Dag fem...

Idag har det varit fantastisk väder igen. Har solat som sören för imorgon väntas åska och regn igen. Ni som eventuellt väntar på bilder på gamla byggnader, kyrkor, ruiner eller liknande kan glömma det. Under denna resa kommer inget intellektuellt eller kulturellt att införlivas i min minnesbank. Nu handlar det enbart om vila. Och jag är glad så länge jag inte hör något från killarna, då vet jag att allt är bra. Igår berättade jag för er om mina nya grannar, de engelsktalande damerna. Senare på kvällen då jag satt ute på altanen och njöt av de ljumma vindarna och mörkret som sakta föll satte sig en dam bredvid mig i soffan och frågade om jag var från England. Hon blev nog lite ledsen för hon trodde att jag var en av de 49 engelska singlarna som anlänt under dagen. Hon var en av dem och kunde ju rimligtvis inte veta att jag inte tillhörde sällskapet. Roligt med ett resebyrå som arrangerar den typen av resor. Men nu till vårt samtal. Hon frågade givetvis hur mina första dagar här hade varit och jag berättade lite om ditt och datt och mitt samtal med den unge taxichauffören jag haft. Vi kom in på resor till andra länder vi gjort och de stora skillnader som finns mellan fattiga och rika. Den skillnaden finns överallt menar jag. Då säger hon plötsligt att det är så skön att det inte finns någon fattigdom i England. Att alla har det så bra med stora tv-skärmar och datorer. Och har man inget arbete så får ju alla bidrag av olika slag. Jag höll på att sätta sugröret i halsen och drinken sprutade upp i näsan. Innan jag sa godnatt så hann hon också berätta att hon läst en bok av Stieg Larsson och den roligaste bok hon läst på länge var Benny and Shrimp, på svenska Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Idag har det varit dåligt med bokspaning, folk börjar titta lite underligt när jag går runt och smygkikar.