska som Hello Saferide. Jag kände först inte igen hennes röst som här är mjukare och något lägre. Hennes texter är verkligen som små korta berättelser, bra tycker jag. Det här är inte en skiva man tar till sig under första lyssningen, den behöver många. Men, här kommer ett men, jag gillar henne bättre som Säkert.


torsdag 2 oktober 2008

Ett glas mjölk, tack

Jag har nu sträckläst romanen Ett glas mjölk, tack /2008 skriven av Herbjørg Wassmo. Boken handlar om trafficking och människohandel. Jag sitter här och funderar över om män är ett av de största samhällsproblemen som existerar idag? Politiker världen över kanske borde fundera över om män skulle fråntas sina mänskliga rättigheter helt enkelt. Män kanske borde förslavas och leva i förtryck mellan si så där femton till tjugo års ålder. Eller kanske från att de föds till dess att de dör. Eller kanske man kunde inplantera ett chip som placerade dem med långtidsverkan på avdelningen D, med underavdelningar, på biblioteket. Så kunde man ta ut dom ibland och damma av dem och vid kortare tillfällen släppa ut dom på öppna markanden, för fortplantning tex. Vill du läsa en helt fantastisk men sorglig/insiktsfull/deprimerande roman om en ung kvinna som fråntas sitt liv, men trots det har sina drömmar och sin bakrund/sin barndom levande kvar i minne, då ska du läsa denna roman. Jag har läst många böcker som handlar om trafficking men ingen som så starkt tränger in och ger sig i kast med det inre psykologiska förloppet, det som krymper en själ från att vara stor och stark till att bli ett ynkligt litet russin.

tisdag 30 september 2008

Bok och baguette

Vi som arbetar på biblioteken i Nynäshamn var i Göteborg under torsdagen och fredagan förra veckan. (Bok och biblioteksmässan.) Vi åkte hyrd buss, lyx, och under resan dit och hem läste jag boken Från mörker till ljus /2008 av Baby Halder. Den är översatt till flera olika språk och nu också till svenska. När hon börjar skriva är det på uppmaning av sin arbetsgivare som av en slump upptäcker att hon kan läsa och skriva. Hon är då ca 20 år gammal, har tre barn varav de två yngsta bor tillsammans med henne i det rum hon tilldelats i familjens hus där hon arbetar som tjänsteflicka. Hon berättar sin historia utan någon som helst sentimentalitet. Allt det sorgliga och hemska hon upplevt under sin tid som liten flicka. Innan hon ens hinner bli ung blir hon bortgift, tolv år gammal. Hon försöker stanna kvar hos sin man då hon vet att han har sin rätt att göra med henne vad han vill. Men en dag brister det och hon kan inte bli kvar. Det som gör boken till en stark läsupplevelse är hennes mod och kraft att bryta sig loss. Viljan att leva och att klara sig själv. Jag kunde inte låta bli att läsa ur denna bok idag under vår "Bok och baguette". Självklart blev den utlånad direkt.

måndag 29 september 2008

fredag 19 september 2008

Biscotti

En alldeles ny bok som jag bara inte kan låta bli att låna över helgen är denna, Biscotti /2008 av Cheryl Lindblad. Dessa italienska skorpor/kakor är mina absoluta favoriterkakor. Här hittar jag recept på de vanligaste Biscotti di Prato, dom med mandel och hasselnötter. Men här finns också fler med annorlunda kryddning. Varför inte cheddar- och permesan eller espressobiscotti med citron. Inte verkar de så svårt att baka dem heller. Jag ska göra ett försök med Biscotti di Prato.

torsdag 18 september 2008

Bok och baguette

I tisdags läste jag en novell ur boken Brorsan är mätt /2007 av Mirja Unge. Det var en spännande högläsning då jag inte visste om jag skulle hitta hennes alldeles speciella språkrytm.
Jag hade svårt att hitta den i början när jag läste hennes noveller tyst, men efter ett tag var det som om hennes ord bara rann i en strid ström. Hennes noveller handlar om en ung kvinna, ofta om hennes far eller hennes tidiga upplevelser som liten eller ung. Tonen är dyster, det lyser ingen Sörgårdslycka här inte. Jag har inte läst någon av hennes romaner men har nu förstått att jag bara måste!

måndag 15 september 2008

There will be blood

Filmen There will be blood /2007 kom till biblioteket förra veckan. Daniel Day-Lewis fick en Oscar för bästa manliga huvudroll som oljebaronen Daniel Plainview. Han gör en helt syverän rolltolkning. Detta är en lång film 2h och 30 min men med en sådan intensitet så tiden flyger iväg. Daniel Plainview börjar sin karriär som oljeexploatör under usla förhållanden. Han är dessutom ensamstående pappa till en liten son. Plainview lever i sekelskiftets Amerika där drömmar om rikedom och framgång kan få sitt utlopp på bekostnad av andra. När Plainview kommer över ett oljerikt landområde i södra Kalifornien kolliderar hans matkbegär med religionsivrare i Tredje Uppenbarelsens kyrka. Han sluter förbund med djävulen skulle man kunna säga genom att ingå i församlingen. Han backar inte för att utnyttja och utesluta sin son ur sitt liv eller att begå mord. Hans begär efter makt och rikedom gör honom till en förgrämd cynisk människa och detta kan inte sluta annat än i tragedi och förlust Detta är en stor episk berättelse om en människas goda och onda sidor och ett samhälle som bygger på erövra eller att erövras.


söndag 14 september 2008

Detektivbyrån

Detektivbyrån har alldeles nyligen släppt sin första skiva, Wermland /2008. Gruppen bildades 2005 och de spelar bara instrumentalt. De tre orkestermedlemmarna kommer alla från Värmland. Jag blir glad när jag lyssnar till deras musik, det är lite saga och cirkus över det hela.
Här kan du lyssna till låten Camping. Deras CD finns att låna på biblioteket.

Den mörka ängeln

Ja, det gick som ett rinnande vatten att ta sig igenom Mari Jungsteds senaste deckare Den mörka ängeln /2008. Och vad fick jag ut av det, ingenting. Jo just det en stunds avkoppling.

lördag 13 september 2008

Lördag övergår snart till söndag

Dopet gick bra och mitt barnbarn har nu fått sitt namn, Molly-Mikaela-Signe. Inte så dumt på en så vacker liten flicka! När prästen införlivade henne i Svenska kyrkan vinkade hon till gästerna.

fredag 12 september 2008

En ovanligt lycklig fredagskväll

Min son Olle börjar bli stor! Ikväll har han varit i Stockholm med vänner, ätit ute och varit på bio. Själv lyssnar jag just nu till en ny skiva, Detektivbyrån, återkommer till den. Jag har sett en film, There will be blood, återkommer till den också. Imorgon ska jag på dop. Min stora sons yngsta dotter ska döpas, till Molly-Signe! Tänk en liten ny Signe! Jag kan inte annat än känna lite lycka. Här kan ni se mig, Signe-Helen. Jag ser faktiskt ut ungefär så här nu också 50 år senare. God natt, jag känner mig glad, just nu!

torsdag 11 september 2008

Elva

Ut åker Elva /2008 av Arne Dahl. Jag har läst en tredjedel men ger nu upp. Den är uppbyggd som många av Arne Dahls tidigare böcker, vi besöker alla deltagarna i A-gruppen, i deras olika liv för att hämta in dem. De ska samlas till en återträff flera år efter att de splittrades som grupp. Det känns tyvärr alltför upplagt och det drama som inleder boken, på musketörernas tid, är inte tillräckligt spännande och tidsenligt för att få mig att vilja veta slutet, för det är den gåtan som A-gruppen ska lösa, tror jag. Tyvärr Arne men kanske jag återkommer till din bok vid ett annat tillfälle. Jag beger mig i stället till Gotland och Mari Jungstedts roman Den mörka ängeln /2008. Nu behöver jag inte tänka alls, hennes upplägg är, mordet först och sedan fem sidor, nytt kapitel, och nya fem sidor, nytt kapitel och nya fem sidor. Det känns så tryggt och lätt. Hennes språk är också enkelt och smidigt, jag bara flyter med och efter varje kapitel kan jag glömma allt jag läst.

The ocean and me

Sophie Zelmani kommer nu med ett nytt album, The ocean and me /2008. Lugnt, harmoniskt, mysigt, skönt är det. Inga stormar här inte. Jag gillar henne och har alltid gjort. Detta album ska få leva med i min tillvaro under helgen. Det ser jag fram emot.

söndag 7 september 2008

Klanerna i Palos Verdes

Detta är en av de absolut bästa böcker jag läst och det nu i helgen, Klanerna i Palos Verdes /2003 av Joy Nicholson. Har vi verkligen haft den på biblioteket sedan 2003, det måste jag kolla upp. Detta är hennes debut men jag hoppas verkligen få läsa mer av henne. En fantastisk trovärdig berättelse om en familj och samhälle i sönderfall. Den högt välsedde och kompetenta hjärtkirurgen lämnar sin fru och sina barn för en vackrare yngre förmåga. Han lämnar också sina två barn, tvillingar, en son och en dotter. Modern är bitter och väljer att hämnas och tar sin son till hjälp. Dottern förskjuts som den intrigerande och självständiga som inte tar parti för sin mor. Palos Verdes är ett samhälle i södra Karlifornien där bara rika kan ta sig in och leva. Deras samhälle skyddas av murar där intrång från "vanliga" inte är möjligt. Från första sidan förstår man att en fullständig katastrof är i antågande. Att var fjorton, att vara flicka eller pojke, där förväntningar och krav är osinliga, det är igenkännigsbart. Det här är en så bra bok så jag slår kullerbyttor och får ångest och gråter floder!