Vilken underbar titel på en biografi. Joanna Rubin Dranger är min favoritserieförfattare. Ni som kommer ihåg min gamla blogg vet att jag hade en fredagsruta med bilder ur hennes bok Alltid redo att dö för mitt barn. Hualigen vad jag saknar min gamla blogg, hur kunde jag vara så självdestruktiv och att jag bara suddade ut allt jag skrivit, fy på mig! Men i alla fall så kanske det blir en ny fredagsruta med bilder/texter ur denna fantastiska bok What doesn´t kill you makes you stronger /2008. Varför tycker jag då att Joanna är så bra, jo för att hon är äkta mänsklig. Hon ser inte bara det komiska i våra liv utan vågar även se det mörka och det ljusa. Hon ironiserar inte på något elakt sätt i förhållandet till de inre svagheter vi har utan plockar fram det och belyser det på ett sådant sätt att man älskar livet. Hon har också en förmåga att se kvinnligt och manligt beteende i en strålkastarbelysning som får mig att bara säga, ja just så här är det i livet, så här fungerar vi. Joanna Rubin Dranger har tillsammans med Lawen Mohtad och Anna Petterson analyserat hennes bilder och texter och skrivit en mycket intressant bok. Superbra, fem bananer och därtill en hel klase.
fredag 14 november 2008
What doesn´t kill you makes you stronger
Vilken underbar titel på en biografi. Joanna Rubin Dranger är min favoritserieförfattare. Ni som kommer ihåg min gamla blogg vet att jag hade en fredagsruta med bilder ur hennes bok Alltid redo att dö för mitt barn. Hualigen vad jag saknar min gamla blogg, hur kunde jag vara så självdestruktiv och att jag bara suddade ut allt jag skrivit, fy på mig! Men i alla fall så kanske det blir en ny fredagsruta med bilder/texter ur denna fantastiska bok What doesn´t kill you makes you stronger /2008. Varför tycker jag då att Joanna är så bra, jo för att hon är äkta mänsklig. Hon ser inte bara det komiska i våra liv utan vågar även se det mörka och det ljusa. Hon ironiserar inte på något elakt sätt i förhållandet till de inre svagheter vi har utan plockar fram det och belyser det på ett sådant sätt att man älskar livet. Hon har också en förmåga att se kvinnligt och manligt beteende i en strålkastarbelysning som får mig att bara säga, ja just så här är det i livet, så här fungerar vi. Joanna Rubin Dranger har tillsammans med Lawen Mohtad och Anna Petterson analyserat hennes bilder och texter och skrivit en mycket intressant bok. Superbra, fem bananer och därtill en hel klase.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Heja Signe...förstår att du saknar din tidigare skapelse..men, men - det sägs att man inte ska gråta över spilld mjölk.. Alla dessa floskler - det som är så välgörande att gråta.
Kram C
C, jag gråter i alla fall, jag har spillt miljoner liter mjölk men vad hjälper det? Inte mycket, shit jag går över till filmjölk, lite segare och rinner inte lika flödigt. Nej för tusan sluta mjäka, det ksa jag.
Signe
Skicka en kommentar