Vi hade en fantastiskt rolig torsdagsbokcirkel nu i veckan. Vi pratade om boken Igelkottens elegans /2009 av Muriel Barbery. Jag har sparat en fjärdedel till nästa torsdag för jag tycker den är så himla bra. Pelle var helt lyrisk, den bästa bok han läst på evigheter, Karin så glad för att hon fick läsa den för andra gången, Ami tyckte den var svår, mycket som hon inte kände till och kunde förstå, Ingrid kände igen Frankrike nu, och då hon själv bodde i Paris. Att Ami upplever svårigheter berättar mer om hennes krav på att känna till konstnärer, filosofer och författare, hon vill kunna allt. Det är ju lika för oss alla egentligen, det som skiljer oss åt är att jag, Karin och Pelle bara läser förbi de bitar som vi inte förstår. Det är flödet, det fantastiska språket och personerna som ger läsupplevelsen. Jag vill läsa den en gång till känner jag just nu, ska bara läsa den sista delen först.
Om du vill veta vad boken handlar om kan du läsa det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar