Siri Hustvedt har återigen skrivit en fantastisk roman, Sorgesång /2009. Jag har väntat på denna roman efter det att jag läste hennes bok Vad jag älskade /2004. Siri Hustvedt har en förmåga att trollbinda, hennes gestalter cirklar runt varandra, in i varandra och utvecklas med hjälp av varandra. Detta är en sorglig bok som handlar om kärlek, ensamhet, förluster och hemligheter.
Persongalleri:
Erik Davidsen, psykoterapeut, medelålders och frånskild.
Inga, syster till Erik, författare, ensamstående efter att hennes man Max dött i cancer några år tidigare. Inga och Max har en dotter, Sonia.
Sonia studerar litteratur och lever med ett trauma efter 11 september och saknaden efter sin far.
Lars Davidsen, nyss avliden, far till Erik och Inga.
Miranda och hennes femåriga dotter, nyss inflyttade som hyresgäster hos Erik.
Listan kan göras lång men alla personer har beröringspunkter och skapar tillsammans en väv av minnen.
Berättelsen äger också hopp och framtidstro, när sanningar uppdagas och man vänder sin blick inåt finns möjligheter till förståelse av det egna jagets märkliga labyrinter och som förhoppningsvis är utvecklande.
4 kommentarer:
Har precis börjat med denna bok och jag är trollbunden, tycker den är precis lika bra som Vad jag älskade, som är en av dom bästa böckerna jag läst. Hinner däremot inte läsa lika fort, men är bara så glad att läslusten är tillbaka.
Och jag ska försöka komma in i den idag. Ser fram emot den och är samtidigt rädd att bli besviken, inte förstå etc... Läser mer i ditt inlägg sedan, Signe.
Hej Lena och Hermia, tror ni kommer att älska boken!
Signe
Jag sträckläser av förtjusning fram till sista kanske 40 sidorna. Hustvedt tappar greppet om mig på slutet. Tyvärr. Men fram till dess - jättebra!
Skicka en kommentar