Den dubbla tystnaden

Jag har lyssnat till Den dubbla tystnaden /2009 av Mari Jungstedt. Inläsare Katarina Ewerlöf. Jag kan tycka att Katarina Ewerlöf är något för teatralisk, hon lämnar lite för lite till min egen fantasi. Men det är ju ett eget val, jag kunde ju ha läst boken. Precis som Anna Jansson gjorde, tog oss med till Gotska Sandön, i sin senaste deckare, tar Mari Jungstedt här med oss till Stora Karlsön. Det räcker inte längre med Gotland. Det är sommar och Bergmanvecka på Fårö och de tre sammansvetsade familjerna från det fina villaområdet utanför Visby gör sin årliga gemensamma semesterresa. Först hittas den duktiga regissören mördat på Gotska Sandön där de tillbringar sina första dagar. Samtidigt försvinner en av fruarna. Vem är mördaren, en i gruppen eller någon utifrån. Kommissarie Anders Knutas och Karin Jacobsson får ytterligare ett fall att lösa.
Helt klart en sommarbok som fångade mig en stund men som också lika fort försvunnit ur mitt minne.

Mammut

Ny film till biblioteket, Mammut /2009 i regi av Lukas Moodysson. Jag såg den igår kväll.
Lukas Moodyssson fortsätter att lyfta fram barns utsatthet. Här går han ut internationellt och vi befinner oss i New York, Thailand och på Filippinerna. Ett ungt par mitt uppe i karriären lämnar sin dotter till den filippinska barnflickan. De lever i ett hektiskt New York. Barnflickan har i sin tur lämnat sina två barn på Filippinerna för att kunna tjäna pengar som hon skickar hem. Hon vill att de ska få en möjlighet till skola och utbildning. Men som alltid är det som alla egentligen behöver för att överleva framför allt närhet och kärlek. Det är i stort sett Moodyssons budskap. Filmen är absolut sevärd, bra skådespeleri av bla Gael Garcia Bernal och Michelle Williams. Vackra långa filmsekvenser som ger tid till eftertanke. Lukas Moodysson berör precis som med tidigare filmer, Fucking Åmål och Lilja 4 ever.

Krigets skola

Jag har läst Krigets skola /2009 av Alexandre Najjar. Alexandre Najjar växte upp under inbördeskriget i Libanon närmare bestämt i Beirut. Han var åtta år 1975 och tjugotre när inbördeskriget tog slut. Då reste han till Frankrike och utbildade sig till jurist. Han skriver på franska, det språk han älskar. Denna bok kom ut i Frankrike 1999. Han är en av Libanons främsta författare och har inte skrivit mindre än nitton böcker. I boken Krigets skola, den enda översatta till svenska, beskriver ha sin vardag under krigsåren. Han beskriver upplevelser från skolan, sommarlovet, ungdomens kärlek både med fasa men också med en stillsam humor, poetiskt. Det är en njutning att läsa en författare som kan ord, som kan språk, som kan beröra.
Rekommenderas!

Långa nätter

Jag fick två skivor av mina döttrar i födelsepresent, Långa nätter /2008 av och med Melissa Horn och Inifrån /2009 av och med Erik Linder. Här sjunger Melissa Horn tillsammans med Lars Winnerbäck låten Som jag hade dig förut. Vilken tur att jag har mina döttrar som kan hjälpa mig att hålla musiken uppdaterad. Tyvärr finns ingen av dessa skivor på biblioteket. (Ännu!)
Lyssna och njut.

Rätvisans mörker

Äntligen en bok som jag kan rekommendera, Rättvisans mörker /2009 av Donna Leon. Tretton titlar av henne har vi på biblioteket, hon har nästan gjort en "Oates". Hennes kommissarie heter Guido Brunetti, han är en sympatisk människa med lågmäld humor. Är han socialist, ja det förefaller så. Också det sympatiskt. Han älskar sin fru och sina barn och lever i ett lyckligt äktenskap vilket är ovanligt i kriminal litteraturen. Intrigen i denna bok är att en ung pojke hittas hängd på en privat kadettskola vilket leder vidare till maktspel och korruption. Brunetti funderar mycket på vad som formar unga människor, till stor del påverkas de av sina föräldrar, rika korrupta föräldrar skapar unga lika avskyvärda söner. Så är det förstås, men några ungdomar gör ju som tur är uppror mot sina föräldrar och drar iväg åt helt motsatt håll. Detta är inte hårdkokt, tvärtom och har du satt tänderna i en Donna Leon så finns det alltså fler.
Att få följa Brunettis steg i Venedig är inte heller helt fel!

Familjefoto nedan

Kanske behövs en förklaring till familjefotografiet nedan. Det var inte så att jag var ostadig på handen, det handlar om integritet. Och så försökte jag mig på att göra en vacker "tavla".
Så ja, nu vet ni det!

En skön och solig helg

Lördag i Hagaparken med alla mina barn. Min äldsta son Viktor med flickvän och deras två döttrar, mina döttrar med pojkvänner, min tonåring Olle, bror Tomas med fru och inte minst min kära mamma. De som saknades var syter-yster med man och min inofficiella pojkvän. Vi firade min födelsedag och det är en så ovanlig lyx att kunna samla alla. Jag var lycklig och ett stort tack till er alla som fyllde min dag med kärlek och som gjorde den så minnesrik.



Söndag tillsammans med bror Tomas och min bästa svägerska Eva i deras segelbåt. Jag, observera jag, kryssade oss från Waxholm till Bosön på Lidingö, det var så roligt och otroligt, jag kan!!!

Älskade krig

Under min sista semestervecka åkte jag rätt mycket bil, passade då på att lyssna till en ljudbok. Mitt val blev Älskade krig /2008 av Johanne Hildebrandt. Inläsare var här Sara Lindh och hon läste mycket bra. Men romanen, nej Hildebrandt får inte mina sympatier. Att blanda krigets hemskheter med ett ouppklarat kärleksförhållande. Död med ouppfylld längtan. Osympatiska journalister med karriärdrömmar och ruttna kapitalister. Nej det blir en smet som inte jag kan ta till mig. Synd, det var återigen ett antal bortkastade timmar, nej timmarna var föresten inte bortkastade, jag tog mig ju från det ena stället till nästa.

Det är synd om mig

Idag fick jag en spruta och blev opererad. De där förbannade fästingarna gjorde intrång. Tre år sedan förra sprutan och en liten jäkel som jag inte fått bort på magen fick inte sitta kvar. Sjuksköterskan skar upp halva magen för att få bort ett lite ben, eller nått. Fy attan! Så kan det gå när man traskar i Nyköpingsskogarna. Vaccinera er!

Phoenix Wolfgang Amadeus Phoenix

Detta är fjärde albumet av och med den franska gruppen Wolfgang Amadeus Phoenix. Albumet heter Phoenix /2009. Första spåret heter Lisztomania och som du också kan lyssna till här nedan. Det är det enda album vi har med gruppen på biblioteket. Namnet Lisztomania lär skapats av Heinrich Heine för att hedra och beskriva det stora publikstöd Franz Liszt fick för sitt fantastiska pianospel.
Niklas Wahllöf skriver i DN: "Låtar som ”1901”, ”Lasso” och ”Armistice” är förhållandevis gitarrspattiga, uppenbara dansreferenser finns egentligen bara på mjuksvängiga ”Fences”. Och på ”Love like a sunset, part 1” och ”part 2” försöker man sig på någon sorts mörk, dramatisk electronica. Men det blev ändå som vanligt; allt är ”bra” enligt konstens alla regler, men det tänder inte riktigt till. Phoenix är som en Barcelonastol – snygg men tämligen ointressant."

Håller inte riktigt med, jag gillar den här gruppen och kommer absolut att låta den snurra hemma hos mig.

Rymmaren

Kunde klarat mig utan denna politiska thriller, Rymmaren /2008 av Thomas Bodström. Men visst en stunds avkoppling. Ibland blir jag så trött på mig själv, att jag lägger ner så många timmar på böcker som inte ger mer än förströelse. Thomas Bodström håller sig till miljöer han känner, inifrån fängelser, trista advokater, polismakten och inifrån regeringsbyggnaden Rosenbad. En trist "kvinnlig" moderat justitieminister som framställs som rent dum men med en något klokare press sekreterare. Kärlek förstås mellan en ensamstående jurist och en gift advokat. Dessa miljöer och personer är inramningen till denna thriller.
Den dumma advokaten hjälper en torped tillika klient med ett eller rättare sagt två rymningsförsök. Den gode advokaten brottas med rättssystemet och inre moraliska konflikter då han bedrar sin fru. Ja, har ni hört det förut?

Hemma hos konstnären

Jag har haft ett par dagar borta. Svamp, bär, flera simtag i insjö, glada kalvar och flera stunder av lycka. Fyra fästingar vilket påminner mig om att jag måste ringa distriktsköterskan imorgon för att kolla när jag tog senaste fästingsprutan. Tror att jag ligger inom tidsramen. Tillbaks till jobbet imorgon efter en lång semester, det får gå. Har pratat med min Saga i flera timmar som äntligen kommit hem från Melbourne. Kvällen närmar sig sitt slut och jag med den. Återkommer imorgon med ett par boktips.

En skön och solig tisdag

Ja så kom jag verkligen iväg till Landsort, denna vackra ö!.
Och här kommer nu ett avbrott för reklam:
"På ön Öja i Nynäshamns kommun, vid foten av Landsorts fyr – Sveriges äldsta – har varje sommar sedan början av 1990-talet visats skulpturutställningar, som en enig kritikerkår kallat "en närmast osannolik attraktion". Också i år, sommaren 2009, blir det en betydande konsthändelse här. Även i det nyöppnade galleriet finns mycket sevärt. "Galleri Öijan" öppnas och här visas bland annat några unika författarporträtt som Arne Jones gjorde av vänner som Lars Ahlin, Pär Lagerkvist, Ulf Linde och Karl Vennberg. Som professor på Konstakademien var Arne Jones kollega med Eric Grate. Under sina sista levnadsår skapade Eric av driv-ved och annat han i strandkanten hämtade ur havets gömmor små "Barbariska landskap". Kan det finnas bättre plats att få se och begrunda dessa mästerverk än på Öja – längst ut i havet? Två Nynäshamnskonstnärer av dignitet delar i år ansvaret: Sam Westerholm och Ole Drebold, den sistnämnde bor på Öja. Det blir garanterat en dag att minnas."



Arthur Hultling som skapat och arrangerat dessa utställningar har nu skänkt denna utställningsverksamhet till Nynäshamns kommun. Ja du Ilja Batljan, inget kan göras gratis när saker ska drivas i kommunal regi. Jag behöver ca 300 000 kronor/år för att kunna genomföra det som Arthur gjort efter sin pensionering. Under femton år! En projektanställd under tre månader och avtalsenliga löner till dom som hjälper till med transporter, planering, tryckning av folder, arvoden till konstnärer mm, mm. Men ger du mig det så kan vi fortsätta driva denna fantastiska skulpturutställning på Landsort/Öja.









Sam Westerholm, har skulpterat denna "Munk". Vacker, tycker jag personligen!



Ole Drebold, har skulpterat "Hand och droppe".
På Landsort kan man faktiskt också njuta av att befinna sig i den yttersta skärgården, vara nära havet! Fyren är en vacker kvarleva.



God mat kan man njuta av på Saltboden, affär-restaurang-pub. Jag hade idag sällskap av Johanne Hildebrandt. Räkorna kom från Nynäshamns rökeri, jag fick dom stora, fina!



Anne Stuxberg har en jättefin butik. Där finns bla hennes fantastiska fisktallrikar i keramik, men också mycket mer. Hon driver också vandrarhemmet, vilket lär hålla mycket hög standard. Måste prova det, eller hur Hans!




Vill du se fler fotografier från Landsort kan du se mina här.

Svinhugg

I förra veckan när det regnade som djävligast lyssnade jag till Svinhugg /2008 av Marianne Cederwall. Detta är hennes debut, hon är född 1949 och har växt upp på Gotland. Sedan tjugo år har hon bott i Vittangi. Hon har alltså anknytning till både Kirunatrakten och Gotland. Jo det var djävligt roligt att lyssna till denna bok. Gun Olofsson läser Hervor med ett krut som får allt att kännas äkta. Mirjam den kvinna som ursprungligen kommer från Gotland får sin röst av Susanne Alfengren. Spännande med två röster och med så olika temperament. Mirjam får med sig sin bästa väninna Hervor, som hon lärt känna under sina år i Vittangi, till Gotland. Hon tycker sig ha levt i exil i Vittangi under åtta år. Som distriktsläkare har hon trots allt tjänat bra, betalat av sina skulder och dessutom kunnat spara en hel del. Hon vilseledess utav tre män som satte henne på pottan rent ekonomiskt och har tvingats att leva i fattigdom med stora skulder till kronofogden. Hämd är det hon vill och önskar. Hämnd är något som ligger mig nära, härligt är det, fan så härligt. Detta kommer att ske med hjälp av affirmationer. Männen dör på löpande band, men är det verkligen så att Mirjam klarar detta själv, är det inte så att Hervor den trollkunniga hjälper henne på traven. Hervor är en sjudjävlars kvinna, hennes språk är starkt och innehåller fan så många svordomar. Män är ett otyg och som inte har någon som helst rätt att beträda denna jord. Tror inte att jag skulle tyckt lika mycket om denna bok om jag läst den. Rösterna och värmen mellan dessa två kvinnor gör det både roligt och njutbart.

En solig och skön söndag

Glad i hågen gav jag mig iväg ut till Torö och Ankarudden för att ta Waxholmsbåten över till Landsort. Dumt nog hade jag inte tittat på någon tidtabell. 12.15 står jag vid bryggan och läser att nästa båt går 15.15. Hmm, för länge att vänta, därför får det bli en lunch på restaurang "Sjöbodarna" som ligger där, bara några meter ifrån bryggan. Det får bli Landsort imorgon eller på tisdag med båten 10.15, jag måste bara dit för att titta på skulpturutställningen! Jag hade trots allt trevligt sällskap av Tomas Bodström, om så i bokform, och lunchen var god.

Bestämde mig för att besöka Torö Stenstrand efter lunchen, på väg dit kunde jag inte låta bli att fotografera denna vackra bokallé, är jag tillbaks i Skåne?

Men det var ju dit bort till ön med den vackra och välkända fyren jag egentligen skulle.

När jag vid 16.00-tiden mediterat klart till vågornas starka in- och utbrus kom dom jag väntat på, vågsurfarna. Nu var rätt tid, rätt tid för de bästa vågorna.

Varför åka till Skåne när det finns så underbara platser här i Nynäshamn. Nu undrar ni säkert om jag får betalt för det här inlägget, ja på sätt och vis kanske jag får det, kanske några nya låntagare till biblioteket, inte så dumt!

Ryssdisco

En riktigt rolig bok har jag läst i veckan, Ryssdisco /2008 av Vladimir Kaminer. 1990 lämnade han Sovjetunionen och begav sig till Berlin. Då tog man emot judiska ryssar, om så bara de hade en kvarts judiskt blod i ådrorna och lät dem få uppehållstillstånd. Han kommer till ett Berlin, då som nu , fyllt av immigranter från alla världens hörn. Vladimir Kaminer har ett eget radioprogram, är författare, skriver krönikor i flera tidningar och driver ett Ryssdisco! Detta är hans debut och som gavs ut i Tyskland 2001. Boken består av korta men innehållsrika iakttagelser från livet som utspelar sig i kvarteret han bor i men också det sammansatta kulturliv som är och gör Berlin till Berlin. Det här är verkligen en bok i min smak, jag skrattar högt åt hans lågmälda drift med sig själv och övriga invandrares kulturyttringar. Nu måste jag ju också läsa hans bok Militärmusik som kom på svenska 2007.

Sidetracked

Lånade hem filmen Sidetracked /2008 från biblioteket häromdagen och såg den igår kväll. Villospår heter den på på svenska och bygger på boken med samma namn skriven av Henning Mankell 1995. Kurt Wallander, Ystadspolisen, har ju spelats av flera, men valet här är inte alls dumt. Kenneth Branagh, den irländske skådespelaren gör en känslofull och varm Kurt Wallander. Jag tror att han är i bild i mer än halva filmen, men det gör ju inte så mycket då han tål att tittas på. Jag blev faktiskt positivt överraskad av BBCs filmatisering, tycker att de fångat Ystad år 1995. Vackra bilder från Skåne också roligt att se. Dessutom har de lyckats med att göra den riktigt kuslig och spännande, hade svårt att släppa skräcken efteråt när mörkret lagt sig över Nynäshamn. Men är vi så här vi svenskar som Scott D Parker från Texas, USA, skriver i sin recention: This being Sweden, there's either lots of sun (as in this episode) or lots of darkness. Here, the darkness was inside the souls of the characters.
Rekommenderas!

Inte ens det förflutna

Jag slukade Anna Janssons nionde deckare Inte ens det förflutna /2008 under och efter helgen. En av hennes bästa tycker jag. Hennes rollfigurer finns fortfarande med, Maria Wern, Per Arvidsson och Hartman, alla kriminalkommisarier i Visby. Maria Wern måste komma bort från Visby under en tid då hon mordhotas av ett maffiagäng vars ledare sitter inne i väntan på rättegång. Hon följer med sin bästa väninna till Gotska Sandön för att där leva vildmarksliv. En kurs som anordnats av en psykolog som tror på att det öde landskapet ska ge en inre ro. Men så blir inte fallet, de sju kvinnorna hamnar i en helvetessituation, en efter en försvinner de och hittas mördade. En hel vecka utan kontakt med yttervärlden, ingen elektricitet, inga mobiltelefoner och Maria Wern får verkligen kämpa för att lyckas överleva. Jag har länge tänkt att ta mig till Gotska Sandön, båtar går ju härifrån Nynäshamn men nu vet jag inte. Eller kanske blir det ännu mer spännade nu. Det blåser bra här i Nynäshamn idag och gästhamnen är full av båtturister som söker skydd inför natten.



"Anna Maria Angelika Jansson, född 13 februari 1958 i Visby, är en svensk författare och sjuksköterska sen 25 år tillbaka. Hennes deckare med Maria Wern som kriminalinspektör utspelar sig i huvudsak på Gotland där Anna växte upp. De har översatts till ett stort antal språk. År 2008 blev Janssons bok Främmande fågel teveserie med Eva Röse i huvudrollen. Förutom kriminalromaner har Anna Jansson skrivit böcker i vårdetik och ett antal barnböcker för Bonnier utbildning, samt ett Fantomenäventyr (publicerat i Fantomen nr 14/2009)." hämtat från Wikipedia.

En dag tilsammans med nästan alla mina barn på Gröna Lund

Vi prickade in absolut rätt dag för en dag på Gröna Lund, fint väder och inte en regndroppe. Min dotter Emelie smugglade in oss via sjukstugan där hon arbetar som sjukvårdare. Viktor min äldste son och hans sambo Mikaela och mina två barnbarn Tilde och Molly, snurrade runt i karuseller och lilla berg och dalbanan "Nyckelpigan". Jag hade glömt att det var så läskigt! Min yngste son Olle med kompisar dök upp några timmar efter oss. Den enda som saknades var Saga, men som lyckligtvis nu sedan ett dygn, är hemma i Kalmar efter en praktiktermin i Melbourne.

Här bilder på min ursnygge och fina son Viktor och hans två döttrar, Tilde den äldre och Molly den yngre. Tyvärr lyckades jag inte fånga Mikaela på bild. Självklart var vi tvugna att låta barnen smaka på sockervadd, ingen höjdare kan jag avslöja. Tack till er för en fin dag att minnas när vintermörkret infinner sig.

En dag tillsammans med Anna Ellen

Ingegerd är rosornas mästare, hennes trädgård är en av de mest fantastiska jag känner!

Hennes honungsros doftade starkt ända från parkeringen.

Och titta vad jag hittade på baksidan, den välkända grodan!

Vi gjorde också en utflykt till Hanna´s trädgård. En liten oas som ligger i Huddinge kommun.

Här en inspirerande bild till syster yster, keramikern.

Ingenstans i min fars hus

En bok jag verkligen vill rekommendera är Ingenstans i min fars hus /2009 skriven av Assia Djebar. Jag läste denna självbiografiska roman förra veckan och kunde knappt släppa den ifrån mig.

"Assia Djebar, pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, född 4 augusti 1936 i Cherchell, är en algerisk författare, översättare och filmskapare. De flesta av hennes verk handlar om de hinder som kvinnor möter, och hon är främst känd för sitt feministisk ställningstagande.
Djebar betraktas som en av Nordafrikas mest kända och inflytelserika författare och hon valdes till Georges Vedels efterträdare på stol 5 i Franska akademien 16 juni 2005 som den första författaren från Maghreb att uppnå ett sådant erkännande." hämtat från Wikipedia.

Fyra av hennes böcker är översatta till svenska och på biblioteket har vi faktiskt alla fyra! Strålande tider då hon "troligen" kommer att tilldelas Nobelpriset i litteratur vilket år som helst.
Berättelsen börja då den lilla flickan är tre år, hon har inget namn, och slutar då hon är runt sexton. Hon ramar in sin berättelse med hjälp av olika platser som hemmet, staden, skolan, badhuset. På de platser och i dessa miljöer utvecklas hon och går från barn till vuxen. Hon har förmånen att få studera men inte ett ögonblick utan kontroll från sin far. Allt hon tar sig för, allt hon gör bevakas av hennes inre förfärande oro för vad hennes far skulle tycka och tänka. När den lilla flickan lär sig läsa inser hon att det finns ett liv utanför hemmets väggar och traditioner, ett liv som hon visserligen ser dagligen bland de européer som lever i Algeriet, alla de kvinnor som får gå utan gandoura. Hon blir litterär och kommer aldrig att kunna sluta läsa. Assia Djebar förnekar aldrig sin religiösa tro eller sitt ursprung men hon väljer ett annat sätt att leva. Det som fascinerar mig mest är Assia Djebars språk och formbygge. I varje kapitel snurrar hon runt i sin egen text, vrider den fram och åter för att göra den tydlig, för att hitta sina egna tankar och troligen också för att göra det förståligt för mig som tar emot hennes text. Helt njutbart!

Tvivel

Jag såg filmen Tvivel /2008 igår kväll.
I skrivande stund drar ett kraftigt åskväder in mot Nynäshamn, det ligger just nu och mullrar över Muskö och Nåttarö. Det känns lika ödesmättat som spänningen och den konservativt kalla hållning som Syster Aloysius har, spelad av Meryl Strepp. Filmen bygger på en pjäs från 2004 skriven av den amerikanske manusförfattaren John Patrick Shanley, han fick Pulitzer priset för bästa drama samma år. Dramat tilldrar sig 1964 och vi befinner oss på den katolska privatskolan St. Nicholas i stadsdelen Bronx, New York. Här är Syster Aloysius rektor och Fader Flynn präst i församlingen, tillika lärare. Fader Flynn spelas av Philip Seymour Hoffman och han är i motsats till rektorskan mycket liberal och kärleksfull mot eleverna. Vad är det då Fader Flynn gör som skapar detta tvivel hos Syster Aloysius och den unga nunnan Syster James, är det så att han gjort sig skyldig till övergrepp på den nya eleven Donald. Det får vi inget svar på men det är inte det som känns viktigt eller intressant utan det är motsättningen mellan det gamla tyranniska styret att se på uppfostran gentemot ett nytt liberalt. Är då filmen bra, nej inte speciellt. Det som gör den sevärd är skådespelarnas prestationer. Filmen har säkert gjort större intryck i länder där sexuella övergrepp på unga pojkar skett och sker inom den katolska kyrkan.

Balkongen

Jag är ganska nöjd med min balkong även denna sommar. Och som jag lovat sedan länge kommer här några bilder.