Svinhugg

I förra veckan när det regnade som djävligast lyssnade jag till Svinhugg /2008 av Marianne Cederwall. Detta är hennes debut, hon är född 1949 och har växt upp på Gotland. Sedan tjugo år har hon bott i Vittangi. Hon har alltså anknytning till både Kirunatrakten och Gotland. Jo det var djävligt roligt att lyssna till denna bok. Gun Olofsson läser Hervor med ett krut som får allt att kännas äkta. Mirjam den kvinna som ursprungligen kommer från Gotland får sin röst av Susanne Alfengren. Spännande med två röster och med så olika temperament. Mirjam får med sig sin bästa väninna Hervor, som hon lärt känna under sina år i Vittangi, till Gotland. Hon tycker sig ha levt i exil i Vittangi under åtta år. Som distriktsläkare har hon trots allt tjänat bra, betalat av sina skulder och dessutom kunnat spara en hel del. Hon vilseledess utav tre män som satte henne på pottan rent ekonomiskt och har tvingats att leva i fattigdom med stora skulder till kronofogden. Hämd är det hon vill och önskar. Hämnd är något som ligger mig nära, härligt är det, fan så härligt. Detta kommer att ske med hjälp av affirmationer. Männen dör på löpande band, men är det verkligen så att Mirjam klarar detta själv, är det inte så att Hervor den trollkunniga hjälper henne på traven. Hervor är en sjudjävlars kvinna, hennes språk är starkt och innehåller fan så många svordomar. Män är ett otyg och som inte har någon som helst rätt att beträda denna jord. Tror inte att jag skulle tyckt lika mycket om denna bok om jag läst den. Rösterna och värmen mellan dessa två kvinnor gör det både roligt och njutbart.