Det enda rationella

Jag såg filmen Det enda rationella /2009 i regi av Jörgen Bergmark häromkvällen. Filmen har fått riktigt bra recensioner och man skulle kunna tro att med fyra av sveriges främsta skådespelare så bara måste filmen vara bra, Stina Ekblad, Pernilla August, Claes Ljungmark och Lars Lassgård. Men nej då, fy vilken dålig film. Vilken tur att vi inte köpt in den till biblioteket. Hur kan man komma på en så idiotisk idé att tro att när två personer blir förälskade i varandra ska kunna leva i ett fyraförhållande där de två som lämnas och fortfarande älskar ska finna sig i den situationen. Filmen går under kategorin dramakomedi, jag kände inte av något drama alls och inte drog jag på smilbanden en endaste gång. Jag är annars ganska lättroad. Synd!

Blå gryning

Solen skiner här i Nynäshamn idag. Jag jobbar, typiskt! Livet är trist och jag fyller min tid med att läsa böcker och titta på dåliga filmer.

Vad jag har väntat på denna fjärde och sista del Blå gryning/ av Ann Cleeves och vilket antiklimax det blev, bara så dålig. Här kan du läsa vad jag tyckte om de tre första delarna.

Jag tror att Ann Cleeves blivit ombedd att göra oss läsare besvikna då Shetlandsöarna troligen invaderats av skandinaviska turister. Jag tänker inte skriva någonting om denna bok här, du får läsa själv, kanske du gillar den.

Flickan under jorden

I förra veckan läste jag Elly Griffiths två böcker, debuten Flickan under jorden /2009 och Janusstenen /2010. Lite annorlunda miljö och helt läsvärda, underhållning helt enkelt.

Jag kommer absolut att läsa tredje delen när den kommer, jag vill ju veta hur det går för arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommisarien Harry Nelson. Harry Nelson är lite smådum när det gäller utredningar och får ta hjälp av den intelligenta Ruth. Han är en hårdhudad kommissarie med ett tufft temperament men med ett varmt och vänligt sinne. Ruth är en trygg kvinna som valt ett liv i ensamhet tillsammans med sina två katter, då är man ju förstås inte helt ensam. Hon bor i ett gammalt litet hus vid det fuktiga kustlandskapet alldeles vid saltängarna.

Vi befinner oss på Englands östkust straxt utanför King´s Lynn i Norfolk.

Förstås så handlar böckerna om ouppklarade mord och gamla upphittade bendelar som Ruth är expert på att datera.

Lite kärlek hör ju också till gengren och ett lite annorlunda förhållande växer fram mellan Ruth och Harry.

Med livet framför sej

En liten pärla, eller förresten en stor diamant är denna bok Med livet framför sej /2010 av Émile Ajar. Detta är en nyutgåva i pocket. Boken kom ut i original 1975. Romain Gary, eg. Romain Kacew, skrev det mesta under namnet Romain Gary men han tyckte det var fantastiskt att skriva under pseudonymen Émile Ajar. Romain Gary hade inte något lätt liv om man får tro Stefan Lindberg som skrivit förordet till denna utgåva.
Huvudpersonen i denna bok kallas Momo för enkelhets skull, Mohammed är alldeles för långt. Momo blir lämnad hos Madame Rosa vid tre års ålder, hon får en postanvisning en gång i månaden för att ta hand om honom. Madame Rosa tar sig an många små barn, de flesta är barn till prostituerade, vilket Madame Rosa tidigare också varit. Barnen blir efter hand, om möjlighet yppar sig, utplacerade i familjer. Momo känner inte till någon annan mamma än Madame Rosa, han älskar henne men hatar samtidigt det stora ansvar han får ta då han blir äldst i barnaskaran. Momo berättar i en enda stor utandning sin historia från första till sista dagen som han tillbringar tillsammans med Madame Rosa och sitt liv i stadsdelen Bellville i Paris. Detta är en helt underbar bok om en pojke utan barndom. Läs den!

Hachiko

Jag tror Lasse Hallström gillar hundar och då tänker jag först och främst på filmen Mitt liv som hund som var en riktigt bra film, det var visserligen inte en hundfilm men ändå. Den film han nu regisserat Hachiko, en vän för livet /2010 bygger på en japansk film med samma namn från 1987. Här är det hunden som har huvudrollen. Denna trofasta och lojala hund Hachi väljer Richard Gere att bli sin husse. Hachi skickas som valp från Japan till någon, men hamnar på fel station i en stad i USA, och där finns denne vänlige musikprofessor Parker som tar hem honom. Ja visst rann ett litet flöde av tårar utefter min kind då Mr Parker dör och Hachi dag efter dag sitter och väntar på sin husse utanför tågstationen. En så trofast vän, tänk om man hade det ändå! Filmmusiken tillika pianoklinket, som recensenten i GP uttrycker det, är skriven utav den polske kompositören Jan A.P. Kaczmarek. Jag tycker nog musiken är den största behållningen i denna överdrivet rörande film.
Filmen finns att hyra på Nynäshamns bibliotek.

Jag ska bara fixa en grej i köket

Ingrid dricker vin varje dag, ibland vet hon inte om det bara blev tre glas som hon från början tänkt sig. När det är dags att på måndagsmorgonen följa sin dotter Juni till skolan och sig själv till arbetet mår hon ibland så dåligt att hon borde legat kvar i sängen. Ingrid är ensamstående och har lätt att dölja sitt drickande inför Juni. Ingrid bär på så stark ångest, en malande smärta i magen och det enda som får henne att slappna av är ett par glas vin. Moa Herngren har skrivit en omtumlande roman, Jag ska bara fixa en grej i köket / 2010. Hon beskriver inte bara de dagliga överlevnads strategierna som Ingrid tar till utan också både det sociala och genetiska arvet. Ingrid har en mamma som är alkoholist och som Ingrid kan gömma sig bakom, jag dricker ju inte lika mycket som mamma gör i alla fall. Det är inte lätt för omgivningen att göra något för Ingrid, då hon låser in sig i ensamhet och lever bara för sin dotter Juni. Ingen ser vad som händer. Juni blir lämnad åt sig själv ju mer Ingrid dricker och som i sin ensamhet inte vill annat än att dö. Ytterligare en tragisk bok. Jag har inte läst någon riktigt rolig bok på länge, jag skulle verkligen behöva det...

Precious

Jag såg filmen Precious /2010 för någon vecka sedan. Lee Daniels har regisserat och Geoffrey Fletcher har skrivit manus utifrån boken Push /1996 av författaren Sapphire.
Vissa filmer släpper inte taget och det här är en av dem. Den unga flickan Precious har under sin uppväxt utnyttjats av sina föräldrar och förvägrats ett liv. Du är dum, du är värdelös, du kan ingenting du kommer aldrig att lyckas med någonting är det hon får höra i stort sätt varje dag. När det uppdagas att Precius väntar sitt andra barn blir hon avstängd från skolan. Hon blir erbjuden att börja i en klass i undervisningsprojektet "Each one teach one". Där träffar hon vänner som precis som hon själv varken kan läsa eller skriva. Sakta men säkert får hon sin självkänsla tillbaka. Att det är hennes pappa som är far till hennes två barn lyckas inte socialtjänsten utröna innan det är för sent, kanske kan denna film ingå i utbildningen av socialarbetare i USA. I Sverige är vi absolut mycket duktigare på att upptäcka när det går illa för barn och ungdomar, eller?! En tung och tragisk film men verkligen sevärd. Filmen kommer inom kort att finnas att hyra på biblioteket i Nynäshamn.

Lärarinnan i Villette

I helgen lyssnade jag till Lärarinnan i Villette /2008 skriven av Ingrid Hedström. Inläsare här var Marie Richardson. Så här efteråt är jag lite sur på mig själv att jag inte hade en anteckningsbok vid sidan om, där jag kunde antecknat alla namn och platser. För mig som inte är holländsktalande eller fransktalande gled namnen samman och var svåra att hålla isär. Recensenten i Expressen har räknat till 33 personer i denna första del. Alla dessa kommer förstås inte finnas med i den andra delen Flickorna i Villette / 2009 men säkert många av dem.
Ulrika Knutsson skriver en bra, rolig och utförlig recension i DN, jag håller med henne i allt.
Vi befinner oss i Belgien. En 60-årig lärarinna blir påkörd av en bilist, mördad. Lärarinnan bär på kunskaper om ett massmord som skedde så sent som på 60-talet i staden Villette. Martine Poirit, undersökningsdomare får ta hand om fallet. Martines man Thomas är historiker och forskare. När man ska bygga ett nytt affärscentrum hittar man en massgrav från medeltiden, denna utredning ligger på Thomas bord. Martines och Thomas undersökningar visar sig ha samband med varandra.
Det jag tycker är nytt och spännande med Ingrid Hedströms debutbok är det historiska perspektivet Hon visar att pengar, makt och politisk position går före både moral och etik. Allt går att dölja om man äger makten. Visserligen inte någon nyhet, men hon får verkligen ihop intrigen och det politiska falskspelet snyggt!
Snart men inte än ska jag absolut läsa både den andra och tredje delen i serien.

Håpas du trifs bra i fengelset

Detta är en bok jag inte kommer att glömma i första taget. Susanna Alakoski läser sin egen roman Håpas du trifs bra i fengelset /2010. Det är berättaren och huvudpersonen Annis dotter som skriver detta (romanens titel) till sin morbror Sami som sitter i fängelse. Susanna Alakoski fortsätter att beskriva den historia hon känner, som började på 60-talet i hennes bok Svinalängorna med den finska arbetskraftsinvandringen. Denna invandring av arbetskraft höjde Sveriges välstånd men hur gick de för de som kom hit? "En arbetarklass under arbetarklassen", skriver Maria Schotenius i DN. Nu har barnen i Svinalängorna blivit vuxna. För storebror Sami går det inte bra, han hamnar fel redan från början. Anni följer honom som en skugga, förmanar, uppmuntrar, blir förbannad, villa aldrig se honom mer, älskar honom, hoppas på ett under. Detta är en stark, tät och insiktsfull berättelse om medberoende.
Susanna Alakoski har dedicerat boken "Till alla anhöriga".

Berättelsen om Edgar

Hej igen alla där ute, det har gått några veckor sedan sist och jag har precis som ni också haft en lång och skön Påskhelg. Jag har hunnit läsa några böcker under dessa veckor och först ut här blir Berättelsen om Edgar / 2009. Detta är David Wroblewskis debut och boken mottogs med jubel i USA om man får tro baksidestexten. Vad säger ni om 610 sidor! Berättelsen tilldrar sig på en gård i Wisconsin. På gården bor Gar och Trody som driver en kennel som skapades av Gars far. Gar och Trody längtar efter ett barn och efter flera missfall föds Edgar. Edgar föds stum. Han hör och av en tillfällighet kommer en kvinna till gården som är teckenspråkslärare då Edgar bara är ett halvår gammal. Vid Edgars sida finns från första dagen en tik som heter Almondine och hon blir den som läser av Edgars behov och blir hans röst men framförallt hans bästa vän. En vacker dag dyker Gars bror Claude upp och då börjar det hända saker. Jag sträckläser de 200 första sidorna men sedan blir berättelsen bara för mycket ord och de religiösa och övermänskliga händelserna gör att jag börjar snabbläsa. Det här är en tragisk familjehistoria som säkert kan få många ögon att tåras så även mina. Men berättelsen är bara för mycket!