
Jag läste Adams revben i helgen och fascinerades Nuruddins mjuka och lite ordfattiga språk lika ordfattigt som den unga kvinnan Eblas språk och livsvisdom är. Tiden är tidigt 60-tal och berättelsen tar sin början i en nomadby, för tillfället belägen i närheten av staden Mogadishu i Somalia. Ebla väljer att fly då hennes farfar beslutat att gifta bort henne med en mycket gammal man. Hon känner inte till världen och vet inte vad som kommer att möta henne i staden eller i livet. Det hon vet är att hon måste få göra egna val. Det visar sig inte vara så lätt då alla beslut tas av män, stora som små, om männen så är nära släkt eller inte. Det enda Ebla äger är sina tankar.
Ingrid Elam fortsätter: "Det kan tyckas anmärkningsvärt att en ung somalisk man debuterade för fyrtio år sedan med en feministisk roman som är starkt kritisk inte bara mot könsstympning utan mot hela det patriarkala system som behandlar kvinnor som boskap."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar