Detta är en av de starkaste läsupplevelser jag haft på länge. Jag har läst Vägen /2008 skriven av Cormac McCarthy. I ett landskap som är dött på allt, fåglar, fiskar, träd vandrar en man och hans son. Mannen har beslutat sig för att de ska ta sig till havet, söderut, kylan, regnet och den gråa snön är på väg att ta deras liv.Vad som har hänt får man inte veta men min fantasi säger kärnkraftverkshaverier. Det är otäcka mörka onda människor de måste hålla utkik efter under vägen. Det gäller alltid att hitta dolda prång och gömslen när de inför natten söker skydd. Natten är mörkare än mörk, men de bär elden. Mannen vet att de går mot sin död, han har två kulor sparade i sin revolver, en kula för sin son och en för till sig själv. Deras relation är stark och nära, mannen porträtteras ömsint och sonen tappar aldrig tron på det goda.
Är detta religiöst - ja.
Är detta science fiction - nej.
Är detta realistiskt - ja.
Är det troligt att detta skulle kunna hända - ja.
Var tog kvinnan vägen - hon väntar vid vägens slut.
En annan bok som flyger in är Astrid Lindgrens, Bröderna Lejonhjärta. Vi ses i Nangijala, och senare, Vi ses i Nangilima.
5 kommentarer:
Jag är lite kluven till den här boken, jag vill så gärna läsa den för jag tror den är riktigt, riktigt bra, medan en annan del är en aningen rädd att den ska vara för mörk, för ångestladdad. Har märkt sedan jag blivit gravid att lilla jag mest vill ha någorlunda ljusa böcker och filmer. Annars så börjar jag bara grina. Detta är verkligen inte mitt vanliga jag, det kan jag intyga.
Hej Lena, jag tycker du ska vänta med denna!!!
Signe
Intressant! Detta blir nästa bok i min bokcirkel och nu är jag ju ännu mer nyfiken på den än vad jag var alldeles nyss.
Bästa bok jag läst i år!
Helena, du måste berätta vad du, ni tyckte.
Du luttrade, det var hos dig jag hämtade tipset, såg att du lagt den som en av årets bästa.
Skicka en kommentar