- Tänk att vi har ätit middag och klockan är bara fem!, säger Olle.
- Mmmmm,
Boken faller sakta ner över mitt anskikte och jag somnar. Vaknar igen 19.30 av att mobilen ringer.
- Hej mamma det är Emelie. Du skulle bara veta, nu är jag med. Nu känns det som jag är en polis tillsammans med alla andra.
Detta säger hon efter fyra dagar på polishögskolan samtidigt som jag försöker komma fram till vilken sida i boken jag hunnit till.
Ända till sidan 54, där står att läsa:
"Berätta en historia, Pew.
Vilken sorts historia, barn?
En historia med ett lyckligt slut.
Det finns inget sådant i hela världen.
Ett lyckligt slut?
Ett slut."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vanliga torsdagkvällar är välan inte "oviktiga"? Ha en trevlig helg!
Jag ler, nej du har helt rätt, torsdagar är inte alls oviktiga. Jag tar bort taggen tills vidare. Kanske "vardagsblaj" skulle vara en bättre tag.
Signe
Skicka en kommentar