fredag 6 februari 2009

Simtag

Jag har läst Simtag /2008 av Jessika Berglund, parallellt med flera andra böcker som Gomorra och en bok om Berlin. Jag fick tipset från Hermia, hon har skrivit en mycket bra recension om boken. Samtidigt som jag läste hennes recension tittade jag upp mot nyhetshyllan och där stod den, säkert väntade den just på mig. Jag blev och är förälskad i Jessika Berglunds berättelse. Titeln är dubbelbottnad precis som det ska vara. Att ta sina första simtag, att våga ta sig ut på djupt vatten, att våga känna och känna att det bär. Att kärlek är som vatten som omsluter din kropp mjukt och varmt, som du kan dricka, dyka ner i och simma i. En så fantastisk symbol vatten är för kärlek.
När jag tänker efter så känns det när jag läser Jessikas text så som det gjorde när jag tog de där första simtagen då när jag var fem år och skulle simma upp för järnmärket. Det var inte fisken då 1960 utan järnmärket, simma 25 meter, och efter det fick jag en lagerkrans, detta hände på Utö i Stockholms skärgård. Vad stolt jag var och vilken tro på att mitt liv var unikt och framtiden utstakad, och kärleken fanns där! Efter det har livet varit fullt av äventyr, men inte så självklart som jag då trodde! Berättarjaget är Anneli. Anneli bor i ett blått hus med egen brygga och en nästan egen sjö. Berättelsen börjar en sommardag då Cecilia och hennes dotter Mia är och hälsar på. Anneli och Mia sitter på bryggan och Cecilia simmar långt ut. Hon återkommer med en näckros som hon ger Mia. När Cecilia kommer upp på bryggan frustande och skakar av sig vattnet som en hund är det som Annelis blick inte kan släppa Cecilias kropp. Men Anneli viker undan med blicken kan inte titta. Från den stunden kan hon inte ha samma lätta raka förhållande till Cecilia som varit hennes bästa vän sedan skoltiden.
Rekommenderas!

3 kommentarer:

Lena sa...

Jag blir så sugen att läsa denna bok efter din recension, just titeln simtag har något livsbejakande över sig. För visst är det så att livet känns som man tar simtag efter simtag, i försök i alla falla att hålla sig över ytan. Livet blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Jag minns också när jag lärde mig simma, vilken kamp det ändå var.

Helena sa...

Mycket bra bok, håller med. Hamnar på min top 5-lista från 2008. En lista som bara finns i mitt huvud, men dock.

Anonym sa...

Lena, den är verkligen värd att läsa.
Helen, vad kul att du lika som jag.
Signe