De ensamma

Under min semester i Bulgarien lyssnade jag till Håkan Nessers fjärde bok, De ensamma /2010 om kommissarie Gunnar Barbarotti, bosatt i den fiktiva staden Kymlinge. Barbarotti får ett nytt fall att utreda. Håkan Nesser tar oss tillbaks till 1969 då en ung kvinna faller eller blir knuffad utför ett stup. 35 år senare faller hennes dåvarande sambo utför samma stup. Sex unga studenter 1969 åldras precis som vi andra. Var goda vänner då men är det inte nu. Något hände då, på resan genom öststaterna som tog de sex till Svarta havet där jag befann mig när jag läste boken. Är dessa bådas död självvalda eller handlar det om mord. Nesser beskriver en tid han känner väl, 70-talet. Nesser gör inte upp med den socialistiska/kommunistiska rörelsen han säkert själv var delaktig i så som Henning Mankell gör i sin bok Kinesen. Men han skildrar den. Jag tycker om den lite lågmälda berättarton Nesser har och jag skrattar ofta åt den humor som finns i dialogen mellan Barbarotti och kollegan Eva Backman. Ja jag tillhör faktiskt de som gillar Håkan Nessers böcker om den 101 tunnelbanestationen i Stockholm och Gunnar Barbarotti. Det är nog också det att Håkan Nesser läser sin bok själv som tilltalar mig.

Rekommenderas!