ps

Förlåt, det låter så kort och sakligt när jag läser mitt inlägg om Gävle, men det var verkligen roligt och trevligt! Det var pirrigt att träffa den luttrade, kunde inte prata så länge, det stod fler i kö som ville ha hjälp. Det är alltid lika roligt att träffa Tomas och Eva, roligt var också att Kerstin var med. Livet här och nu var på dagordningen men även samtal om barndomen.

Lördag i Gävle

Jag träffade Den luttrade, gick rätt på och fann henne! Hermia jobbade inte just denna lördag, men man kan ju inte ha tur jämt. Det var förvånande roligt och improviserat, hon såg inte ut som jag tänkt mig, hasande tofflot hade hon inte. Gävlebocken stoltserade, jag är inte den som sätter pengar på bränning, ännu står han!

Det ser precis ut som hos oss i Nynäs, beställningskatalogen ligger vi sidan om, och inte har vi helt koll på vilka böcker som verkligen är nyheter!

Mamma Mia!

Jaså, jaha, jag hade ju filmen liggande hemma och hade bestämt att jag skulle se den som söndagsfilm. Såg den tillsammans med Olles kompis Sandra, vi beslutade tillsammans att ge den tre bananer. Alla känner ju till filmen och säkert har ni sett den, om ni inte gjort det så gör det. Jag tycker att det bästa var att de gjort om en del låtar till lite mer nutida sing/songwriterstuk. Ja, en fadeoffilm. Kan man yttrycka sig så?

Gävlehelg

Idag bär det av till Gävle tillsammans med kompis Kerstin. Vi ska besöka bror och svägerska. Ett besök på Gävle bibliotek kommer det bli under lördagen, och har jag tur kanske jag träffar på Hermia eller Den luttrade, det skulle verkligen vara en fullträff. Jag kommer inte att släpa med mig den stora tunga boken Underground av Haruki Murakami utan för eventuell kvällsläsning väljer jag Baby Jane av Sofi Oksanen. Jag önskar er alla en skön helg!

Drottningen vänder blad

Alan Bennett har skrivit en rolig och underhållande liten roman om drottningen av England, Drottningen vänder blad /2008. Tydligen har den inte väckt så stort ståhej i England som man skulle kunna tro då den åttioåriga drottningen plötsligt upptäcker att det faktiskt finns något så märkligt som bokbussar och ännu märkligare att man kan låna böcker och det alla märkligaste av allt att det faktiskt är fängslande att läsa böcker. Att man faktiskt kan göra något för att det bara är roligt. Som smör på moset förstår hon att det också kan innebära att man kan tillåta sig att tänka egna tankar, vilket hon tidigare inte varit van vid.

"Läsningens lockelse, tänkte hon, bodde i dess likgiltighet. Litteraturen hade något upphöjt över sig. Böcker brydde sig inte om vem som läste dem eller om man läste dem eller inte. Alla läsare, däribland hon själv, var jämbördiga. Litteraturen, tänkte hon, är ett samvälde, och breven en republik. Faktiskt hade hon hört den frasen - brevens republik, the republic of letters - förut, i samband med examinationsceremonier, promoveringar av hedersdoktorer och liknande, men då hade hon inte riktigt förstått innebörden. På den tiden hade hon uppfattat allt tal om republiker som lätt förolämpande - och minst sagt taktlöst i hennes närvaro. Det var först nu som hon förstod vad det betydde. Böcker anpassade sig inte. Alla läsare var jämbördiga. Tanken tog henne tillbaka till barndomen. Bland det mest spännande hon varit med om som flicka var kvällen då krigsslutet firades den 8 maj 1945. Hon och hennes syster hade smitit ut genom grindarna och gett sig in i folkmassan utan att bli igenkända. Nu upplevde hon att läsningen hade något liknande över sig. Den var anonym, den var delad, den var gemensam. Och hon, som hade levt ett så isolerat liv, kände nu ett plötsligt begär efter detta. Här, på de här sidorna och mellan de här pärmarna, kunde hon röra sig utan att bli igenkänd."

Den här boken är en liten pärla. Rekommenderas!

Dödergök

Helgen har varit så full av upplevelser så jag vet inte var jag ska börja eller sluta. Jag har läst ut boken Dödergök / 2008 av Katarina Wennstam, jag har sett filmen Skådespelerskor /2008, jag har samtalat med Bengt Göransson fd kulturminister under en fantastisk middag hos vänner, jag har lyssnat till musiken tillika filmen Once, jag har arbetat under lördagen, jag har stickat, jag har lyssnat till en tredjedel av Bodil Malmstens uppläsning av sin bok Sista boken från Finistère /2008. Jag har handlat, och lagat middagar till Olle. Jag har försökt läsa boken Anna Svärd av Selma Lagerlöf ur vilken jag ska läsa ur på tisdag, "Bok och Baguette", observera försökt, men inte velat, varför har jag lovat något så dumt förstår jag inte. Jag har målat julkort till personalen och tittat på mitt favoritprogram Idol.
Du som bara legat och slumrat hela helgen kan nu få dåligt samvete!!!
Och nu ska jag avsluta söndagskvällen med att skriva ett omdöme om boken Dödergök. Det gör jag med glädje. Jag önskar att jag vore lika insiktsfull och kompetent som Katarina Wennstam, hon analyserar och ger en så klok bild av det samhälle vi lever i idag så jag tappar nästan andan. Jag tänker på min dotter Emi som nu utbildar sig till polis och undrar vad hon kommer att inkludera, att uppleva, om hon kommer att bli kall och okänslig av all ondska. Kanske kommer hon att bli mjukare och känslosammare av de kvinnoöden hon helt säkert kommer att konfronteras med. I Dödergök följer vi Maria Allende, hennes man Tobias och deras dotter. Dom letar efter ett hus i utkanten av Stockholm, hittar ett som av mäklaren beskrivs som ett scoop, men det han inte berättar är att en kvinna brutalt mördats och misshandlats här, i just detta hus och att säljaren är polis och sitter inne för mord. Samtidigt utreder åklagaren Madeleine Edwards ett hedersmord på en ung man som man först tror tagit sitt eget liv. Dessa två brott sammanfaller inte, vilket jag från början undrade och tvivlade på, kan dessa brott höra ihop? Det gör dom inte heller men båda handlar om brott mot oskyldiga kvinnor. Mordet på kvinnan i huset har anknytning till Madeleine och hennes tidigare domslut av den morddömda polisen. I boken finns också kärlek, ny kärlek som spirar men också frågan om gammal kärlek kan hålla utan input, eller kan livfull kärlek leva utan självförtroende? Lätt kan det vara att hitta ny kärlek när partnern tappar fotfästet, föder barn, blir hemma och kickad från tidigare jobb. En kort presentation av en innehållsrik bok.
Detta är en samhällsanalys som kan bli historisk!

Safe trip home

Vad jag har väntat på denna skiva. För snart tre år sedan var jag och Ingegerd på spårkkurs i England. Vi åkte bil ner till Cornwall från Stockholm, under resan lyssnade vi till flera musik-cd som Ingegerd laddat. Jag minns bla låten Sand in my shoes och vi lyssnade om och om igen. Jag tror att det var under den här tre veckor långa resa som mitt musikintresse vaknade på nytt. Dido Armstrong har utvecklats och låtit tiden gå tills hon nu äntligen kommer med albumet Safe trip home /2008. Albumet är verkligen ingen besvikelse. Här finns lite nya rytmer, lite mer orkestrering och lite mer djup. Dido har mognat. Skivan finns snart att låna på biblioteket. Här kan du lyssna till låten Don´t belive in love.

Bokimpro

Idag har jag varit med om något urbra, bokimpro! Johanna vår barnbibliotekarie kör för andra året bokimpro tillsammans med Ad Lib improvisationsteater. Alla sexor i centrala Nynäshamn har under var sin timme fått uppleva bokprat där Johanna berättat en bokbörjan, skådespelarna Kalle och Kari från Ad Libhar tagit vid och improviserat fortsättningen. Eleverna fick också själva lämna boktips och en kort beskrivning av bokens handling, skådespelarna skapade inför deras ögon korta teaterpjäser. Mycket skratt och värme fyllde vår konsthall. Alla var med och gav idéer till börjor och slut. Kunskaper om genrer, om att olika bilder skapas i huvudet kring varje berättelse beroende på vem man är och vilka erfarenheter man äger insöps. Konceptet har utarbetats av Johanna och skådespelare från Ad Lib. Timmen inleddes med lite lära känna varandra och kroppslig uppvärmning. Den här timmen tror jag gav eleverna en helt ny syn på böcker och texter och en upplevelse som dom aldrig kommer att glömma. Jag tror att vi i Nynäshamn har en av Sveriges duktigaste barnbibliotekarier!

Så här ordnar jag min bokhylla

Frågan har löpt runt bland många litteratur/läsbloggar, hur ordnar du din bokhylla? Ja hos mig ser det ut så här, jag ska vara den ordningsamma organisatören, bibliotekarien som vet hur man ordnar det liksom. Mitt arbetsrum ser tyvärr lika illa/trevligt ut, men konstigt nog trivs jag i röran. Jag har allt jag håller kärt inom nära räckhåll. Inte allt jag håller kärt men det som får min hemmavardag att leva, nu får jag ju inte blanda in Olle, hans order, så hans och honom blir inte aktuellt här på bloggen. Om jag nu kommer att resa med husbil i Provence i sommar kommer det att bli svårt att ta fram kartböckerna som är placerade längst ner i vänstra bokhögen, men så dags är det ju bara att riva boktraven och låta resten ligga. Eller hur? Jag är ingen boksamlare, köper jag böcker så ger jag bort dom när jag läst dem, det är liksom för mig charmen, att dela.

David Cook

Jaha, nu har jag blivit kär igen, den luttrade tipsade om Amerikas Idolvinnare 2008 David Cook. Och visst har han en röst som får mig att smälta. Ingen i svenska idol vinner i jämförelse. Suck och oj och suck. Här kan du lyssna till honom med låten Billie Jean.

En lanthandel i Provence

Nu vill jag verkligen ha min husbil! Om jag säger det tillräckligt många gånger så kommer det troligen att stå en utanför mitt fönster en vacker dag. Tror inte du det? Nästa sommar blir det i så fall Provence. Detta är en kärlekskomedi, rar och precis som man kan förvänta sig. Pojke möter flicka, problem med sjuk pappa som gör att den förlorade sonen måste återvända hem från storstadslivet. Lite trassel och hemligheter. Sonen tar över den mobila lanthandeln och det är dessa resor och vyer som tänder mig. Och visst han blir lycklig. Se den och njut av det franska språket och landskapet.
Finns inom kort att hyra på biblioteket.

En liten fredagsakvarell

Nu får ni tycka att jag är banal

Jag måste bara följa TV-programmet Idol! Jag ser på dessa slutprogram och bara njuter, jag följer dessa unga sprudlande, livsglade blivande artister och deras utveckling. Ryser, känner, vibrerar och är med. Det är inte viktigt för mig vem som blir idolvinnare utan jag är bara glad över att få dela deras sångglädje och entusiasm. Det är bara att önska dem lycka till, alla.
Tittar du på Idol?

What doesn´t kill you makes you stronger

Vilken underbar titel på en biografi. Joanna Rubin Dranger är min favoritserieförfattare. Ni som kommer ihåg min gamla blogg vet att jag hade en fredagsruta med bilder ur hennes bok Alltid redo att dö för mitt barn. Hualigen vad jag saknar min gamla blogg, hur kunde jag vara så självdestruktiv och att jag bara suddade ut allt jag skrivit, fy på mig! Men i alla fall så kanske det blir en ny fredagsruta med bilder/texter ur denna fantastiska bok What doesn´t kill you makes you stronger /2008. Varför tycker jag då att Joanna är så bra, jo för att hon är äkta mänsklig. Hon ser inte bara det komiska i våra liv utan vågar även se det mörka och det ljusa. Hon ironiserar inte på något elakt sätt i förhållandet till de inre svagheter vi har utan plockar fram det och belyser det på ett sådant sätt att man älskar livet. Hon har också en förmåga att se kvinnligt och manligt beteende i en strålkastarbelysning som får mig att bara säga, ja just så här är det i livet, så här fungerar vi. Joanna Rubin Dranger har tillsammans med Lawen Mohtad och Anna Petterson analyserat hennes bilder och texter och skrivit en mycket intressant bok. Superbra, fem bananer och därtill en hel klase.

Flickorna från Riyadh

Bokcirkeln läser Flickorna från Riyadh /2007 av Rajaa Alsanea. Det kommer verkligen att bli spännande att prata om den på torsdag. Detta är återigen en bok som sexuell frigörelse och jag kan inte låta bli att dra likheter till de två filmerna Sex and the city och Caramel där det också handlar om fyra kvinnor. Den här boken känns hundra gånger viktigare än någon av filmerna. Detta är Rajaa Alsaneas debutbok och vi får följa fyra flickors öden under ett år. Hur de söker kärlek, frihet och utbildning. Att de unga kvinnorna tillhör det övre skiktet i samhället har inte så stor betydelse då författarinnan talar för alla kvinnor i Saudarabien. Saudarabien ar det land där de muslimska religionsreglerna följs. Flickor har absolut ingenting att säga till om och har inga som helst möjligheter att göra egna val. Rajaa bygger upp sin historia som om hon skickade ut ett massmail varje fredag efter morgonbönen. Hon berättar om sina vänners kärlekskval, utbildningar och samvetsförebråelser men också om hur det går att ta sig förbi regelverket. Mailskriverskan får vansinnigt många svar vilkas innehåll kan var både skeptiska och hatiska. Den svenska pocketutgåvan har i slutet av boken en intervju med författarinnan. Hon bor nu i Chicago där hon går en specialistutbildning, hon är utbildad tandläkare och 26 år gammal.
"Romanen var skriven av en saudier, en kvinna, och piskade upp en hätsk debatt i hela arabvärlden.
- När jag började få dödshot och hörde vad folk sade om mig och min familj, fick jag bli mycket försiktigare. Jag utger mig inte för att vara talesperson för alla kvinnor. Jag talar bara för de som vill ha fler rättigheter i samhället. Det kanske är svårt för en västerländsk kvinna att förstå detta, men alla kvinnor i Saudarabien vill inte ha fler rättigheter."
Detta är en mycket läsvärd bok. Rekommenderas!

Syfestival på Kistamässan

Karin Öberg har tagit fram ett lingarn som heter Kalinka. På hennes hemsida kan du se många modeller som hon också skapat. Jag träffade henne på Kistamässan i lördags och köpte garn till en tröja som jag ska sticka. Min kommer dock att bli helsvart och framtill kommer det dessutom finnas en ficka i två andra färger. Jag får visa när den blir klar. Det var en lyckad och rolig dag tillsammans med vänner och dagen avslutades med en god middag hemma hos Anna.

Idag söndag skulle jag egentligen lärt Bosse med kompisar att baka lussebullar, observera deras förslag, men pga sjukdom har vi fått skjuta fram det. Hm, inte så dumt faktiskt för jag har kunnat ägna mig åt stickning, lite läsning och lyssning på Frida Hyvönens nya skiva.

Berättelse om herr Roos

Det här är nog Håkan Nessers sorgligaste bok. Troligen tycker jag det för att den klingar an i just mitt hjärta. Valdemar Roos är nämligen en mycket ensam man, grå och själsligt instängd person. (Observera, det är inte jag!) Av hans första fru beskrivs han som ett glas ljummet vatten och av kvinnan som han lämnar som en gammal soffa. Ibland känner jag mig sådan och drömmer om att göra precis det som han gjorde den dagen han vann två miljoner på tipset. Han bestämde sig för att rymma, lämna sitt arbete, sin fru och styvdöttrar. Han drömmer om att bara få sitta på en pinnstol i solen någonstans där ingen stör och bara tänka, lyssna och vara nöjd.
Boken heter Berättelsen om herr Roos /2008 och är den tredje i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti.
Barbarotti infinner sig inte förrens efter ungefär 200 sidor men innan dess trollbinds jag av Valdemar Roos och hans objudna gäst som finner en säker och trygg plats i hans nyinköpta torp. Anna Gambowska som är den objudna gästen har också rymt, men från en institution där hon, denna ljuva blomma, ska renas från droger och hennes f.d. langare. Deras möte är så osannolikt men ändå inte omöjligt. När det hela börjar rasera blir jag på allvar ledsen och vi sluta läsa, men det kan jag ju inte ändå, jag vill ju vet hur det hela slutar.
Boken är bra men absolut inte Håkan Nessers bästa.

Caramel

Jag såg två filmer i helgen, först Caramel, en förförisk komedi om vänskap i krigets skugga /2008. Den andra filmen jag såg var Sex and the city, the film /2008. Det går på något sätt inte att låta bli att jämföra dessa två. Båda handlar om kvinnor, fyra stycken till antalet, och vänskap, singelliv och sex. Båda filmerna handlar om kärlek och förhoppningar, om att trots singellivets förträffligheter så finns där ändå en väntan på att den rätte en dag ska dyka upp. Kvinnorna i filmen Caramel befinner sig i Beirut i skuggan av kriget. De arbetar alla på samma skönhetssalong, de lever absolut inte i fattigdom men i jämförelse är kontrasten stor. Kvinnorna i Sex and the city lever mer eller mindre lyxliv med yrken som advokat, kolumnist, PR-kvinna och gallerist. Visst kan man tycka att handlingen och deras liv är oerhört glassigt men samtidigt skrattar man åt deras rappa kommentarer och deras tro att de är överlägsna männen. Antingen gillar man tv-serien och filmen Sex and the city eller så förkastar man båda helt fullständigt som larv och opolitiskt dravel. Känner ni mig så förstår ni vad jag tycker.
Tillbaks till Caramel, filmen är skapad av Nadine Labaki som också spelar rollen som ägarinnan till skönhetssalongen, hon kallar sig för Layale. Layale har ett förhållande med en gift man, Rima upptäcker sin kärlek till kvinnor, Nisrine måste sy ihop sig lite nertill för att det förväntas att hon är oskuld när giftemålet stundar. Den fjärde kvinnan är deras stamkund som för att hålla sig ung gör en och annan skönhetsoperation. Egentligen handlar problemen om samma sak i de båda filmerna, skönhet, sex och tillfälliga upplevelser men filmen Caramel tar upp kvinnornas liv på ett mycket mer seriöst sätt då problematiken är mycket mer tabubelagd i Libanon. Politik och krig tas inte upp i filmen men däremot det religiösa hyckleriet som finns inom både Muslimska och Kristna grupper. Båda filmerna finns att låna/hyra på biblioteket.

Bryter Layter

Kanske det går bättre att lyssna till till den här låten Northen Sky från albumet Bryter Layter. Jag ser att de tagit bort kopieringsmöjligheterna till den förra jag lagt till ´Cello song. De flesta av Nick Drakes låtar kan du lyssna till på YouTube. Jag har haft en helhelg med Nick Drake, lyssnat igen albumen, Time of no reply, Pink moon, Bryter Layter och Five leaves left. Nick Drakes ton är genomgående mjuk, men albumen har ändå helt olika karaktär. Jag tror jag tycker bäst om Bryter Layter, här tar han in fler instrument och orkestrering, även fler röster. Ett varierat album.
Jag får nog hålla med Anders som lånat ut sina skivor att han hör hemma på toptiolistan.

En plats i solen

Lisa Marklund lyckas alltid att hålla spänningen vid liv. Detta genom att låta journalisten Annika Bengtzon ge sig iväg på uppdrag utan skyddsnät. Hon sätter sitt eget liv på spel utan att reflektera. Annika funderar en hel del över sig själv i den här boken och försöker se sig själv i andras ögon och hon inser att hon inte alltid är så smidig. Jag gillar Annika Bengtzon därför att hon vågar, vågar gå vidare, vågar släppa gammal sorg och för att hon inte ger sig förrens hon hittat sanningen. Tyvärr måste jag trots detta ge boken En plats i solen /2008 ett sämre betyg en hennes tidigare böcker. Handlingen är roddig med alltför komplicerat upplägg. För många personer och för många platser och för mycket som syftar tillbaka till tidigare böcker. Du måste ha läst hennes bok Livstid för att överhuvudtaget förstå någonting. Att dessutom inkludera en fiktiv berättelse skriven på 50-talet och med suspekta familjerelationer gör inte saken ett dugg bättre. Har du läst En plats i solen? Vad tycker du?