Iris berättar om sin autism, hur hon upplevde sin tid som liten, skoltiden men också om hur hon har det nu som vuxen. Iris föddes 1945 och då fanns inte begreppet autism, om man inte var som andra var man helt enkelt efterbliven. De flesta i Iris omgivning tyckte att hon borde placeras på någon institution. Den som absolut inte accepterade detta var Iris pappa. De först åren av Iris liv var hon tillsammans med sin far, i arbetet med djuren på gården, fastspänd i en hemmagjord sele satt hon trygg på hans rygg. Det var hans fasta övertygelse att Iris en dag skulle kunna leva i denna världen och respekteras som den unika människa hon faktiskt blev och är. Det fanns några få människor i Iris närhet som kunde tränga sig förbi hennes barriärer och få henne att lämna den verkliga världen som hon kallar sin egen inre värld. Iris kan inte förstå andra människors känslor eller instruktioner. Däremot kan hon se ett ljus eller ett sken omkring en människa som blir mer spännande ju mer provocerad denna person blir. Jag tycker det är stort att kunna skriva en bok som denna. Hur många med samma problematik som Iris själv kan inte ha glädje av denna bok, inte minst anhöriga.tisdag 14 oktober 2008
En annorlunda barndom
Vissa böcker ger oerhört många öppningar till samtal. Det har verkligen denna bok En annorlunda barndom /2007 skriven av Iris Johansson givit oss i bokcirkeln jag leder.
Iris berättar om sin autism, hur hon upplevde sin tid som liten, skoltiden men också om hur hon har det nu som vuxen. Iris föddes 1945 och då fanns inte begreppet autism, om man inte var som andra var man helt enkelt efterbliven. De flesta i Iris omgivning tyckte att hon borde placeras på någon institution. Den som absolut inte accepterade detta var Iris pappa. De först åren av Iris liv var hon tillsammans med sin far, i arbetet med djuren på gården, fastspänd i en hemmagjord sele satt hon trygg på hans rygg. Det var hans fasta övertygelse att Iris en dag skulle kunna leva i denna världen och respekteras som den unika människa hon faktiskt blev och är. Det fanns några få människor i Iris närhet som kunde tränga sig förbi hennes barriärer och få henne att lämna den verkliga världen som hon kallar sin egen inre värld. Iris kan inte förstå andra människors känslor eller instruktioner. Däremot kan hon se ett ljus eller ett sken omkring en människa som blir mer spännande ju mer provocerad denna person blir. Jag tycker det är stort att kunna skriva en bok som denna. Hur många med samma problematik som Iris själv kan inte ha glädje av denna bok, inte minst anhöriga.
Iris berättar om sin autism, hur hon upplevde sin tid som liten, skoltiden men också om hur hon har det nu som vuxen. Iris föddes 1945 och då fanns inte begreppet autism, om man inte var som andra var man helt enkelt efterbliven. De flesta i Iris omgivning tyckte att hon borde placeras på någon institution. Den som absolut inte accepterade detta var Iris pappa. De först åren av Iris liv var hon tillsammans med sin far, i arbetet med djuren på gården, fastspänd i en hemmagjord sele satt hon trygg på hans rygg. Det var hans fasta övertygelse att Iris en dag skulle kunna leva i denna världen och respekteras som den unika människa hon faktiskt blev och är. Det fanns några få människor i Iris närhet som kunde tränga sig förbi hennes barriärer och få henne att lämna den verkliga världen som hon kallar sin egen inre värld. Iris kan inte förstå andra människors känslor eller instruktioner. Däremot kan hon se ett ljus eller ett sken omkring en människa som blir mer spännande ju mer provocerad denna person blir. Jag tycker det är stort att kunna skriva en bok som denna. Hur många med samma problematik som Iris själv kan inte ha glädje av denna bok, inte minst anhöriga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken spännande och gripande recension!
Å herregud, hur ska jag hinna med att läsa alla böcker du inspirerar till att läsa...?
Nåja, det vore väl värre om det var brist på böcker och boktips. :)
Jag blir glad när du skriver att du blir lockad att läsa. Jag tycker själv att det jag skriver är ynkligt men jag vill ju så gärna hålla på, faktiskt av egoistiska själ också, för att komma ihåg.
Signe
Ynkligt? Nämen, Signe, hur kan du tänka nåt sånt...?
Du har en av de bästa bloggarna på Nätet. Det har jag hävdat från första början. Det är få bloggar som är så läsvärda. Ärligt!
En jättekram till dig boktrollet!
Skicka en kommentar