Bok och baguette

I tisdags läste jag en novell ur boken Brorsan är mätt /2007 av Mirja Unge. Det var en spännande högläsning då jag inte visste om jag skulle hitta hennes alldeles speciella språkrytm.
Jag hade svårt att hitta den i början när jag läste hennes noveller tyst, men efter ett tag var det som om hennes ord bara rann i en strid ström. Hennes noveller handlar om en ung kvinna, ofta om hennes far eller hennes tidiga upplevelser som liten eller ung. Tonen är dyster, det lyser ingen Sörgårdslycka här inte. Jag har inte läst någon av hennes romaner men har nu förstått att jag bara måste!