
"Läsningens lockelse, tänkte hon, bodde i dess likgiltighet. Litteraturen hade något upphöjt över sig. Böcker brydde sig inte om vem som läste dem eller om man läste dem eller inte. Alla läsare, däribland hon själv, var jämbördiga. Litteraturen, tänkte hon, är ett samvälde, och breven en republik. Faktiskt hade hon hört den frasen - brevens republik, the republic of letters - förut, i samband med examinationsceremonier, promoveringar av hedersdoktorer och liknande, men då hade hon inte riktigt förstått innebörden. På den tiden hade hon uppfattat allt tal om republiker som lätt förolämpande - och minst sagt taktlöst i hennes närvaro. Det var först nu som hon förstod vad det betydde. Böcker anpassade sig inte. Alla läsare var jämbördiga. Tanken tog henne tillbaka till barndomen. Bland det mest spännande hon varit med om som flicka var kvällen då krigsslutet firades den 8 maj 1945. Hon och hennes syster hade smitit ut genom grindarna och gett sig in i folkmassan utan att bli igenkända. Nu upplevde hon att läsningen hade något liknande över sig. Den var anonym, den var delad, den var gemensam. Och hon, som hade levt ett så isolerat liv, kände nu ett plötsligt begär efter detta. Här, på de här sidorna och mellan de här pärmarna, kunde hon röra sig utan att bli igenkänd."
Den här boken är en liten pärla. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar