Många böcker på gång

Många böcker på gång samtidigt. Tyder på en viss oro. Kan inte fokusera på något känns det som. Därför så sporadiska inlägg här på bloggen. Kanske har jag en svacka i mitt läsande, jag tror det. Fastnar inte i något. Det kommer troligen bli så en tid framöver tills svackan, eller kurvan vänder uppåt. Men jag låter det vara så, håll ut läsvänner!

Kameleontens skugga

I min torsdagsbokcirkel har vi nu läst Kameleontens skugga av Minette Walters /2008. Jag har följt Minette Walters sedan hennes fösta bok kom ut på svenska. Mina favoriter är nog Blomsterkronan och Skulptrisen. Ser att Blomsterkronan finns med på den DVD-collection vi nyss köpt in. Måste ses!

I Kameleontens skugga ger sig Minette Walters in i en ung mans personlighetsförändring. Denna förändring sker efter en faslig olycka han är med om under Irakkriget hösten 2006. En engelsk konvoj är på väg mellan Basra och Bagdad. Charles Acland och två kamrater kör pansarvagnen som ska leda konvojen mot Bagdad. Den beskjuts och sprängs. Hans två kamrater dör, Charles överlever men får minnesluckor och oreparabla ansiktskador. Efter två månaders rehabilitering väljer Charles att återvända till London. Han är aggressiv, får kraftiga migränattacker, han väljer en total isolering från allt tidigare liv. Tre mord sker under en kort period på homosexuella män, Charles själv vet inte om det är han som är mördaren.

Minette Walters skriver en spännande thriller, men jag saknar något. Jag tycker inte att hon lyckas med att skildra den kraftiga personlighetsförändring som han genomgår. Jag tycker inte heller att hon tar upp det stora samhällsproblem som det faktiskt är för alla de familjer som drabbas, när en son/dotter eller make/maka ska ut i krig och återvänder totalt förändrade. Men Minette Walters är inte i första hand känd för sin samhällskritik.

Alltid på en tisdag

Vi har i flera månaders tid sett fram emot denna kväll med författarbesök av och med Henry Bronett, en god soppa, smörgås och samtal. Tyvärr ringde Henry vid 16-tiden och meddelade att han var sjuk. Det är självklart att sådant inträffar. Vi hade en trevlig kväll trots allt och ser fram emot Henry Bronetts tillfrisknande och senarelagda besök. Krya på dig, önskar vi i Nynäshamn.

Min helg har varit annorlunda, tänk att vara turist i Stockholm! När jag säger att jag ska åka till stan så tror alla att jag ska till Stockholm, men så är det inte, för mig gäller då Nynäshamns centrum. För mig ligger Stockholm långt borta. Helt sjukt faktiskt, det är flera här på biblioteket som pendlar varje dag från Stockholm till Nynäshamn.

Jag har tillbringat min helg i Stockholm med besök på Thielska galleriet, fantastisk konst och en fantastisk ciceron. Vårsallongen på Liljevalchs, (deprimerande), och fika på Moderna Museet. Vårsallongen ska ju visa på vår samtidskonst och om detta är det nya så hoppas jag att jag överlever den. Promenad och middag i Gamla Stan och övernattning på vandrarhemmet "af Chapman". Vilken båt! Nyrenoverad och ett fantastiskt ställe att bo på en natt i Stockholm. Tack till min vän som tog mig med på detta äventyr!

Nyckeln till Provence

Jag kunde inte avsluta min söndag med en så deprimerande känsla, den jag hamnat i efter att jag läst Tills skulderbladen blivit vingar. Som tur var hade jag med mig ytterligare en film hem, Nyckeln till Provence /1990. Vi köpte in denna klassiker till biblioteket för inte så länge sedan. Det var så skönt att få följa en harmonisk varm kärleksfull familj, deras liv och den fantastiska sommar då de befinner sig på landsbygden utanför Marseille. En film att drömma sig bort tillsammans med. Musiken är skriven av Vladimir Cosma, född i Rumänien 1940 och känd för att ha skrivit musik till många franska filmer. Filmen bygger på en roman skriven av Marcel Pagnol från 1960.
Rekommenderas!

En ganska vanlig måndag

Det händer alltid något på jobbet. Idag fick jag ett samtal från en tjänstledig bibliotekarie som vill komma tillbaka from 1 augusti på 50%. Hon har en fast anställning på heltid och jag har en heltids vikarie inne för henne. Visst jag kan bevilja henne fortsatt tjänstledighet med 50% och låta vikarien sluta, men nu råkar det vara så att jag faktiskt vill ha kvar både henne och vikarien. Vi behöver verkligen ytterligare personal. Detta skulle innebära en ökad kostnad på 90 000 kronor under 2009, hennes lön. Jag har dessutom upptäckt att jag inte fått intäkter för våra hyreskostnader, saknar 350 000 kronor i min årsbudget. Jag kan absolut inte överskrida min budget med 440 000 kronor. Två alternativ finns, att tigga eller att avskeda.
Jag börjar med att tigga!
Finns det något företag i Nynäshamns kommun som skulle vilja sponsra biblioteket med
440 000 kronor???
Inte för att jag tror att det finns någon så rik företagare i Nynäshamn som läser denna blogg och som skulle sätta biblioteket i centrum. Men ryktet kan ju spridas som ringar på vattnet. Jag tror man kan lyckas med allt, bara man har en riktigt stark vilja och en gnutta mod!

Tills skulderbladen blivit vingar

Sent igår kväll började jag läsa Tills skulderbladen blivit vingar /2009 av Sofia Rapp Johansson. Fortsatte i morse och kunde inte lägga boken ifrån mig. Nu slutläst är jag kvar i en känsla av skuld. Att jag som vuxen inte kunnat göra mer för barn jag mött som jag vet farit illa. Det var länge sedan någon bok fångade mig så. Sofia heter också Sofia i boken men kallas Fija. Vid sin sida har hon alltid sin låtsasvän Knuff. Knuff knuffar verkligen Fija till de mest drastiska handlingar man kan tänka sig, hon får henne att skada sig själv, att skära sig så att det som gör så fruktansvärt ont i själen tas över av den fysiska smärtan. Av alla de helveten som Fija och hennes tre yngre syskon levt i önskar hon ändå hela tiden att mamma ska komma och hämta dem. Att de ska ska få återvända hem, trots att mamma är missbrukare och låter Fija utnyttjas sexuellt från det att hon är mycket liten. Vid sju års ålder hämtas hon och tre yngre syskon för att placeras i sitt första fosterhem. Flera kommer det att bli, dessutom bor de på ett barnhem under en längre tid där de ser barn komma och gå. Varför vill ingen ta hand om just dem? Kunde det verkligen vara så helvetiskt för barn, då sent 80-tal? Är det bättre idag, finns det bättre underlag för att familjer som tar hand om barn inte är perversa och sjuka som de som Fija träffar på. Är vår socialtjänst så fruktansvärd usel, eller är det så att vi som har det normalt bra, inte hjälper de som behöver hjälp?!

The Visitor

Vilken fantastisk film jag sett nu i kväll, The Visitor /2008. Så mycket utveckling och kärlek samtidigt som den är otroligt sorglig. En äldre man vars liv gått i stå återvänder till New York och finner illegala invandrare som hyresgäster i sin lägenhet. Lägenheten har stått tom länge. Han är där pga att han måste hålla ett föredrag om en bok till vilken han på pappret är medförfattare till, han har egentligen inte skrivit något själv. Jag hade kunnat gråta mig igen hela filmen om jag varit på gråthumör, vilket jag inte var, tyvärr. Det par som flyttat in i Walter Vales lägenhet är båda illegala flyktingar i USA. Efter 11/9 skickar man tillbaks så många man kan av de muslimer som kommer in i landet utan visum eller uppehållstillstånd. Så även denna livsbejakande musiker Tarek. Tareks mamma Mouna spelas av den intressanta/duktiga skådespelerskan Hiam Abbas, som också spelade den palestinska kvinnan i filmen Citronlunden. Filmen är regisserad av Tom McCarthy som tidigare gjort filmen The station agent /2003. Detta är en film om en man, en äldre man, som inte tror att det finns något mer för honom i livet, men också en film om hur stark längtan tillbaks till sitt ursprung och sina rötter kan vara! Filmen är verkligen sevärd. Den finns nu att hyra på biblioteket.

En liten bild

Söndag

I söndags hade jag förmånen att få besöka en konstnär som gjort dessa fantastiska skulpturer. Inspirerande eller ur? Jag har varit mycket tyst här på bloggen och har inte läst en sida på en hel vecka, förfärande, inte en film heller, ännu mer förfärande. Vad har jag då gjort, jo stickat lite och tittat på usel TV. Ska skissa lite på båtar ikväll, dock.

Vi hörs!

Två små fredagsakvareller

Vädermannen

Vi hade verkligen ett roligt och spännande samtal om Ulf Lundellls senast bok Vädermannen idag i vår bokcirkel på biblioteket. Vi var alla överens om att Lundells förmåga att beskriva väder är fantastiskt, speciellt första kapitlet med ovädret som drar in över Skåne och George som sitter fast i huset då vinterstormen biter sig fast. Vi var också alla överens om att George inte kommit till ro på grund av sin ständiga flykt och oförmåga till nära relationer. Att han inte heller har förmåga att säga nej och att han bara flyter med, låter den ena människan efter den andra förmörka hans tillvaro. Det han absolut trivs bäst med är ensamhet. Vi ger oss inte utan kommer att försätta vårt samtal om denna bok även nästa vecka. Helt klart har den berört oss på olika sätt.

Oscar Waos korta förunderliga liv

Tyvärr åkte Oscar Waos korta förunderliga liv /2009 av Junot Diaz, tillbaks till biblioteket halvläst. Tyckte inte den var bra. För mycket oöversatt spanska, vilket gjorde den för mig för hipp. Troligen coolt för dem som förstår sig på språket. Junot Diaz är en amerikansk författare som fått flera priser just för denna bok. Men smaken är som.... ni alla vet olika!

Bok och baguette

Idag läste jag som sagt högt första kapitlet ur Modellen /2007 av Lars Saabye Christensen. Det gick bra och mina åhörare blev tagna både av hans språk och romanens problematik. Den lånades ut omedelbart. Det är riktigt roligt att kunna presentera en författare som ingen tidigare tagit del av. Förvånande, nej egentligen inte. Den första bok jag läste av honom var Halvbrodern /2002. Det var en stark läsupplevelse. Har nu själv lånat Saabyes cirkus /2008. Det ska bli spännande att se om jag tycker lika bra om den som hans tidigare.

Efter promenaden

En bild till dig Ingegerd Anna Ellen. På tal om hjärtan!



Här en förrymd tupp som hamnat i Nynäshamns hönsgård! Jag visste en gång vad fågeln heter. Typiskt mig att glömma.



Så här vackert kan det vara i Nynäshamn, en helt vanlig söndag.

Vädermannen

Tänker inte orda något mer om Vädermannen /2008 av Ulf Lundell. Men det ska bli roligt att diskutera den i bokcirkeln på torsdag. Jag tror det kommer att gå livat till.
Just nu läser jag in mig på Modellen /2006 av Lars Saabye Christensen. En Norsk författare som jag uppskattar mycket. Jag läste boken när den precis kommit ut men imorgon ska jag läsa högt ur den för mina lyssnare under rubriken "Bok och Baguette".
Jag tyckte mycket om den då och gör så fortfarande. Huvudpersonen Peter Wihl, konstnär till yrket, ska ha en samlingsutställning. När han håller på med sina sista alster förlorar han vid flera tillfällen synen. Här följer en inre etisk kamp, att leva utan syn eller tillåta sig att ingå en pakt med djävulen. Kroppsdelar går ju idag att köpa!
Nej nu ska jag gå ut i solen och ta en långpromenad!

Män som hatar kvinnor

Lätt ger jag filmen Män som hatar kvinnor /2009 fem bananer. Visst finns det mer i boken, människor, platser, relationer och politisk nerv. Men så är det ju. Här gör det absolut ingenting att dessa delar saknas. Filmen är helgjuten som film betraktad. En fantastisk skådespelarensemble, bara för att nämna några, Noomi Rapace, Michael Nyqvist, Sven-Bertil Taube, Peter Haber och Marika Lagercrantz.
Lisbeth Salander som spelas av Noomi Rapace känns helt samstämd med min upplevelse av henne som då jag läste boken, tuff, kall, rak, trasig, kunnig. En kvinna att ta till sitt hjärta. Filmen är fasansfull i sekvenser, scener jag inte kunde titta på. Jag lämnar ändå biografen med en skön eftersmak av rus.