Igår kväll såg jag filmen Citronlunden /2008.
Filmen tar upp den otroligt fasansfulla konflikt som i evigheters tider funnits mellan judar och muslimer i mellanöstern. Här befinner vi oss på västbanken, precis vid den skiljelinje där stålstängslet i slutet av filmen byts ut mot den höga mur som nu finns där. På den ena sidan av stängslet bor änkan Salma som äger den gamla citronlunden, det är den som ger henne mat på bordet. I en nybyggd villa på den israeliska sidan flyttar Israels försvarsminister med fru in. Ministerns säkerhetsvakter beslutar att citronlunden måste bort. Någon skulle kunna smita in och gömma sig där och sedan beskjuta huset. Salma är en modig kvinna som trotsar alla konventioner, hon tar hjälp av en ung advokat vilket leder till en stämning mot ministern och hans beslut att skövla hennes citronlund. Eftersom jag själv är en cyniker så tror jag inte en sekund att hon kommer att vinna den striden. Jag avslöjar inte hur det går, det får du själv se om du beslutar dig för att se filmen. Det här är en vacker film. Känslosam men inte så att det går till överdrift. Det jag tycker är bäst med filmen är att den inte skildrar det stora krig som nu pågår, utan det lilla, det som ligger nära människor som inte har möjlighet att samtala med varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Var på väg att se Citronlunden före jul men gjorde misstaget att inte beställa biljetter - så det var slutsålt och sista dagen den gick. Tänkte väl att den var vacker och sevärd...
Kram C
Du är väl inte cyniker, Signe! I så fall döljer du det väldigt väl ;)
Skicka en kommentar